Bengt Pohjanen, Om kvänerna 2005

För tio år sedan skrev jag en krönika (Haparandabladet 14.12.2015). Om kvänerna. Jag har inte behövt revidera den.

Kvänerna

 Är vi kväner, vi strandfinnar? Det enda rätta svaret är nej. Kvänerna finns inte kvar, inte som folkgrupp i alla fall. Vi, som har våra rötter i södra Tornedalen, kan eventuellt delvis vara ättlingar till kvänerna.

Digerdöden och den s.k. heliga Birgitta tog för länge sedan kål på kvänerna som egen stam. Numera kallas detta etnisk rensning.

När våra förfäder under medeltiden kom från Karelen, Savolax och övriga Finland var kvänerna redan borta härifrån. Det var därför de kom. Även bruket i Kengisfors drog folk. Mina anfäder var judar från Belgien, valloner, finlandssvenskar och svenskar.

Jag skall försöka förklara hur det ligger till. Ordet kvän är samma ord som kainus, vilket i sin tur har sitt ursprung i Qwen. Norrmännen har kallat oss strandfinnar kväner och vi strandfinnar kallar nuvarande invånare i Kalix och Överkalix kainulaiset, alltså kväner. Det skulle i så fall betyda att vi strandfinnar och kalixare utgjorde samma folk, vilket naturligtvis är en omöjlighet.

Sverige bestod för drygt tusen år sedan av två delar: Svealand och Qwenland (=Kvänland, Kainus). Qwenland var stort. Det omfattade nuvarande Västerbotten, Norrbotten och Österbotten. Qwenland gränsade till Sabme och Hålågoland (=Norge). Hålågolänningarna och kvänerna förde ofta krig mot Sabme, Kirjalerna (karelarna) och bjarmerna (permerna). Hålågolänningarna kallade Qwenalands folk för kväner. Dessa kväner talade kvänska, ett finskt-ugriskt språk. Möjligen var de tvåspråkiga. Swealänningarnas benämning på kvänerna var helsingar.

Söder om Tärendö finns Kainulasjärvi (=Kvänbyn). På svenska heter byn Helsingebyn. Den var Qwenlands nordligaste punkt. Allt område norr om denna punkt var förstås Sabmeland.

I dag vet vi vilka kvänerna var, men varför de försvann så snabbt som de gjorde har varit en gåta. Min gissning är att digerdöden härjade svårt bland dem. Dessutom började en elak käring i Vadstena få blodiga himmelska uppenbarelser om det nordliga området, vars älvar var rika på lax och vars skogar dolde ovärderliga skatter på pälsverk. Den höga kvalitén på pälsverk från norr var känd ända i Novgorod.

Den s.k. heliga Birgitta var en fanatisk politruk som under sken av kristen tro och med påvedömet som täckmantel satte igång förödande korståg för att komma åt rika områden. Hon drog sig inte för att utpressa kung Magnus för att lägga under sig Vadstena slott. Kung Magnus hade ihop det med pigorna och Birgitta hotade att avslöja allt för drottning Blanka. En sådan käring har vi som EU:s skyddshelgon. Inte undra på att korstågen mot slaverna intensifierats de senaste femton åren.

Den nuvarande befolkningen i hjärtat av Qwenland (=Överkalix) har sina rötter i uppländsk adel. Vi strandfinnar kallar dem kväner (=kainulaiset). Varför? Ja, det är inget konstigt alls. Det har ju varit så att man tagit släktnamn efter gården eller platsen man flyttade till. På detta sätt uppstod en helt ny grupp kväner som i själva verket var ockupanter.

Vi strandfinnar är också ockupanter i Qwenland. Våra förfäder kom från olika håll i Finland och bosatte sig i de fiskrika Qwenland som blivit ledigt efter kvänernas försvinnande och samernas fördrivning norrut.

När hålågolänningarna (=norrmännen) mötte våra förfäder kände de igen vårt språk. Det var nära besläktat med kvänskan. Strandfinnarna bosatte de sig i de östra delarna av det gamla Qwenland. Norrmännnen började kalla oss kväner, av samma orsak som vi kallar överkalixborna kainulaiset.

Detta är hisnande. Jag har mina rötter i olika finska stammar och jag bor bland kväner, som är uppländsk adel. När en norrman bosätter sig i Matarenki, hamnar han också bland kväner, som egentligen är karelare och savolaxare.

Voj ändå!

Luleå universitet satsar nu miljoner på forskning som är meningslös. Den här krönikan kostar nästan ingenting. Utöver detta finns inget mer att säga i ärendet. Så här är det. Men de politiskt skolade vet var åteln är och där samlas de alltid. Nu finns det jobb åt den svenskspråkiga medelklassen igen: bevisa att ljus är farligt för tjuvar och att ögat är till för att se med.

Kategoria(t): Ylheinen. Lisää kestolinkki kirjanmerkkeihisi.

3 vastausta artikkeliin Bengt Pohjanen, Om kvänerna 2005

  1. Henning Johansson sanoo:

    Det är som alltid intressant att läsa hur Bengt resonerar. Kom att tänka på att man kan resonera likadant om svenskar som folkgrupp. Visserligen var deras gener tydligen motståndskraftigare mot digerdöden men uppblandade har de nog också blivit. Men sentida ättlingar till även svenskarna är vi ändå kanske lite grann? Jag tror på Bengt när han skriver att vi också är ättlingar till kvänerna. Själv är jag nog också sameättling.
    Sammantaget är vi nog en ”salig blandning” av lite av varje. Sedan är det ju en annan sak hur vi i olika sammanhang väljer att närma oss andra i ungefär samma situation…-:)

  2. Christer Rosenbahr sanoo:

    Du skrev att ”Swealänningarnas benämning på kvänerna var helsingar”.
    Det här är väl en missuppfattning ?
    Helsingarnas forntida rika var begränsad mellan Svealand och Kvänland. Från 1300-talet hade admistrativa helsingalagen ett större område från Norrland till Österbotten.
    Dessutom finns det antydningar att det skedde en viss admistrativ ortnamnbyte i vissa platser. Därav noterades det växelvis ett ortnamn å en plats exempelvis Helsingebyn eller Kainulasjärvi enligt arkivkällorna.

  3. Tack, Henning och Christer för inläggen som berikar frågan.
    Helsing är en översättning av Kainus/Quen/Kvän. Helsingabotna. Kajanskj more=Bottenhavet. Det har att göra med lågland i motsats till fjäll. Tror jag.

Kommentointi on suljettu.