{"id":605,"date":"2015-11-22T16:35:22","date_gmt":"2015-11-22T14:35:22","guid":{"rendered":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/?p=605"},"modified":"2015-11-22T17:37:10","modified_gmt":"2015-11-22T15:37:10","slug":"bengt-pohjanen-hemoglobinvardet-och-rieskan-ar-inte-minoritetsgrundande","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/2015\/11\/22\/bengt-pohjanen-hemoglobinvardet-och-rieskan-ar-inte-minoritetsgrundande\/","title":{"rendered":"Bengt Pohjanen, Hemoglobinv\u00e4rdet och rieskan \u00e4r inte minoritetsgrundande"},"content":{"rendered":"

Hemoglobinv\u00e4rdet och rieskan \u00e4r inte minoritetsgrundande<\/strong><\/p>\n

– F\u00f6redrag vid LRF:s \u00e5rsm\u00f6te i Lapptr\u00e4sk 21.11.2015 –<\/p>\n

Jag har spr\u00e5ket fr\u00e5n \u00f6st och ansiktet fr\u00e5n v\u00e4st. Jag \u00e4r i likhet med miljoner andra europ\u00e9er och m\u00e4nniskor i alla v\u00e4rldsdelar en gr\u00e4nsm\u00e4nniska. Som flerspr\u00e5kig m\u00e4nniska \u00e4r jag en del av en stor gemenskap och spr\u00e5klig-kulturell aristokrati, men som individ vilar ett hot \u00f6ver mig: \u201dN\u00e4r ett spr\u00e5k d\u00f6r, d\u00f6r ett folk\u201d, har f\u00f6r mig blivit n\u00e5got av ett valspr\u00e5k. Och min \u00e4r: \u201dJag \u00e4r en av de sista av detta spr\u00e5k och denna stam, r\u00e4dda oss \u2013 nu!\u201d<\/p>\n

Mitt f\u00f6delsespr\u00e5k har jag f\u00e5tt med modersmj\u00f6lken. Om det d\u00f6r har jag visserligen kvar svenskan, det inl\u00e4rda indoeuropeiska spr\u00e5ket, jag f\u00e5tt fr\u00e5n v\u00e4st. Jag har ocks\u00e5 kvar mitt ansikte som jag f\u00e5tt fr\u00e5n valloner, judar, finlandssvenskar, finnar och svenskar. Men mitt spr\u00e5k \u00e4r min v\u00e4rld och n\u00e4r spr\u00e5ket f\u00f6rsvinner \u2013 f\u00f6rsvinner den v\u00e4rld som spr\u00e5ket \u00e4r b\u00e4rare av. Tornedalen bli en svensk kultur \u2013 lik \u00d6verkalix och Pite\u00e5, med en del egenheter som tunnbr\u00f6d och palt. Vi har rieskan. Den \u00e4r god men r\u00e4cker inte som grund f\u00f6r en minoritetskultur.<\/p>\n

Och vad v\u00e4rre \u00e4r: n\u00e4r mitt spr\u00e5k d\u00f6r, d\u00f6r jag och mina f\u00e4der en g\u00e5ng till. \u00a0\u00a0 Jorden v\u00e5r arvedel, heter en alldeles utm\u00e4rkt liten skrift av \u00f6verstel\u00f6jtnant Emil Iivari. S\u00e5 sant! Med r\u00e4tta \u00e4lskar vi v\u00e5r bit av detta klot!
\nVore jag s\u00e5 f\u00f6dd p\u00e5 en vid kanten av en myr, skulle jag h\u00e5lla den f\u00f6r v\u00e4rldens b\u00e4sta plats. Jorden har talat sitt spr\u00e5k f\u00f6re de ugriska och uraliska orden, f\u00f6re samiskan, me\u00e4nkieli och finskan. Tr\u00e4dens sus och isens r\u00e5manden, vattenfallens d\u00e5n och porlande diken var f\u00f6re oss och alla spr\u00e5k. Ni som \u00e4r h\u00e4r i kv\u00e4ll \u2013 om ni nu inte bara administrerar jord \u2013 vet vad jag talar om. Ni, vi f\u00f6rst\u00e5r spr\u00e5ket som var h\u00e4r f\u00f6re orden. Vi vet n\u00e4r vi k\u00f6r \u00f6ver spr\u00e5kgr\u00e4nsen. Luften meddelar det.<\/p>\n

*<\/p>\n

Tornedalen \u2013 Sveriges tysta myr, som Selma Lagerl\u00f6fs Nils Holgersson inte s\u00e5g, trots den uppgift den svenska skolan gett henne: att beskriva Sverige s\u00e5dant det i verkligheten var. Hon lyckades med det motsatta, att d\u00f6lja det Sverige s\u00e5dant det i verkligheten var, \u00e4r och skall f\u00f6rbli.<\/p>\n

Myren har varit tyst s\u00e5tillvida att vi \u00e4nge nog har vi levt i gl\u00f6mska om v\u00e5rt eget ursprung. L\u00e4nge nog har v\u00e5ra \u00f6ron lyssnat till fr\u00e4mmande ord om oss, av dem som tillsl\u00f6t v\u00e5r mun. Men inte bara det. \u00c4ven en frivillig anamnes kan ocks\u00e5 drabba ett folk, en kultur och ett spr\u00e5k. Vi har drabbats av den. Andra har definierat oss och skrivit v\u00e5r historia medan vi suttit p\u00e5 l\u00e4ktarplats under de fr\u00e4mmande ordens l\u00e5nglopp. Fr\u00e4mmande tungor har tolkat oss och v\u00e5ra bonader medan vi svalt orden som saftat sig i munnen p\u00e5 oss. V\u00e5rt spr\u00e5k har f\u00f6rnekats och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ven vi. Utan egna ord kan inget folk leva. Att f\u00f6rneka orden \u00e4r att f\u00f6rinta ett folk. N\u00e4r ett spr\u00e5k d\u00f6r, d\u00f6r ett folk.<\/p>\n

*<\/p>\n

Den som inte vet varifr\u00e5n han kommer vet inte vart han \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g; inte heller kan han orientera sig i nuet. Om ett folk tvingas gl\u00f6mma sina f\u00e4der gl\u00f6mmer det sin framtid. De d\u00f6da beh\u00f6ver v\u00e5rt st\u00f6d och vi deras; f\u00f6rr eller senare m\u00f6ts vi i det l\u00e5nga minnet.
\nM\u00e4nniskan kan visserligen inte leva i det f\u00f6rg\u00e5ngna men det f\u00f6rg\u00e5ngna lever i henne. Inte ens en frivillig anamnes kan f\u00f6rinta v\u00e5ra minnesm\u00e4rken, labyrinten i Vojakkala, S\u00e4rkilax och det h\u00f6ga hemoglobinv\u00e4rdet vi f\u00e5tt fr\u00e5n vallonerna och som gjorde \u00e4ven mig till en duktig skid\u00e5kare och som gett oss Eero M\u00e4ntyranta, Charlotte Kalla, Ida Ingemarsdotter, Mona-Lisa Malvalehto, alla av samma sl\u00e4kt, dit \u00e4ven jag h\u00f6r och Timo K. Mukka. Vi kan inte leva i det f\u00f6rg\u00e5ngna, men det f\u00f6rg\u00e5ngna lever i oss. \u00a0\u00a0 Skrivandet, ber\u00e4ttande och ett absolut geh\u00f6r f\u00f6r orden lever i mig och jag lever i me\u00e4nkieli, det spr\u00e5k som jag med modersmj\u00f6lken f\u00e5tt fr\u00e5n \u00f6st och i svenskan, som jag f\u00e5tt som g\u00e5va fr\u00e5n v\u00e4st \u2013 av fantastiska l\u00e4rare i Kassa B 2-skola.<\/p>\n

Men spr\u00e5ket \u00e4r hotat. Inte det h\u00f6ga hemoglobinv\u00e4rdet. Det kan aldrig utg\u00f6ra grund f\u00f6r ett folk. Blut und Boden<\/em> har vi sett nog av och skallm\u00e4tningsapparaturen skall aldrig mer norrut f\u00f6r att definiera oss? S\u00e5 l\u00e4nge spr\u00e5ket lever vet vi vilka vi \u00e4r, varifr\u00e5n vi kommer och vart vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. \u00a0\u00a0 Utan spr\u00e5k f\u00f6rsvinner det l\u00e5nga minnet. Vi vet inte varifr\u00e5n vi kommer, vilka vi \u00e4r och vart vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Den som gl\u00f6mmer f\u00e4derna, gl\u00f6mmer sin framtid.
\nDet finns massor med uraliska\/ugriska folk. Vi har m\u00e5nga ord gemensamt. Ett av det viktigaste och \u00e4ldsta \u00e4r ordet f\u00f6r det l\u00e5nga minnet, Girija<\/em>, som estetiserad i legend, s\u00e5ng, besv\u00e4rjelse, myt, saga och ber\u00e4ttelse ger oss v\u00e5r sj\u00e4lvf\u00f6rst\u00e5else. I Girija<\/em> ser vi oss sj\u00e4lva, \u00e5tminstone p\u00e5 ryggen. Jag vet vem jag \u00e4r. Jag s\u00e4ger \u201destetiserad\u201d d\u00e4rf\u00f6r att det finns ocks\u00e5 \u201dpolitiserad\u201d myt.<\/p>\n

Sagan och legenden \u00e4r skimret \u00f6ver ett folk. Estetiserad myt ger ett folk dess sj\u00e4lvf\u00f6rst\u00e5else p\u00e5 djupet. Politiserad myt har ett annat m\u00e5l \u2013 att gl\u00f6mma f\u00e4derna och d\u00e4rmed framtiden. Ett exempel \u00e4r den seglivade myten om hur staten f\u00f6rbjudit finskan i Tornedalen. Att p\u00e5st\u00e5 detta \u00e4r som att p\u00e5st\u00e5 att den svenska skolans bottenplats i dag beror p\u00e5 att staten har f\u00f6rbjudit kunskapen i skolan. V\u00e4gen till bottenplatsen \u00e4r asfalterad av en pedagogik som via de politiserande pedagogerna, fr\u00e4mst Stellan Arvidsson, h\u00e4mtade modellen fr\u00e5n DDR.<\/p>\n

William Snell har i en artikel (publicerad i Me\u00e4nmaa 3-4\/2015) visat att det \u00e4ven h\u00e4r var en galen pedagogik som var orsaken till att vi inte l\u00e4ngre skulle undervisas p\u00e5 v\u00e5rt eget spr\u00e5k. Jag citerar: \u201d\u00c5r 1900 gjorde den Bertilzska samtalsmetoden sitt intr\u00e5ng i gr\u00e4nsbygdens folkskolor. Liksom mycket annat i pedagogiken kom den fr\u00e5n USA. I st.f. \u00f6vers\u00e4ttnings\u00f6vningar \u00f6vergick man vid spr\u00e5kundervisning till \u00e5sk\u00e5dnings\u00f6vningar och tal\u00f6vningar. Nu blev det b\u00e4ttre fart med svenska i skolan. Det nya seklets unga l\u00e4rare och l\u00e4rarinnor var ocks\u00e5 vuxna sin uppgift i f\u00f6rsvenskningsarbetet. Undervisning i finska och p\u00e5 finska lades helt \u00e5t sidan.\u201d<\/p>\n

*<\/p>\n

N\u00e4r jag f\u00f6r 37 \u00e5r sedan hade skrivit mitt f\u00f6rsta romankontrakt p\u00e5 Norstedts f\u00f6rlag \u00f6ppnade f\u00f6rl\u00e4ggaren Thomas von Vegesack d\u00f6rren ut till korridoren och ropade: \u201dNu g\u00f6r Tornedalen sitt insteg i den svenska litteraturen genom Riddarholmen\u201d.
\nSedan dess har jag oavbrutet tj\u00e4nat Girija<\/em>, v\u00e5rt l\u00e5nga minne, vitt och stort, brett och o\u00e4ndligt som sn\u00f6havet i Me\u00e4nmaa som best\u00e5r av enskilda sn\u00f6flingor.
\nVarenda minnesflinga ur det stora och l\u00e5nga minnet \u00e4r till form lika \u00e4ndam\u00e5lsenlig som full\u00e4ndad i sk\u00f6nhet som den hexagonala sn\u00f6flingan: den skall med sina sex armar dra till sig andra sn\u00f6flingor, haka fast i varandra och bilda drivor p\u00e5 marken. De ser exakt likadana ut, men i sj\u00e4lva verket \u00e4r ingen sn\u00f6stj\u00e4rna den andra lik. En f\u00e5gel p\u00e5minner om en andra f\u00e5glar, en m\u00e4nniska om oss alla, men det finns inte tv\u00e5 exakt likadana m\u00e4nniskor, inte tv\u00e5 exakt likadana f\u00e5glar, inte tv\u00e5 exakt likadana sn\u00f6flingor, inte tv\u00e5 likadana minnesfragment. F\u00f6r att bli en stor ber\u00e4ttelse m\u00e5ste v\u00e5ra minnesflingor haka i varandra, locka dem till varandra, med sk\u00f6nhet och med full\u00e4ndad form. Dikt kallas det. Dikt str\u00e4var efter sk\u00f6nhet och form. Sk\u00f6nhet och sanning och synonymer i m\u00e5nga spr\u00e5k. Sk\u00f6nheten \u00e4r en avglans av sanningen.<\/p>\n

Jag \u00e4r som f\u00f6rfattare lik ett barn som springer ut s\u00e5 fort sn\u00f6flingor dalar, r\u00e4cker ut tungan, sm\u00e4lter den och l\u00e5ter den sedan safta sig i munnen och olja tungan till nya s\u00e5nger, nya ber\u00e4ttelser.
\nVi kommer en enda g\u00e5ng till denna v\u00e4rld och vi l\u00e4mnar den en enda g\u00e5ng. Som g\u00e4ster har vi tv\u00e5 seder: komma och g\u00e5. Vi d\u00f6r h\u00e4r f\u00f6r att vi \u00e4r f\u00f6dda hit. \u00c4ven vi blir en minnesflinga en g\u00e5ng.<\/p>\n

*<\/p>\n

Nu arbetar jag p\u00e5 en serie Tornedalska \u00f6den och \u00e4ventyr. Den kommer att omfatta minst fem verk. Den f\u00f6rsta delen handlar om Korpelar\u00f6relsen \u2013 Nordens mest mytomspunna r\u00f6relse. Myten om den har ofta varit politiserad. Jag har f\u00f6rs\u00f6kt estetisera den f\u00f6r att n\u00e5 en djupf\u00f6rst\u00e5else och f\u00f6r att \u00e4ven ge den sagans skimmer. Jag har gjort det i romaner och pj\u00e4ser som spelats hemma och utomlands, inte i Pajala, d\u00e4r den politiserande anden Owe Pekkari i strid med svensk grundlag drev igenom ett beslut i sj\u00e4lvaste kommunstyrelsen, att pj\u00e4sen inte fick visas i Pajala kommun.<\/p>\n

Boken best\u00e5r av tre delar: en dokument\u00e4rskildring av ett tidsvittne, Oskar, en f\u00f6re detta tullman som blivit smugglare. Han \u00e4r en god ber\u00e4ttare och har ett gott minne. Det var han som i sl\u00e4de transporterade Toivo Korpela norrut till de \u00d6vre byarna, d\u00e4r den extatiska r\u00f6relsen fick f\u00e4ste. Oskar n\u00e4mner ledarna vid namn men har ocks\u00e5 en god ber\u00e4ttares f\u00f6rm\u00e5ga att g\u00f6ra fiktion av fakta, vilket ger ber\u00e4ttelsen svikt och flyt. Den andra delen bygger p\u00e5 mina m\u00e5ng\u00e5riga forskningar om Toivo Korpela. H\u00e4r ges en mycket tillf\u00f6rlitlig bild av den mytomspunne mannen fr\u00e5n \u00c4ht\u00e4ri (Etseri) i Vasa l\u00e4n, Finland. Den tredje avslutande delen \u00e4r mitt f\u00f6rs\u00f6k att ge en bild av r\u00f6relsen i dess senare extatiska skede d\u00e5 nattvarden blev lika med samlag och d\u00e5 medlemmarna v\u00e4ntade p\u00e5 en ark av kristall som skulle f\u00f6ra den 666 utvalda till Palestina. Jag \u00e4r troligen den ende utomst\u00e5ende som r\u00f6relsens kvinnor och m\u00e4n \u00f6ppnat sina hj\u00e4rtan f\u00f6r och ber\u00e4ttat vad de varit med om. \u00d6ver ber\u00e4ttelsen vilar en v\u00e4rme av f\u00f6rst\u00e5else och f\u00f6rs\u00f6k till analys och fakta.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hemoglobinv\u00e4rdet och rieskan \u00e4r inte minoritetsgrundande – F\u00f6redrag vid LRF:s \u00e5rsm\u00f6te i Lapptr\u00e4sk 21.11.2015 – Jag har spr\u00e5ket fr\u00e5n \u00f6st och ansiktet fr\u00e5n v\u00e4st. Jag \u00e4r i likhet med miljoner andra europ\u00e9er och m\u00e4nniskor i alla v\u00e4rldsdelar en gr\u00e4nsm\u00e4nniska. Som … Lue loppuun →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[24],"tags":[],"class_list":["post-605","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-forelasningar"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/605","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=605"}],"version-history":[{"count":5,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/605\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":611,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/605\/revisions\/611"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=605"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=605"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=605"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}