\u201cVad har jag gett mig in p\u00e5?\u201d<\/p>\n
<\/p>\n
Det var en kall bl\u00e5sig dag i mitten av november d\u00e5 min v\u00e4rsta mardr\u00f6m tog sin b\u00f6rjan. Vi i 4-6:an hade just haft fruktrast n\u00e4r l\u00e4raren Linda kallade in oss p\u00e5 lektion. D\u00e5 jag kom in i klassrummet s\u00e5g jag p\u00e5 hennes ansiktsuttryck att hon hade n\u00e5got betydelsefullt att ber\u00e4tta. Det tog n\u00e5gra minuter innan lektionen startade f\u00f6r att busungen Erik hade struntat i ringklockan. N\u00e4r han \u00e4ntligen kom in p\u00e5 lektionen och hade satt sig tog det n\u00e5gra sekunder av tystnad som k\u00e4ndes som minuter. Man kunde liksom k\u00e4nna sp\u00e4nningen i luften. Sedan sa Linda: \u201cVi ska \u00e5ka skridskor imorgon\u201d.<\/p>\n
\u201cHurra!!!\u201d skrek Josef P. \u00a0\u00a0 Hans hurra-rop v\u00e4ckte alla i klassen fr\u00e5n deras trans som l\u00e4raren hade f\u00f6rsatt alla i under hennes uttalande och alla b\u00f6rjade skrika och hurra av ren gl\u00e4dje. Och det var s\u00e5 den h\u00e4r historien b\u00f6rjade. Jag hade just b\u00f6rjat femman och var os\u00e4ker p\u00e5 hur det skulle g\u00e5 f\u00f6r mig. Jag hade f\u00e5tt en ny kompis som heter Josef P. Han var en medell\u00e5ng person med svart h\u00e5r och bl\u00e5gr\u00f6na \u00f6gon. Det var en lite udda v\u00e4nskap vi hade, jag och Josef. Han spelade hockey och jag spelade fotboll. Och vi hatade varandras sporter s\u00e5 vi hade inte s\u00e5 mycket gemensamt. N\u00e4r skoldagen var slut k\u00e4nde jag mig som tom inombords och allt k\u00e4ndes overkligt.<\/p>\n
\u00c4nda fr\u00e5n bussresan hem till vid kl 21.00 d\u00e5 jag gick och la mig k\u00e4ndes ingenting roligt eller meningsfullt. D\u00e5 jag l\u00e5g i s\u00e4ngen och tyckte synd om mig sj\u00e4lv kom mamma upp och sa god natt.
\n\u201cMamma innan du g\u00e5r m\u00e5ste jag ber\u00e4tta om n\u00e5got f\u00f6rf\u00e4rligt.\u201d
\n\u201c\u00c4r det….\u201d, sa hon.
\n\u201dJa.\u201d
\n\u201dJag beklagar. N\u00e4r d\u00e5?\u201d
\n\u201dImorgon bitti, f\u00f6rsta lektionen.\u201d
\n\u201dVad ska vi g\u00f6ra \u00e5t det?”
\n\u201dJag vet inte. Vi kanske kan skicka in en falsk d\u00f6dsboanm\u00e4lan?\u201d
\n\u201dJag vet inte, det kanske \u00e4r lite extremt.\u201d
\n\u201dDu har r\u00e4tt. Ahhh, jag vet inte hur jag ska klara det h\u00e4r!\u201d
\n\u201dJag tror att det bara finns en sak du kan g\u00f6ra nu och det \u00e4r att g\u00e5 p\u00e5 lektionen och h\u00e4rda ut\u201d, sa mamma Karin.
\n\u201dJa, det \u00e4r nog det enda alternativet sa jag och suckade.\u201d<\/p>\n
N\u00e4r jag vaknade n\u00e4sta dag ville jag bara ligga kvar i s\u00e4ngen och gl\u00f6mma bort vad som h\u00e4nder om 25 minuter. Men till slut tvingade jag mig upp ur s\u00e4ngen och borstade t\u00e4nderna. Jag packade mammas basketv\u00e4ska med skridskor och hj\u00e4lm och gick mot isladan.<\/p>\n
Stegen blev tyngre och tyngre och till slut h\u00e4nde det ofattbara, jag tr\u00e4ffade br\u00f6derna Jonsson som gick p\u00e5 samma skola som mig. Dom var de drygaste och mest retsamma personerna i hela universum. Enligt mig. Det v\u00e4rsta med Peter och Ludvig var inte att det var de var stora och l\u00e4skiga eller att dom tyckte om att trycka ner yngre elever utan att de \u00e4lskade hockey. \u00a0Peter som gick i nian var lite v\u00e4rre \u00e4n Ludvig som gick i \u00e5ttan men de var allra elakast n\u00e4r de var tillsammans.
\n\u201cVad ska du g\u00f6ra med den d\u00e4r slitna, fula hockeyutrustningen, fotbollst\u00f6nt!?\u201d sa \u00a0Peter retsamt.
\n\u201cJa, vad ska du med den?\u201d sa Ludvig.
\nLudvig var n\u00e4mligen en pojke med v\u00e4ldigt l\u00e5gt IQ.
\n\u201cJag ska bara g\u00e5 till isladan och \u00e5ka skridskor\u201d, sa jag blygt.
\n\u201cJust det vi ska ju \u00e5ka skridskor med skolan idag. Det ska bli kul att f\u00e5 se dig p\u00e5 isen Ha, ha, ha\u201d skrattade br\u00f6derna i k\u00f6r.<\/p>\n
D\u00e5 fick jag nog s\u00e5 jag sparkade Peter i kalvsyltan och sprang f\u00f6r brinnande livet. Dom sprang inte efter mig utan stannade bara kvar och f\u00e5nglodde efter mig. \u00a0\u00a0 Nu var det bara en stor frusen vattenp\u00f6l mellan mig och isladan. F\u00f6rst funderade jag p\u00e5 att g\u00e5 runt den men jag kom p\u00e5 att det skulle ta f\u00f6r l\u00e5ng tid s\u00e5 jag var tvungen att k\u00e4mpa igenom den. Efter m\u00e5nga frustrerade sekunder fyllda med blod, svett och t\u00e5rar kom jag \u00e4ntligen igenom. Och n\u00e4r jag s\u00e5g tillbaka p\u00e5 vad jag g\u00e5tt igenom f\u00f6rstod jag att det inte var v\u00e4rt det.
\nNu hade jag kommit in i omkl\u00e4dningsrummet d\u00e4r det redan var fullt med elever fr\u00e5n \u00e5k 4-9. Jag tryckte in mig mellan min kusin Oscar som gick i \u00e5ttan och Alexander som gick i fyran. I min hockeyutrustning ingick en begagnad bl\u00e5 hj\u00e4lm och Josefs gamla skridskor som jag f\u00e5tt l\u00e5na av honom. Skridskorna var lite stora s\u00e5 jag fick ta p\u00e5 mig ett par tjocksockor och s\u00e4tta papper framme vid t\u00e5rna s\u00e5 att de passade b\u00e4ttre. Nu var jag klar. Hj\u00e4lm och skridskor var p\u00e5tagna och jag skulle precis ge mig ut p\u00e5 isen d\u00e5 Linda kom in i omkl\u00e4dningsrummet och sa att det hade blivit \u00e4ndrade planer. Vi skulle ist\u00e4llet spela hockey. Det var d\u00e5 paniken kom. Jag var r\u00e4dd att jag skulle g\u00f6ra bort mig totalt eller att jag skulle g\u00f6ra sj\u00e4lvm\u00e5l. Jag som inte ens hade n\u00e5gon klubba. Men d\u00e5 kom jag p\u00e5 en superbra id\u00e9.<\/p>\n
\u201cKommer du snart Leo alla v\u00e4ntar p\u00e5 dig nu,\u201d sa Linda.
\n\u201cJa, v\u00e4nta en sekund bara!\u201d
\n\u201dMen vad g\u00f6r du? Ingenting?\u201d
\n\u201cJag letar bara efter en sak.\u201d
\n\u201cSkynda dom vill ju b\u00f6rja spela!\u201d
\n\u201dS\u00e5 d\u00e4r. Nu \u00e4r jag klar.\u201d<\/p>\n
Jag v\u00e4nde mig mot Linda och visade att jag var redo. F\u00f6rst s\u00e5g hon ganska f\u00f6rbryllad ut men sen skakade hon bara p\u00e5 huvudet vinkade \u00e5t mig att komma. \u00a0 N\u00e4r jag gick ut p\u00e5 isen och st\u00e4llde mig bland dom andra barnen fick jag m\u00e5nga konstiga blickar. N\u00e5gra fnissade lite, andra grimaserade men ingen sa n\u00e5gonting vilket jag tycker var ganska m\u00e4rkligt n\u00e4r jag ser tillbaka p\u00e5 det d\u00e4r \u00f6gonblicket. Jag k\u00e4nde mig ganska lugn \u00e4nda tills jag s\u00e5g p\u00e5 klockan och d\u00e5 t\u00e4nkte jag \u201cVAD HAR JAG GETT MIG IN P\u00c5?\u201d<\/p>\n
Linda kom ut p\u00e5 isen och gjorde en elegant bromsning framf\u00f6r hopen med barn. Okej, nu ska vi dela in oss i tv\u00e5 stycken lag.
\n\u201cPeter och Ludvig ni \u00e4r tillsammans med han, han, hon, han och dom tv\u00e5 l\u00e4ngst \u00e5t h\u00f6ger. Ni andra g\u00e5r till det motsatta m\u00e5let\u201d, sa l\u00e4raren Linda.
\nHon kunde vara ganska partisk domare Linda. Och ni kan ju gissa vilket lag jag var med i, inte var det br\u00f6derna Jonssons lag i alla fall.
\nD\u00e5 det var tekning just innan matchen s\u00e5 t\u00e4nkte jag p\u00e5 min genialiska id\u00e9 och k\u00e4nde mig faktiskt ganska lugn. \u00a0Peter vann pucken och efter 20 sekunder gjorde Ludvig m\u00e5l. Efter andra tekning tog jag tag i en av mina id\u00e9er och satte ut den p\u00e5 isen. Pl\u00f6tsligt ropade Erik till och sa att killen hade tagit fram en egen puck som han spelade med. Jag fick g\u00e5 av planen och sitta p\u00e5 b\u00e4nken i tv\u00e5 minuter. D\u00e5 jag fick g\u00e5 ut p\u00e5 isen l\u00e5g vi under med fem noll men snart skulle spelet ta en helt ny v\u00e4ndning. Jag tog ut n\u00e5gra n\u00e4var sand ur fickorna som f\u00e5tt mig att se tjock ut och det var \u00e4ven anledningen till att alla hade tittat s\u00e5 konstigt p\u00e5 mig. Sedan sl\u00e4ngde jag ut sanden p\u00e5 isen och alla b\u00f6rjade ramla. Efter det slutade vi att \u00e5ka skridskor och jag k\u00e4nde mig n\u00f6jd. Sedan dess har vi aldrig \u00e5kt skridskor eller spelat hockey.<\/p>\n
\u201cOch det var s\u00e5 jag tog mig igenom min v\u00e4rsta mardr\u00f6m.\u201d<\/p>\n
<\/p>\n
F\u00f6rfattare: Leo Forsman<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\u201cVad har jag gett mig in p\u00e5?\u201d Det var en kall bl\u00e5sig dag i mitten av november d\u00e5 min v\u00e4rsta mardr\u00f6m tog sin b\u00f6rjan. Vi i 4-6:an hade just haft fruktrast n\u00e4r l\u00e4raren Linda kallade in oss p\u00e5 lektion. … Lue loppuun