{"id":1317,"date":"2022-11-25T09:39:17","date_gmt":"2022-11-25T07:39:17","guid":{"rendered":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/?p=1317"},"modified":"2022-11-25T09:51:19","modified_gmt":"2022-11-25T07:51:19","slug":"fredrik-books-resa-i-tornedalen-iv","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/2022\/11\/25\/fredrik-books-resa-i-tornedalen-iv\/","title":{"rendered":"Fredrik B\u00f6\u00f6ks resa i Tornedalen IV"},"content":{"rendered":"

\u00a0<\/strong>Fredrik B\u00f6\u00f6ks resa i Tornedalen IV<\/strong><\/p>\n

”N\u00e4r jag v\u00e4nde mig om och bj\u00f6d farv\u00e4l \u00e5t den of\u00f6rg\u00e4tligt sk\u00f6na synen, fl\u00f6g det mig genom huvudet: H\u00e4r skulle jag ha velat leva som barn! Vilken salighet, vilka lekplatser – hur skulle icke rymden ha st\u00e5tt full av lycka, fest och \u00e4ventyr! Jag kan icke g\u00f6ra min k\u00e4rleksf\u00f6rklaring i mera bindande form.”<\/p>\n

Kengisfors<\/strong><\/p>\n

Det ligger h\u00e4nf\u00f6rande vackert, med sin sk\u00e4rg\u00e5rd i T\u00e4rend\u00f6\u00e4lven – s\u00e5 kallas bifurkationen, str\u00f6mmen som f\u00f6r en del av Torne\u00e4lvens vattenmassor \u00f6ver i Kalix\u00e4lven. V\u00e4gen g\u00e5r uppe p\u00e5 den h\u00f6ga nipan, s\u00e5 att man \u00f6verblickar hela den s\u00e4llsynta formationen. \u00c4nnu en mil, och vid Anttis \u00e4r man framme vid Torne \u00e4lv, som h\u00e4r flyter helt och h\u00e5llet inom svenska gr\u00e4nser. Det var en str\u00e5lande sommardag, den h\u00f6ga furuskogen doftade s\u00e5 rent och hartskryddat som den blott g\u00f6r n\u00e4r den v\u00e4xer p\u00e5 sandmark, fr\u00e5n nipan s\u00e5g man ner \u00f6ver \u00e4lven, d\u00e4r grund och stenar spr\u00e4ckte spegeln inne vid str\u00e4nderna, linneornas revor h\u00e4ngde som guirlander l\u00e4ngs dikeskanterna, och emellan\u00e5t korsade en ensam vaja v\u00e4gen mellan furu- stammarna. Det var varmt och stilla. Den sven- ska sommaren var aldrig ljuvligare<\/strong> \u00e4n denna juli- dag, som vi tillbragte mellan den 67 :de och den 68:de breddgraden.<\/p>\n

Vi k\u00f6rde nu rakt i \u00f6ster mot Pajala.\u00a0 Allt det vemodiga, inst\u00e4ngda, \u00f6dsliga fr\u00e5n skogs- och myrmarkerna \u00e4r f\u00f6rsvunnet; \u00e4lvdalen \u00e4r rik och stor, med \u00f6ppna, soliga bygder, med h\u00e4rliga utblickar \u00f6ver str\u00e4ndernas dj\u00e4rva stup och kraftiga linjer; h\u00f6ladorna och de r\u00f6da husen speglas i det klara \u00e4lv- vattnet. Vi fortsatte f\u00f6rbi Pajala till Kengis, d\u00e4r Torne och Muonio \u00e4lvar m\u00f6tas. Kengis \u00e4r ett j\u00e4rnbruk, som anlades redan p\u00e5. sextonhundratalet, d\u00e5 man uppt\u00e4ckt gruvf\u00e4lten vid Junosuando; men bruksr\u00f6relsen blev aldrig l\u00f6nande h\u00e4ruppe, och under 1800-talet har den allt mera avtynat. Kengis’ bruk \u00e4r den enda g\u00e5rd jag sett i \u00f6vre Norrland, som har herrg\u00e5rdstycke, n\u00e5got av det sirliga, v\u00e4lproportionerade, f\u00f6rn\u00e4ma, som utm\u00e4rker de mellansvenska corps-de-logien. Det \u00e4r en fruktbar trakt; r\u00e5g\u00e5krarna st\u00e5 i ax, och det p\u00e5st\u00e5s att de ganska ofta mogna, p\u00e5 tr\u00e4dg\u00e5rdsplanerna brinna gula vallmor i solskenet. Vi vandra \u00f6ver den plats, d\u00e4r den gamla smedjan st\u00e5tt, som 1717 br\u00e4ndes av ryssarna. P\u00e5 sviktande plankor, \u00f6ver laxpator, ta vi oss fram till \u00f6arna, som bilda en hel sk\u00e4rg\u00e5rd ute i den strida forsen. Den \u00e4r tjugu meter h\u00f6g, och ingen forsb\u00e5t skulle kunna ila utf\u00f6r den utan att v\u00e4lvas runt. Men laxarna g\u00e5 ih\u00e4rdigt uppf\u00f6r str\u00f6mmen och patorna st\u00e5 och v\u00e4nta p\u00e5 dem med st\u00e4nger, som skallra f\u00f6r vattnets tryck. Den enda m\u00f6jliga v\u00e4g, p\u00e5 vilken laxarna kunna pressa sig fram, \u00e4r k\u00e4nd p\u00e5 f\u00f6rhand, och n\u00e4r fiskarena s\u00e4tta sina f\u00f6rs\u00e5t, kunna de s\u00e4ga som Wilhelm Tell om fogden Gessler:\u00a0 \u00bbDurch diese hohle Gasse muss er kommen<\/em>!\u00bb<\/p>\n

P\u00e5 \u00f6arna i Kengisforsen var det \u00f6ver all beskrivning h\u00e4rligt. Gr\u00e4set var saftigt och h\u00f6gt, och det lyste s\u00e5 festligt gr\u00f6nt mot alla de svartblixtrande str\u00f6mdragen och forsarnas vita skum. \u00c4ngarna voro \u00f6vers\u00e5llade av blommor. Det p\u00e5stods att man hittat liljekonvaljer p\u00e5 en av \u00f6arna, och vi letade l\u00e4nge efter dem, ehuru f\u00f6rg\u00e4ves. Men det fanns s\u00e5 mycket annat, som fr\u00f6jdade \u00f6gat: Gentiana amarella<\/em>, med sina gnistrande bl\u00e5 stj\u00e4rnor – jag hade icke \u00e5tersett dem sedan jag plockade dem f\u00f6r n\u00e4ra trettio \u00e5r sedan p\u00e5. Hattabacken vid Helge\u00e5n – den h\u00f6gresta Valeriana, gula ranunkler och den r\u00f6da, praktfulla Geranium silvaticum<\/em>, den bl\u00e5a t\u00e4t\u00f6rten och en s\u00e4llsam, styv och stolt fj\u00e4llv\u00e4xt med lejongapsliknande blommor i gult och brunr\u00f6tt, som jag l\u00e4nge grubblade \u00f6ver. Till slut fann jag att det var Kung Karls spira, Pedicularis sceptrum Carolinum<\/em>; jag hade aldrig sett den f\u00f6rr, men jag kom ih\u00e5g den dikt, som Atterbom \u00e4gnat den -han talar om den blodfl\u00e4ckade gullhj\u00e4lmen, om de h\u00e5rt slutna l\u00e4pparna, om stj\u00e4lken, som kan brytas, men icke b\u00f6jas, om \u00bbdet tragiskt h\u00e4rliga\u00bb i hela uppenbarelsen. N\u00e4r jag som barn l\u00e4ste Blommorna, hyste jag en brinnande lust att f\u00e5 se Kung Karls spira, den stod f\u00f6r mig som ett mirakel av h\u00f6g och betydelsefull poesi. Den \u00e4r mera s\u00e4llsam \u00e4n egentligen vacker, det m\u00e5ste\u2022 jag nu medge, till min besvikelse \u00e4r den litet klibbig. Sin egentliga styrka tycks den ha i den genomskinliga symboliken, och det sista kraftprovet i den v\u00e4gen fann jag vara, att den skulle falla i mina h\u00e4nder just vid Kengis’ bruk, h\u00e4rjat av ryssarna \u00e5r 1717.<\/p>\n

Solen sken s\u00e5. varm, att vi badade i forsen, l\u00e4to oss kringspolas av all den str\u00f6mmande friskheten, sprungo nakna p\u00e5 stenarna och nj\u00f6to av att trampa det mjuka gr\u00e4set. Till och med en illa medfaren reumatiker kunde f\u00e5 paradisvisioner p\u00e5 dessa Floras blomster\u00f6ar, d\u00e4r skummet fl\u00f6g i luften, medan den d\u00e5nande forsen spelade sina brusande dova orgelackord. Jag har aldrig upplevat en h\u00e4rligare h\u00f6gsommardagsolen och v\u00e4rmen funnos d\u00e4r, gr\u00f6nskan och leendet, men vattenmassorna, som kommo med kylig svalka fr\u00e5n sn\u00f6fj\u00e4llen och de stora \u00f6demarkerna, g\u00e5vo en lyftning och ett sus \u00e5t idyllen, s\u00e5 att den fick en pr\u00e4gel av levande kraft och vild storhet. S\u00e5g man ut \u00f6ver \u00e4lven, s\u00e5 brusade forsarna bakom och \u00f6ver varandra som kammarna p\u00e5 v\u00e4ldiga v\u00e5gor, och l\u00e5ngt uppe p\u00e5 str\u00e4nderna l\u00e5go stockarna kvar och visade hur h\u00f6gt v\u00e5rfloden hade n\u00e5tt. Det var berusande i sin prakt och rikedom, med sina str\u00e5lande, klangfulla f\u00e4rger. Jag hade aldrig dr\u00f6mt om att komma till en s\u00e5 v\u00e4lsignad \u00e4ngd uppe i Sveriges nordligaste gr\u00e4nsbygder. Mina tankar vandrade tillbaka de hundratals mil, som vi r\u00e4knat p\u00e5 v\u00e5r kosa, \u00f6ver \u00e4lvar och sj\u00f6ar, genom skogar och sl\u00e4tter, och stannade vid en kringbyggd g\u00e5rd p\u00e5 Kullens sluttning, mellan bokskogen och den m\u00f6rkbl\u00e5 Skelderviken, Ladarp och Kengis, det var b\u00f6rjan och slutet, och i denna stund tycktes det mig som om all naturens friska sk\u00f6nhet m\u00f6tt mig renast i dessa b\u00e5da br\u00e4nnpunkter. Jag k\u00e4nde det som om jag i min hand v\u00e4gde en l\u00e5ng och kostbar kedja, med tv\u00e5. blixtrande stenar till kn\u00e4ppen, Kengis och Ladarp. S\u00e5. o\u00e4ndligt stort \u00e4r Sveriges land, att det r\u00e4cker fr\u00e5n stranden, d\u00e4r mullb\u00e4ren mogna och vindruvan rundar sig, till forsarna i norr, d\u00e4r fj\u00e4ll\u00e4ngarna f\u00f6rgyllas av midnattssolen och laxarna springa i vattenkaskader fr\u00e5n sn\u00f6tinnarna. S\u00e5 v\u00e4ldigt byggdes svenskarnas rike i s\u00f6der och norr, och \u00e4n en g\u00e5ng sl\u00e5r det mig, att den h\u00f6gresta v\u00e4xten med de gula, blodfl\u00e4ckade lejongapen har sin symboliska s\u00e4ndning. Den m\u00f6tte mig i denna stund f\u00f6r att minna mig om s c e p t r u m Ca ro 1i n u m<\/em>, den karolinska spiran, som gav mig medborgarr\u00e4tt i detta stora sk\u00f6na land och f\u00f6r- enande str\u00e4ckte sig ut \u00f6ver Kengis och Ladarp.<\/p>\n

P\u00e5 de murkna plankorna vandrade vi \u00f6ver virvlarna tillbaka till stranden. N\u00e4r jag v\u00e4nde mig om och bj\u00f6d farv\u00e4l \u00e5t den of\u00f6rg\u00e4tligt sk\u00f6na synen, fl\u00f6g det mig genom huvudet: H\u00e4r skulle jag ha velat leva som barn! Vilken salighet, vilka lekplatser – hur skulle icke rymden ha st\u00e5tt full av lycka, fest och \u00e4ventyr! Jag kan icke g\u00f6ra min k\u00e4rleksf\u00f6rklaring i mera bindande form.<\/p>\n

P\u00e5 \u00e5terv\u00e4gen vandrade vi upp till kyrkog\u00e5rden i Pajala, som ligger utanf\u00f6r byn, och dr\u00f6jde en stund framf\u00f6r den grav, d\u00e4r Lars Levi Laestadius, fj\u00e4llbygdernas Schartau, funnit sin viloplats. Nere i Pajala by rastade vi p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden och l\u00e4to oss laxen fr\u00e5n Torne\u00e4lven v\u00e4l smaka. N\u00e4r kv\u00e4llen b\u00f6rjade falla, l\u00e4to vi blicken en sista g\u00e5ng g\u00e5 ut \u00f6ver den vackra Tornedalen, v\u00e4nde bilen mot s\u00f6der och b\u00f6rjade \u00e5tert\u00e5get. Det var tisdagen den I5 juli.<\/p>\n

*<\/p>\n

Om \u00e5tert\u00e5get skall jag fatta mig kort. Vi snuddade \u00e5nyo vid Korpilombolo, s\u00e5go kolonatens nytimrade stugor inne i skogarna, beundrade det stilla vemod, som vilade \u00f6ver Limingoj\u00e4rvi och kom sj\u00f6n att likna ett av Runebergs klara, tankfulla poem, n\u00e5dde fram till Kalix\u00e4lven, den kungliga floden, l\u00e4to blicken lyftas av Laxforsbergets stora skogiga k\u00e4gla, h\u00f6rde Ansvarsforsen d\u00e5na, f\u00e4rjade tvenne g\u00e5nger \u00f6ver den m\u00e4ktiga str\u00f6mf\u00e5ran, och \u00f6vernattade i \u00d6verkalix’ g\u00e4stgivarg\u00e5rd. Det \u00e4r svensk bygd; p\u00e5. kyrkog\u00e5rden, d\u00e4r vi vandrade i den klara kv\u00e4llen, v\u00e4xte rosenbuskar kring gravstenar, som buro svenska bondenamn. Vi \u00e4ro redan s\u00f6der om polcirkeln.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00a0Fredrik B\u00f6\u00f6ks resa i Tornedalen IV ”N\u00e4r jag v\u00e4nde mig om och bj\u00f6d farv\u00e4l \u00e5t den of\u00f6rg\u00e4tligt sk\u00f6na synen, fl\u00f6g det mig genom huvudet: H\u00e4r skulle jag ha velat leva som barn! Vilken salighet, vilka lekplatser – hur skulle icke … Lue loppuun →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1317","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-yleinen"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1317","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1317"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1317\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1321,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1317\/revisions\/1321"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1317"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1317"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1317"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}