{"id":526,"date":"2015-10-24T16:59:15","date_gmt":"2015-10-24T13:59:15","guid":{"rendered":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/?p=526"},"modified":"2015-10-25T10:24:27","modified_gmt":"2015-10-25T08:24:27","slug":"bonnerbiennalen-1994-att-lasa-en-pjas","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/2015\/10\/24\/bonnerbiennalen-1994-att-lasa-en-pjas\/","title":{"rendered":"Bonnerbiennalen 1994 – Att l\u00e4sa en pj\u00e4s"},"content":{"rendered":"

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Bengt Pohjanen, <\/strong>Att l\u00e4sa en pj\u00e4s
\n<\/strong>\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 – Bonnerbiennalen i Bonn i\u00a0juni 1994 –<\/strong><\/p>\n

\"flera<\/a><\/p>\n

\u00c4rade kolleger, \u00f6vers\u00e4ttare av min pj\u00e4s, Dagning r\u00f6d, anordnare av biennalen, mina damer och herrar!<\/p>\n

Det \u00e4r en stor \u00e4ra f\u00f6r mig att f\u00f6r andra g\u00e5ngen delta vid denna teaterbiennal i Bonn, och dessutom med en ny pj\u00e4s, p\u00e5 samma romaner, n\u00e4mligen Dagning r\u00f6d (Norstedts, 1988). \u00a0\u00a0 F\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan framf\u00f6rdes Jerusalemin tanssit<\/em>, som Ule\u00e5borgs stadsteater hade satt upp. Den pj\u00e4sen var dramatikern Ilpo Tuomarilas dramatisering av min finskspr\u00e5kiga trilogi Kristalliarkki<\/em> (Pohjoinen 1987), Kolmen kyyn\u00e4r\u00e4n jumalat<\/em> (Pohjoinen 1988) och Korpelan enkelit<\/em> (Pohjoinen 1989).<\/p>\n

Denna g\u00e5ng deltar jag med en pj\u00e4s med samma tema, men pj\u00e4sen \u00e4r skriven av mig sj\u00e4lv och bygger allts\u00e5 p\u00e5 ovan n\u00e4mnda roman Dagning;r\u00f6d!.(Morgen rot)<\/p>\n

Teater var l\u00e4nge f\u00f6r mig en fr\u00e4mmande konstart och f\u00f6reteelse; jag hade skrivit en avhandling, debuterat som romanf\u00f6rfattare, skrivit ess\u00e4er och lyrik utan att ens t\u00e4nka p\u00e5 att skriva en pj\u00e4s. Ja, jag var faktiskt 37 \u00e5r n\u00e4r jag s\u00e5g en pj\u00e4s f\u00f6rsta g\u00e5ngen och kunde bara konstatera att jag inte g\u00e5tt miste om mycket. Kanske var pj\u00e4sen d\u00e5lig, vad vet jag? Men jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 att Martin Luther kallat teater f\u00f6r apspel och larv. Troligen var det s\u00e5 att jag intuitivt anade att jag upplevt stark teater, men jag visste inte n\u00e4r och i vilken form.<\/p>\n

N\u00e4r jag l\u00e4ste Michail Bachtins bok Dostojevskijs poetik, f\u00f6rstod jag emellertid: jag hade ju levt teater som barn och yngling, en ordets v\u00e4ldiga teater p\u00e5 de byab\u00f6ner som min barndoms ol\u00e4rda lekmannapredikanter h\u00e5llit en g\u00e5ng i veckan, ibland en hel vecka i streck. Predikningarna var pietistiskt-herrnhutiskt f\u00e4rgade men till form och inneh\u00e5ll i \u00f6vrigt helt i linje med mentaliteten i det m\u00e5ngkulturella Norrbotten med den samiska kulturen l\u00e4ngst i norr och den finska och den bysantinska i \u00f6st. Det var en karneval, ett sk\u00e5despel utan ramp och uppdelning i sk\u00e5despelare och \u00e5sk\u00e5dare, ett sk\u00e5despel man inte betraktade utan levde i. Bara i dessa sk\u00e5despel var det m\u00f6jligt f\u00f6r m\u00e4nniskorna i denna av kulturellt-spr\u00e5kligt f\u00f6rtryck att kasta om hela den ordning man levde i.<\/p>\n

Predikningarna var som monologer i Dostojevskijs romaner: av olikartade, olikv\u00e4rdiga och sinsemellan fr\u00e4mmande material skapade predikanten ett enhetligt eget konstverk, ett drama, d\u00e4r ordet skapade och avsl\u00f6jade mycket mer \u00e4n information och psykologiska effekter. Monologen var en dialog mellan alla i salen, m\u00e4nniskor, \u00e4nglar och dj\u00e4vlar. Spr\u00e5ket var lyriskt som i H\u00f6ga Visan, det var texter fr\u00e5n Apokalypsen, det var Luther och Thomas a Kempis, det var r\u00e5a historier och anekdoter, parodi och groteskerier, pamflett. Scenen b\u00f6rjade dofta, den fick en atmosf\u00e4r. Ordet f\u00f6rvandlade p\u00f6rtet till en scen. N\u00e5gon br\u00f6jade gr\u00e5ta, en annan skratta; d\u00e4r var dans och performance. Detta hade jag levt i och d\u00e4rf\u00f6r hade jag sv\u00e5rt att acceptera en teater d\u00e4r ordet inte n\u00e5dde de pneumatologiska skikten i m\u00e4nniskosj\u00e4len.<\/p>\n

Troligen \u00e4r detta anledningen till att jag b\u00f6rjade intressera mig f\u00f6r den religi\u00f6sa sekt som jag ber\u00e4ttar om i min roman Dagning;r\u00f6d! och i pj\u00e4sen med samma namn. Den h\u00e4r r\u00f6relsen h\u00e4vdade n\u00e4mligen att man spelat teater. Det tog mig flera \u00e5r att f\u00f6rst\u00e5 vad mina sagesm\u00e4n hade menat med detta. N\u00e4r jag f\u00f6rstod det d\u00e5 s\u00e5g jag ocks\u00e5 teaterns m\u00f6jligheter och begr\u00e4nsningar. Jag blev intresserad. De h\u00e4r m\u00e4nniskorna hade gett sig den p\u00e5 att skapa Edens paradis genom att s\u00e4ga ord som f\u00f6rvandlar och genom att utf\u00f6ra handlingar som p\u00e5skyndar v\u00e5r apokalyptiska resa. Som vi s\u00e4ger, s\u00e5 blir det; som vi g\u00f6r s\u00e5 sker. \u201dDitt ords tecken \u00e4r verklighet\u201d. (En replik i slutet av pj\u00e4sen, en bysantinsk-rysk tanke f\u00f6r \u00f6vrigt! Den \u00e5terfinns i den ryska synen p\u00e5 liturgin och ikonkonsten)<\/p>\n

Det var ocks\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt jag ville n\u00e5 med min pj\u00e4s Dagning r\u00f6d. Jag ville b\u00f6rja d\u00e4r den sedvanliga kommunikationen upph\u00f6r. Med denna estetik som f\u00f6ruts\u00e4ttning var jag p\u00e5 det klara med att pj\u00e4sen m\u00e5ste l\u00e4sas redan innan jag b\u00f6rjat skriva den. Det m\u00e5ste skapas en vid gemensam horisont d\u00e4r perspektiven var m\u00e5nga men horisonten, visionen gemensam. Detta gemensamma l\u00e4sande skulle ocks\u00e5 inneb\u00e4ra en gemensam apokalyptisk resa fr\u00e5n de psykologiska och sociala skikten till den vulkaniska grund vars utbrott st\u00e4ndigt fyller oss med v\u00e5ra irrationella och d\u00e4rf\u00f6r andliga handlingar.<\/p>\n

Vi samlades f\u00f6r en f\u00f6rsta gemensam l\u00e4sning flera \u00e5r innan jag b\u00f6rjade skriva pj\u00e4sen. Teaterchefen var d\u00e4r, dramaturgen, scenografen, teknikerna, ekonomerna, sk\u00e5despelarna, vaktm\u00e4starna och st\u00e4derskorna, alla. Jag f\u00f6rs\u00f6kte skapa en gemensam vision av resan. Kort sagt: jag l\u00e4ste den \u00e4nnu oskrivna pj\u00e4sen p\u00e5 samma s\u00e4tt som min barndoms predikanter l\u00e4st ordet: jag f\u00f6rs\u00f6kte gestalta en id\u00e9 – som jag s\u00e5g den – inte en id\u00e9 som fanns i mitt huvud, utan en h\u00e4ndelse, en resa, en horisont, en gestalt utan biografi, utan orsak och verkan; det var en id\u00e9 som ville bli l\u00e4st, h\u00f6rd och f\u00f6rst\u00e5dd s\u00e5 sm\u00e5ningom, besvarad av andra r\u00f6ster. En f\u00f6rsta reaktion av l\u00e4sningen var: varf\u00f6r ska vi spela det h\u00e4r? Jag hade naturligtvis inget svar, eftersom jag inte visste vad jag talade om, jag visste ju sj\u00e4lv inte vad jag ville. Jo, jag ville p\u00e5 en apokalyptisk resa. Den resan har vi gjort, \u00e4ven geografiskt. Den sistn\u00e4mnda var viktig: efter den fr\u00e5gade ingen varf\u00f6r. Vi fattade beslutet att g\u00f6ra pj\u00e4sen – som \u00e4nnu inte fanns som text, men den var redan l\u00e4st – som en vision, en dr\u00f6m, en menipp\u00e9, allts\u00e5 satir, en m\u00f6jlighet om ett annat liv, en annan sorts teater.<\/p>\n

Vilken regiss\u00f6r skulle kunna l\u00e4sa min pj\u00e4s? Den fr\u00e5gan var v\u00e4ldigt viktig f\u00f6r mig. Jag k\u00e4nde till Peter Oskarsons arbete som jag f\u00f6ljt med stort intresse och framst\u00e4llde \u00f6nskem\u00e5l om att f\u00e5 tr\u00e4ffa honom. Han fick min roman och blev intresserad. Jag m\u00f6tte en konstn\u00e4r som hade det f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet till dramat som jag s\u00f6kt. V\u00e5ra l\u00e4shorisonter b\u00f6rjade sammansm\u00e4lta snabbt. Han f\u00f6rstod vad jag menade med min barndoms byab\u00f6nsteater. Vi diskuterade Dostojevskijs andliga niv\u00e5er. Vi l\u00e4ste och fascinerades av Berdjajev, Florenskij, Sjestov, Solovjov och andra ryssar. Vi hade b\u00f6rjat l\u00e4sa min pj\u00e4s.<\/p>\n

Nu kunde jag b\u00f6rja skriva fritt. Jag kunde blanda genrer och framst\u00e4lla dr\u00f6mmar, vanvett och citera heliga texter, f\u00f6rena olikartade element, \u00e4ventyr och fantastik, slumnaturalism och utopier. Det blev en pj\u00e4s som skulle ta nio timmar att spela. Peter Oskarson hade inte \u00f6nskat n\u00e5gra begr\u00e4nsningar<\/p>\n

Det blev ytterligare tv\u00e5 bearbetningar innan jag kunde l\u00e4mna in manuset och s\u00e4ga: Detta \u00e4r mitt manus. Tag och l\u00e4s! Du f\u00e5r nu g\u00f6ra vad du vill med det, utom att riva det.
\nVi var framme vid den punkt d\u00e4r arbetet p\u00e5 scenen b\u00f6rjade. Ensemblen fick l\u00e4sa pj\u00e4sen p\u00e5 scenen<\/p>\n

Efter femtio f\u00f6rest\u00e4llningar, femtio l\u00e4sningar, strax innan resan till Bonn f\u00f6rstod jag sj\u00e4lv Peter Oskarsons l\u00e4sning av min pj\u00e4s.<\/p>\n

Pj\u00e4sen blev vid premi\u00e4ren, f\u00f6rra \u00e5ret (1993) bombhotad. Premi\u00e4ren fick skjutas till senare p\u00e5 kv\u00e4llen medan polisen med hundar genoms\u00f6kte teaterns lokaler. Svensk s\u00e4kerhetspolis, S\u00c4PO, bevakade mitt hem i \u00d6verkalix, d\u00e4r mina barn tagit skydd p\u00e5 golvet.<\/p>\n

Teaterchefen blev utsatt f\u00f6r utpressning och hot. Han betalade 3\u00a0000,00SEK till utpressaren som gav pengarna som pionj\u00e4rpris till en av sina partikamrater i Pajala. \u00a0\u00a0 Den politiserande anden, kommunalr\u00e5det Owe Pekkari i Pajala fattade ocks\u00e5 beslutet i kommunstyrelsen att pj\u00e4sen inte fick framf\u00f6ras i Pajala. Beslutet \u00e4r att uppfatta som grundlagsstridig censur, men f\u00f6revarande kommunalr\u00e5d har \u00e4ven flitigt sekunderat v\u00e5ld och \u00f6vergrepp mot det fria ordet.<\/p>\n

Mig har hot och \u00f6verfall sporrat till nya litter\u00e4ra satsningar inom dramatikens olika genrer och jag hoppas att jag i framtiden skall kunna f\u00f6rverkliga mina planer p\u00e5 operor, filmer och musikaler, f\u00f6rutom mina roman och dikter, ess\u00e4er, kr\u00f6nikor och f\u00f6rel\u00e4sningar.<\/p>\n

Tack f\u00f6r att Norrbottensteatern fick komma hit till Bonnerbiennalen\u00a0 med min pj\u00e4s Dagning r\u00f6d! Morgen rot!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Bengt Pohjanen, Att l\u00e4sa en pj\u00e4s \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 – Bonnerbiennalen i Bonn i\u00a0juni 1994 – \u00c4rade kolleger, \u00f6vers\u00e4ttare av min pj\u00e4s, Dagning r\u00f6d, anordnare av biennalen, mina damer och herrar! Det \u00e4r en stor \u00e4ra f\u00f6r mig att f\u00f6r andra … Lue loppuun →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[11],"tags":[],"class_list":["post-526","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-luento-ja-essee"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/526","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=526"}],"version-history":[{"count":6,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/526\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":532,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/526\/revisions\/532"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=526"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=526"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=526"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}