![\"\"](\"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-content\/uploads\/2017\/07\/flagga-15.7.17-1.jpg\")
<\/a><\/strong><\/p>\nMe\u00e4nkielis rumsliga och tematiska r\u00e4ckvidd \u2013 i g\u00e5r, i dag och i morgon Jag m\u00e5ste fatta mig kort och ekonomiskt, s\u00e5 var uppm\u00e4rksam! Jag \u00e4r f\u00f6dd 160 steg fr\u00e5n tsarens r\u00f6da streck och kungens svarta band, skriver p\u00e5 tre spr\u00e5k (svenska-me\u00e4nkieli-finska), och \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r en gr\u00e4nsm\u00e4nniska, vilket man inte blir genom att bo vid en gr\u00e4ns, utan genom att tala gr\u00e4nsens spr\u00e5k och h\u00f6ra hemma i mellanf\u00f6rskapet, tack vare spr\u00e5ken. Tack vare, d\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r h\u00e4r som v\u00e5r egenartade litteratur, dramatik och konst f\u00f6ds.<\/p>\n N\u00e4r jag byter spr\u00e5k, byter jag mask, persona, men inte hypostas, jag f\u00f6rblir samma m\u00e4nniska av samma v\u00e4sen som alla m\u00e4nniskor oavsett spr\u00e5k, hudf\u00e4rg, religion och kultur. \u201dIhmisi\u00e4 net oon netki<\/em>\u201d, sade min far smugglarkungen om alla m\u00f6jliga jagade m\u00e4nniskor vi efter kriget g\u00f6mde i mitt barndomshem och i skogshyddor. \u00a0\u00a0 Me\u00e4nkielis rumsliga och tematiska r\u00e4ckvidd \u00e4r temat idag.<\/p>\n Den rumsliga r\u00e4ckvidden g\u00e5r inte att fastst\u00e4lla, eftersom mellanf\u00f6rskapet, gr\u00e4nsens tredje rum, \u00e4r Anaximandros\u2019 Apeiron<\/em><\/strong> (\u03c4\u1f78 \u1f04\u03c0\u03b5\u03b9\u03c1\u03bf\u03bd, ”det o\u00e4ndliga”, ”det obegr\u00e4nsade\u201d, \u201ddet \u00e4r allt och inget best\u00e4mt\u201d, arch\u00e9<\/em>, begynnelsen utan begynnelse, sj\u00e4lva begynnelsen \u00e4r gr\u00e4nsl\u00f6s, annars skulle n\u00e5gonting b\u00f6rja bortom arch\u00e9<\/em>, som ocks\u00e5 betyder herre, h\u00e4rskare. \u00d6ver vad? Jo, \u00f6ver gr\u00e4nsl\u00f6sheten! V\u00e5r gr\u00e4nsfilosofi h\u00f6r hemma i den h\u00e4r kontexten, och det som Sokrates och Platon ben\u00e4mner som a-topos<\/em>, ett o-rum, ett icke-rum, d\u00e4r gr\u00e4ns\u00f6verskridandets \u00f6gonblick f\u00f6r m\u00e4nniskan n\u00e4rmare sig sj\u00e4lv och alltings mening och begynnelse, d\u00e4r ingen tid \u00e4r, enligt Sokrates, det pl\u00f6tsliga i a-topos<\/em>, gr\u00e4nsens tredje rum, d\u00e4r Gud skapat universum, enligt gr\u00e4nsfilosofen Eugenio Trias. (Vilket vi sedan l\u00e4nge vetat: att det skedde p\u00e5 Toivolansaari, norr om Kukkolaforsen). Ett exempel ur min kommande bok Gr\u00e4nsg\u00e5ngare .-68: \u201dJag \u00e4r 12 \u00e5r och samlar frim\u00e4rken och k\u00f6per utl\u00e4ndska av en kompis p\u00e5 finska sidan. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att det \u00e4r f\u00f6rbjudet att b\u00e4ra dem \u00f6ver gr\u00e4nsen och g\u00f6mmer dem i skorna. Just n\u00e4r jag passerar gr\u00e4nsen stannar jag. Pappa tittar p\u00e5 mig: Mik\u00e4s sulla oon, poika? No ei mith\u00e4n! <\/em>Jag kan ju inte s\u00e4ga att jag just upph\u00f6rt att existera och f\u00f6rst nu blivit till.\u201d<\/p>\n I Gr\u00e4nsens tredje rum, \u00e4r jag arch\u00e9<\/em>, herre \u00f6ver mina frim\u00e4rken och gr\u00e4nsl\u00f6shetens h\u00e4rskare. Tull och gr\u00e4nspolis \u00e4r bara herrar och tj\u00e4nstem\u00e4n p\u00e5 den dj\u00e4vligaste niv\u00e5n. \u00a0\u00a0 Detta \u00e4r v\u00e5r filosofi, som \u00f6ppnar portarna till v\u00e5r litter\u00e4ra estetik.<\/p>\n Teater?<\/strong><\/p>\n Den f\u00f6rsta me\u00e4nkielispr\u00e5kiga pj\u00e4sen sattes upp 1987, min pj\u00e4s Kuutot, som gavs 14 g\u00e5nger f\u00f6r fulla hus p\u00e5 Folkets Hus i Pajala, ett rekord som st\u00e5tt sig i \u00f6ver 30 \u00e5r. Vi var ocks\u00e5 pionj\u00e4rer genom att Lule\u00e5 h\u00f6gskola d\u00e5 gjorde ett datorprogram s\u00e5 att vi kunde ha den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen projicerad via dator ovanf\u00f6r scenen.<\/p>\n Kuutot \u00e4r karnevalsk, den utspelar sig p\u00e5 flera plan och i olika tider. N\u00e4r jag skrev den, visste jag inte var vi dramaturgiskt h\u00f6r hemma. Svaret var jag tvungen att s\u00f6ka n\u00e4r min pj\u00e4s Dagning r\u00f6d, som hade premi\u00e4r 1993 p\u00e5 Norrbottensteatern, blev vald till Bonnerbiennalen som en av Europas b\u00e4sta pj\u00e4ser det \u00e5ret. (Tv\u00e5 \u00e5r tidigare hade Jerusalemin tanssit, fr\u00e5n Ule\u00e5borgs stadsteater ocks\u00e5 g\u00e4stat biennalen.) Jag h\u00f6ll ett tal d\u00e4r och sade b. l. a f\u00f6ljande. \u201dN\u00e4r jag l\u00e4ste Michail Bachtins bok Dostojevskijs poetik, ins\u00e5g jag att jag som barn hade levt teater, en ordets v\u00e4ldiga teater p\u00e5 byab\u00f6nen, d\u00e4r min barndoms lekmannapredikanter talade. Det var en karneval, ett sk\u00e5despel utan ramp och uppdelning i sk\u00e5despelare och \u00e5sk\u00e5dare, ett sk\u00e5despel man inte betraktade utan levde med och in i. I dessa sk\u00e5despel var det m\u00f6jligt f\u00f6r m\u00e4nniskorna i denna kulturellt-spr\u00e5kliga annorlundhet och marginal att kasta om hela den ordning man levde i. Predikningarna var som monologer i Dostojevskijs romaner: av olikartade, olikv\u00e4rdiga och sinsemellan fr\u00e4mmande material skapade predikanten ett enhetligt eget konstverk, ett drama. Monologen var en dialog mellan alla i salen, m\u00e4nniskor, \u00e4nglar och dj\u00e4vlar. Spr\u00e5ket var lyriskt som i H\u00f6ga Visan, det var texter fr\u00e5n Apokalypsen, det var Luther och Laestadius, det var historier och anekdoter, parodi och pamflett. Scenen b\u00f6rjade dofta, den fick en atmosf\u00e4r. Ordet f\u00f6rvandlade p\u00f6rtet till en scen. N\u00e5gon b\u00f6rjade gr\u00e5ta, en annan skratta; d\u00e4r var dans och performance som br\u00f6t tabun och gav r\u00f6st \u00e5t de nertystade och f\u00f6rkastade, de nertyngda och sorgsna som n\u00e5dde katharsis, inre rening. Som i antikens teater.\u201d<\/p>\n Vi fortsatte \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 med Ikonm\u00e5laren som hamnade p\u00e5 Prix Italia och har \u00f6versatts till m\u00e5nga spr\u00e5k. Senast till slovenska som radioteater.<\/p>\n Operorna och mitt samarbete med Kaj Chydenius har byggt vidare p\u00e5 v\u00e5ra temata: smuggling, gr\u00e4nsl\u00f6shet, Laestadius, Krig och Matoj\u00e4rvis\u00e5ngerna, till v\u00e5r f\u00f6rsta moderna f\u00f6rfattare, Hilja Bystr\u00f6m. R\u00e4ckvidden \u00e4r stor och temata gr\u00e4nsl\u00f6sa.<\/p>\n Litteraturens r\u00e4ckvidd d\u00e5?<\/strong><\/p>\n \u00c4r inte min definition av en gr\u00e4nsm\u00e4nniska, gr\u00e4nsber\u00e4ttare sn\u00e4v? Blir vi d\u00e5 inte Saimens s\u00e4lar, som en f\u00f6rel\u00e4sare p\u00e5 Hanaholmen en g\u00e5ng definierade oss som. Var jag ensam om detta? Var jag underlig? Var jag en Saimens vikare? Jag k\u00e4nde mig stundom som en s\u00e5dan, men d\u00e5 h\u00e4nde n\u00e5got avg\u00f6rande. Jag skrev en roman, Kasaland, Norstedts 1984, med interferens som litter\u00e4r metod. Det blev en m\u00e4rklig ordinstallation. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 me\u00e4nkieli och finska men fingrarna skrev p\u00e5 svenska. Ajo ko reikp\u00e4\u00e4<\/em> blev \u201dk\u00f6rde som h\u00e5l i huvudet\u201d och ty\u00f6miesten perh\u00e4\u00e4nkattoja <\/em>arbetarnas bakomtittare (fast det str\u00f6ks). Jag fick tack vare Kasaland, 1985, en inbjudan till Svenska Vitterhetsakademin, till ett Brittiskt-Svenskt seminarium med temat New Writing in a Multicultural Society<\/em>. Deltagarna kom fr\u00e5n alla v\u00e4rldsdelar och det gemensamma f\u00f6r oss alla var att vi skrev p\u00e5 ett annat spr\u00e5k \u00e4n v\u00e5rt f\u00f6delsespr\u00e5k. D\u00e4r tr\u00e4ffade jag kollegor fr\u00e5n hela v\u00e4rldens alla h\u00f6rn, marginaler och centraler. D\u00e4r var Salman Rushdie, som n\u00e5got \u00e5r innan utkommit med sin roman Midnights children. I sin f\u00f6rel\u00e4sning avsl\u00f6jade han sin estetiska metod i detta verk: han hade ber\u00e4ttat storyn p\u00e5 sitt indiska modersm\u00e5l men skrivit ner den simultant p\u00e5 engelska. Kazuo Ishiguro var d\u00e4r ocks\u00e5.<\/p>\n Jag f\u00f6rstod att jag inte var ensam i mitt gr\u00e4nsvara, i gr\u00e4nsens tredje rum, inte ensam i min m\u00e5ngkultur och inte alls n\u00e5gon Saimens s\u00e4l. Jag var en del av en v\u00e4rldsvid gemenskap av intellektuella, f\u00f6rfattare. Det var inte jag som med mina tre spr\u00e5k var annorlunda utan ummikot<\/em>. Som bara hade ett modersm\u00e5l. P\u00e5 natten dr\u00f6mde jag att Olof Palme ringde till mig och talade me\u00e4nkieli. Han undrade irriterat vad vi h\u00f6ll p\u00e5 med. Jag svarade med en dikt som jag min vana trogen skrev ner s\u00e5 fort jag vaknade:<\/p>\n Nyt aurinko nousee meile, Nyt oon tullu me\u00e4n vuoro, Herraskansat, \u00e4itipuolet, Net laulunsa oon laulanheet, Tuokaa nautintoja liss\u00e4\u00e4, But where is our onkel Sam, Toppaamapa laulu t\u00e4m\u00e4, <\/p>\n Jag \u00e4r nu i din \u00e5lder d\u00e5 man \u00f6ppnar sitt arkiv. Jag hittar dikter, s\u00e5nger, distikon, hexameter och utkast p\u00e5 mina tre spr\u00e5k. Jag har b\u00f6rjat i nedre ton\u00e5ren, p\u00e5 50-talet. Temat \u00e4r: spr\u00e5ket, gr\u00e4nsen, Gud och Stalin, kalhyggen och milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ring. \u00a0\u00a0 Hur l\u00e5ngt kan man n\u00e5 med me\u00e4nkieli som litter\u00e4rt verktyg? N\u00e5gon svarade Sangis. Idag n\u00e5r jag ut i hela v\u00e4rlden. Dikten Jag \u00e4r f\u00f6dd utan spr\u00e5k, Olen kielett\u00f6m\u00e4n\u00e4 syntyny<\/em>, \u00e4r \u00f6versatt till fyrtiotalet spr\u00e5k och citeras flitigt. Jag skrev den som ung gymnasist i Haparanda. Och n\u00e4r jag en dag satt i en bil i ryska Karelen h\u00f6rde jag den pl\u00f6tsligt tonsatt p\u00e5 ryska.<\/p>\n Me\u00e4nkieli duger som litter\u00e4rt verktyg. I tidskriften Me\u00e4nmaa 2-2017 kan ni l\u00e4sa min ess\u00e4, Me\u00e4nkieli som litter\u00e4rt verktyg<\/em>. \u00a0\u00a0 Mina m\u00e5nga spr\u00e5k befriar mig fr\u00e5n spr\u00e5ken och sk\u00e4nker mig ett nytt litter\u00e4rt. S\u00e5 \u00e4r det i gr\u00e4nsens tredje rum, d\u00e4r spr\u00e5k upph\u00f6r och blir till, d\u00e4r vi st\u00e4ndigt er\u00f6vrar livet och blir av med det. \u00a0\u00a0 Jag skriver f\u00f6r att uppskjuta d\u00f6den. Med tre spr\u00e5k \u00e4r prognosen god. Jag skriver f\u00f6r att uppskjuta minun v\u00e4en kuolemaa<\/em>, mitt folks d\u00f6d, ty n\u00e4r ett spr\u00e5k d\u00f6r, d\u00f6r ett folk \u2013 en g\u00e5ng till, eller hur? S\u00e5 l\u00e4nge me\u00e4nkieli lever, lever de som bara kunde det, de som \u00e4r i gravarna. Om spr\u00e5ket d\u00f6r, d\u00f6r de en g\u00e5ng till och slutgiltigt. Det \u00e4r som med slagsm\u00e5let i Pajala \u2013 det har skett p\u00e5 finska och vittnen vill vittna p\u00e5 finska. Det h\u00e4r kan h\u00e4nda:<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Me\u00e4nkielis rumsliga och tematiska r\u00e4ckvidd \u2013 i g\u00e5r, i dag och i morgon Institutionen f\u00f6r spr\u00e5kstudier Ume\u00e5 universitet\u00a0den 20 april 2018 Jag m\u00e5ste fatta mig kort och ekonomiskt, s\u00e5 var uppm\u00e4rksam! Jag \u00e4r f\u00f6dd 160 steg fr\u00e5n tsarens … Lue loppuun
\nInstitutionen f\u00f6r spr\u00e5kstudier
\nUme\u00e5 universitet\u00a0den 20 april 2018<\/strong><\/strong><\/p>\n
\nyli mailman neekereile.
\nR\u00e4ttip\u00e4\u00e4t ja mutakuonot:
\nei niil\u2019 ole ajat huonot.<\/p>\n
\nlaulaa v\u00e4hemist\u00f6n kuoro,
\nkaikkialla mailmassa:
\nLontonissa, Pajalassa.<\/p>\n
\nniil\u00e4 vasta suuret huolet,
\nniil\u00e4 vanhaa oon jo kieli,
\nmeil\u00e4 herr\u00e4\u00e4m\u00e4ss\u00e4 mieli.<\/p>\n
\njo Dallaksensa el\u00e4hneet.
\nNiilei enn\u00e4\u00e4 kelpaa mikh\u00e4\u00e4n,
\nsanova varsin: s\u2019ole mith\u00e4\u00e4n!<\/p>\n
\nv\u00e4kivaltaa naisen niss\u00e4\u00e4.
\nMet niist\u00e4 rahhaa saama
\nko met t\u00e4t\u00e4 mailmaa jaama.<\/p>\n
\narbetskraften den ju f\u00f6rsvann.
\nTyhjin\u00e4 oon herrain kassa.
\nI am coming back now massa!<\/p>\n
\nannan kehotukset n\u00e4m\u00e4:
\nEmm\u00e4 anna enn\u00e4\u00e4 perhiin,
\ntaistelemma vaikka verhiin.<\/p>\n\n
\n