{"id":1197,"date":"2020-07-31T13:19:36","date_gmt":"2020-07-31T10:19:36","guid":{"rendered":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/?p=1197"},"modified":"2020-07-31T14:16:28","modified_gmt":"2020-07-31T11:16:28","slug":"eyvind-med-pa-resan-alltid","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/2020\/07\/31\/eyvind-med-pa-resan-alltid\/","title":{"rendered":"Eyvind \u2013 med p\u00e5 resan, alltid"},"content":{"rendered":"

Eyvind \u2013 med p\u00e5 resan, alltid
\nBoden den 29 juli 2020, Eyvind Johnsons\u00e4llskapet<\/strong><\/p>\n

I en av mina flyende dikter fr\u00e5n 2012 skriver jag:<\/p>\n

\u201dMin s\u00e5ng
\nstannade kvar h\u00e4r
\ndet var n\u00e5got med uppbrott och avsked
\nsj\u00e4lv skulle jag ocks\u00e5 sjunga
\nom jag inte var h\u00e4r\u201d<\/p>\n

Men nu \u00e4r jag h\u00e4r, i Boden p\u00e5 Eyvinddagen igen, och om jag kunde sjunga skulle jag till hans \u00e4ra sjunga om hans stora temata:<\/p>\n

Var kommer alla s\u00e5nger,
\nber\u00e4ttelser ifr\u00e5n?
\nAllt s\u00e4llsamt som vi sjunger
\noch orden som vi h\u00f6r?<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen \u00e4r evig
\noch s\u00e5ngen likas\u00e5
\nmen orden tillh\u00f6r dagen
\noch tonen nattens tid.<\/p>\n

 <\/p>\n

V\u00e5r s\u00e5ng \u00e4r frihet, l\u00e4ngtan
\nv\u00e5r sanna verklighet
\nDet s\u00e4llsamma som ljuder
\nv\u00e5r sanna verklighet.<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen \u00e4r evig
\noch s\u00e5ngen likas\u00e5
\nmen orden tillh\u00f6r dagen
\noch tonen nattens tid.<\/p>\n

Var orden tysta tankar
\ni Skaparen en g\u00e5ng?
\nFr\u00e5n andra sidan hoppet,
\nde s\u00e5nger som vi h\u00f6r?<\/p>\n


\n<\/strong>Kanh\u00e4nda bortom hoppet
\ni evig klarhet, ljus.
\nDen f\u00f6rsta tysta tanken
\ni t\u00e4nkandet hos Gud.<\/p>\n

Den latinsk-amerikanska totala romanens f\u00f6rfattare s\u00e5g sig som gudar, rent av gudad\u00f6dare, som i tystnad ur intet skapar nya v\u00e4rldar.<\/p>\n

Eyvind Johnsons Ole, ber\u00e4ttar en bj\u00f6rnhistoria; den inleds med att huvudpersonen smackar p\u00e5 sin pipa och under tystnad funderar ut en l\u00e4mplig strategi, s\u00e5 att hans historia skall g\u00e5 ihop. \u201dDen f\u00f6rsta tysta tanken.\u201d N\u00e4r man ska skapa ur intet. Som Krilon i m\u00f6tet med Tollius i de l II, d\u00e4r pipan spelar en avg\u00f6rande roll i m\u00f6tet med den sj\u00e4lvgode Tollius.
\nJag vet inte om min s\u00e5ng \u00e4r inspirerad av Eyvind Johnson. Det skulle inte f\u00f6rv\u00e5na mig d\u00e5 han \u00e4r med p\u00e5 min resa\u00a0 alltid, som jag i dag valt som tema f\u00f6r denna dag.
\nMen h\u00e4r finns n\u00e5got mer \u00e4n tystnad. \u201dV\u00e5r s\u00e5ng \u00e4r frihet, l\u00e4ngtan.\u201d
\nN\u00e4r Eyvind var ung fanns i honom en dr\u00f6m en v\u00e4rldsrevolution; eller hos hans skapade gestalter; sj\u00e4lv \u00e4r jag en produkt av -68, vilket jag har mycket sv\u00e5rt att erk\u00e4nna, men dr\u00f6mmen om v\u00e4rldsrevolutionen f\u00f6rbleknade och f\u00f6rfattaren b\u00f6rjar se dr\u00f6mmandet, diktningen, som v\u00e5r enda frihet \u2013 v\u00e5r enda verkliga<\/em>.<\/p>\n

V\u00e5r s\u00e5ng \u00e4r frihet, l\u00e4ngtan
\nv\u00e5r sanna verklighet
\nDet s\u00e4llsamma som ljuder
\nv\u00e5r sanna verklighet.<\/p>\n

Eyvind \u00e4r nog med p\u00e5 resan, \u00e4ven n\u00e4r jag tillsammans med Kaj Chydenius skapar nya s\u00e5nger. Nya ber\u00e4ttelser, \u00e4ven inf\u00f6r detta tal. Fabulerar jag eller \u00e4r det n\u00e5t magiskt \u00e4ven med detta?<\/p>\n

Eyvind \u2013 var han med mig n\u00e4r B\u00f6rje Ulander fr\u00e5gade mig om jag kunde h\u00e5lla det h\u00e4r talet? Jag kanske kunde tala om Eyvind Johnsons betydelse f\u00f6r mig i mitt f\u00f6rfattarskap, f\u00f6reslog han. Just d\u00e5 sitter jag och l\u00e4ser in min roman Dagning; r\u00f6d! som ljudbok, en roman skriven n\u00e4r jag som mest var p\u00e5verkad av den latin-amerikanska romanen i allm\u00e4nhet och Eyvind Johnsons ber\u00e4ttarkonst i synnerhet. Rytmen, ber\u00e4ttandet, tidsperspektivet, d\u00e5 blir nu och nu blir d\u00e5, s\u00e5nger som p\u00e5minner om den hesa vagabondens i Eyvinds novell \u201dR\u00f6ster i Etolien\u201d, s\u00e5nger luffaren hittar p\u00e5 eller gamla visor han g\u00f6r om, allt detta ger vagabonden en storhet. Utan Eyvinds luffare hade jag aldrig v\u00e5gat l\u00e5ta siare och profeter \u2013 sanna som falska \u2013 i min roman framf\u00f6ra sina s\u00e5nger, pekoral och n\u00f6drim, s\u00e5nger om von D\u00f6beln i finska och sk\u00f6kan Oholiba i Gamla testamentet. R\u00e4tt kontext och \u00f6gonblick ger \u00e4ven profeten en storhet i ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n

Men tillbaka till hur jag utan noteringar hittade citaten i min roman.
\nDet var inte sv\u00e5rt att tacka ja till inbjudan att \u00e4n en g\u00e5ng f\u00e5 komma hit och hylla v\u00e5r store, v\u00e5r st\u00f6rsta f\u00f6rfattare. Men nu hade jag hunnit l\u00e4sa in 430 sidor av 437 och hur skulle jag hitta de st\u00e4llen, d\u00e4r jag i romanen direkt n\u00e4mner Eyvind Johnson, det ville jag g\u00f6ra eftersom Dagning; r\u00f6d! \u00e4r den roman, d\u00e4r Eyvind mest \u00e4r n\u00e4rvarande. Jag funderar, suckar, varf\u00f6r har jag inte noterat de st\u00e4llen? N\u00e5, varf\u00f6r skulle jag ha gjort det? Inte kunde jag veta att jag skulle till Boden, \u00e4ven i \u00e5r.
\n\u201dJag f\u00e5r v\u00e4l bl\u00e4ddra\u201d, s\u00e4ger jag till min hustru. \u201dBl\u00e4ddra, vad\u00e5?\u201d \u201dOm jag hittar sidorna d\u00e4r jag direkt n\u00e4mner Eyvind Johnson. Vi ska till Boden den 29 juli.\u201d
\nJag g\u00e5r in i studion, d\u00e4r jag l\u00e4ser in min roman, tar den och \u00f6ppnar p\u00e5 m\u00e5f\u00e5, ropar: \u201dEyvind Johnson, s\u00e4ger jag hundra g\u00e5nger under resan och du suckar: nu kommer det igen!\u201d
\n\u201dJa, du brukar ju ofta n\u00e4mna honom!\u201d \u201dNej, nej, jag \u00f6ppnade romanen och hittade det h\u00e4r! Han hj\u00e4lpte mig \u2013 \u00e4ven p\u00e5 denna resa! Det \u00e4r citat ur sidan 271, d\u00e4r det ocks\u00e5 st\u00e5r: \u201dKrilon, s\u00e4ger jag ibland, Krilon s\u00f6kte jag l\u00e4nge, hittade nere i k\u00e4llaren.\u201d\u00a0\u00a0 Krilon, den rationelle Krilon, som kan uppleva vardagen som en h\u00e4gring. Han s\u00e4ger: \u201dFl\u00e4sk och potatis, en doft, gudar, allt ryms i verkligheten och allt kan tyckas overkligt.\u201d Krilon ber\u00e4ttelse hos Tollius, (Sven Stolpe) om bl\u00e4ckfisken, en historia som gav mig mod att f\u00f6r mina Tollius, skriva min debutroman, Och fiskarna svarar Guds frid. 1979. Krilon retar gallfeber p\u00e5 Tollius genom att l\u00e5tsas ber\u00e4tta om sig sj\u00e4lv och i slutet avsl\u00f6ja att allt var en humbug och f\u00f6rbannad dikt. Min roman slutar med att ber\u00e4ttaren stiger upp och diskar. Mer om v\u00e5r bl\u00e4ckfisk en annan g\u00e5ng.
\nTillbaka till Dagning; r\u00f6d!<\/p>\n

Hon \u00e4r van vid mig som Johnsonsk all-tidsmottagare, d\u00e4r kronologi och logik \u00e4r satta ur spel.<\/p>\n

Att jag r\u00e5kat sl\u00e5 upp r\u00e4tt citat en g\u00e5ng \u00e4r ingen g\u00e5ng, men \u00e4ven den mest rationalistiska skeptiker kan bli tvivlande n\u00e4r jag r\u00e5kar \u00f6ppna boken igen, nu p\u00e5 sidan 405 och citerar: \u201dHon blev tyst och ropade om jag l\u00e4st Eyvind Johnson. Jag svarade att jag l\u00e4ste Eyvind Johnson alltid och f\u00f6rde vilda diskussioner med honom i \u00e4ndl\u00f6sa dr\u00f6mmar och att jag anklagat honom f\u00f6r att inf\u00f6ra stormar och brinnande sprakande brasor och ber\u00e4ttare som blev lite v\u00e4l billiga, att hans metamorfoser mer och mer liknade de teoretiska metamorfoser som jag blivit obotligt less p\u00e5 i Stockholm och Helsingfors. Hon fr\u00e5gade vad jag annars i vaket tillst\u00e5nd tyckte om Eyvind Johnson. Jag sade som det var: att han \u00e4r en av v\u00e5rt lands allra fr\u00e4msta ber\u00e4ttare, den fr\u00e4mste.\u201d<\/p>\n

V\u00e5r fr\u00e4mste ber\u00e4ttare i min, i mitt eget tycke, fr\u00e4msta roman. \u00a0Inte illa! Men samtidigt: Jag var tvungen att avvisa honom g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng f\u00f6r att bevara egenarten, men p\u00e5verkan ser och h\u00f6r jag vid inl\u00e4sningen.<\/p>\n

I N\u00e5gra steg mot tystnaden<\/em>, den roman som kanske betydde mest f\u00f6r mig n\u00e4r jag skrev Dagning; r\u00f6d\u201d, s\u00e4gs om Colinet, att \u201dhan var en verklighetsiakttagare, men f\u00f6rvandlade sig eller f\u00f6rvandlades av Erfarenheten till en fabulator.\u201d S\u00e5 gick det f\u00f6r Eyvind sj\u00e4lv, s\u00e5 gick det f\u00f6r min ber\u00e4ttare, kanske mig sj\u00e4lv i alla fall i min roll som immanent f\u00f6rfattare. Korpelar\u00f6relsen, en h\u00f6gst realistisk h\u00e4ndelse, f\u00f6rvandlas med ber\u00e4ttaren till saga och dr\u00f6m och tillbaka till realismen, som avvisas som ett f\u00f6rr\u00e4deri mot sj\u00e4lva ber\u00e4ttarkonsten, litteraturen, Eyvind Johnson, vem vet!<\/p>\n

Har jag rent av plockat namn ur N\u00e5gra steg mot tystnaden<\/em>. Thomas och Nina. Ja, ett namn vet jag som sj\u00f6ng i mig: Elisabetta, som blev Laila-Erika i min roman. Hon h\u00f6r som Elisabetta hemma i olika tider och i olika kvinnor, till och med i hennes mor och i Nina. Sammanh\u00e4ngande krafter mellan medeltid och d\u00e5tid och nutid \u00e4r kvinnor: Rakel \u00e4r profetens hustru, men bor i Helsingfors och dyker upp h\u00e4r och var som sn\u00f6fall och som i Ninas ansikte. S\u00e5 b\u00e4r orden frukt, befriade fr\u00e5n tid. S\u00e5 \u00e4r det hos Eyvind Johnson och s\u00e5 \u00e4r det i Dagning; r\u00f6d! och i den s\u00e5ng jag skulle ha sjungit h\u00e4r om jag kunde sjunga.
\nDet \u00e4r honom, den fr\u00e4mste, vi i dag \u00e5terigen f\u00e5r fira i Boden. Tack f\u00f6r att jag \u00e4n en g\u00e5ng fick komma och ha med honom, \u00e4ven p\u00e5 denna resa, in i min roman och in i ett f\u00f6rflutet som inte d\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge det finns ber\u00e4ttare. Och ber\u00e4ttelser \u2013 som \u00e4r eviga.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Eyvind \u2013 med p\u00e5 resan, alltid Boden den 29 juli 2020, Eyvind Johnsons\u00e4llskapet I en av mina flyende dikter fr\u00e5n 2012 skriver jag: \u201dMin s\u00e5ng stannade kvar h\u00e4r det var n\u00e5got med uppbrott och avsked sj\u00e4lv skulle jag ocks\u00e5 sjunga … Lue loppuun →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[24,1],"tags":[],"class_list":["post-1197","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-forelasningar","category-yleinen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1197","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1197"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1197\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1202,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1197\/revisions\/1202"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1197"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1197"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1197"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}