{"id":1300,"date":"2022-11-17T11:12:06","date_gmt":"2022-11-17T09:12:06","guid":{"rendered":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/?p=1300"},"modified":"2022-11-27T08:40:07","modified_gmt":"2022-11-27T06:40:07","slug":"etniska-nycklar-etnorasism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/2022\/11\/17\/etniska-nycklar-etnorasism\/","title":{"rendered":"Etniska nycklar – etnorasism"},"content":{"rendered":"

<\/a>\u201dInget tecken p\u00e5 h\u00f6gf\u00e4rd att tala <\/strong>svenska\u201d<\/strong><\/h2>\n

av William Snell<\/p>\n

F\u00e4rgade<\/strong> Tornedalsskildringar<\/strong> hinder<\/strong> f\u00f6r<\/strong> l\u00e4rarrekryteringen<\/strong><\/p>\n

Effektivare resultat av undervisningen i svenska spr\u00e5ket i gr\u00e4nsbygdens skolor kan f\u00f6rv\u00e4ntas icke blott genom f\u00f6rb\u00e4ttrade undervisningsmetoder, utan \u00e4ven p\u00e5 grund av den gl\u00e4djande omst\u00e4ndigheten, att allt flera nyb\u00f6rjare i sm\u00e5skolorna kan f\u00f6rst\u00e5 svenska och \u00e4ven uttrycka sig p\u00e5 enkel svenska, konstaterar folkskolsinspekt\u00f6r William Snell i sin ber\u00e4ttelse \u00f6ver skolv\u00e4sendets tillst\u00e5nd och utveckling inom Tornedalens inspektionsomr\u00e5de f\u00f6r redovisnings\u00e5ret 1949\/50.<\/p>\n

I 27 under h\u00f6stterminen 1950 bes\u00f6kta nyb\u00f6rjarklasser fr\u00e5n Ker\u00e4nd\u00f6j\u00e4rvi i norr till V\u00e4stra Nikkala (Aavanper\u00e4) i s\u00f6der f\u00f6rstod 123 av 239 nyb\u00f6rjare, d.v.s. drygt 50 procent, svenska r\u00e4tt bra vid l\u00e4s\u00e5rets b\u00f6rjan. Ett tiotal \u00e5r tidigare f\u00f6rekom det endast i undantagsfall, att n\u00e5gon nyb\u00f6rjare f\u00f6rstod enkel svenska, borts\u00e4tt fr\u00e5n kyrkbyarna, d\u00e4r \u00e4ven barn i f\u00f6rskole\u00e5ldern kunde tala detta spr\u00e5k.<\/p>\n

F\u00f6r\u00e4ldrarna m\u00e5na om barnens svenskkunnighet<\/strong><\/p>\n

De f\u00f6rsta grunderna i svenskt talspr\u00e5k l\u00e4r sig allt flera tornedalsbarn, redan i hemmet. Det \u00e4r n\u00e4mligen inte alls ovanligt numera, att \u00e4ven svenska anv\u00e4nds som samtalsspr\u00e5k i de eljest finsktalande hemmen. Det anses ingalunda l\u00e4ngre som tecken p\u00e5 h\u00f6gf\u00e4rd, att en tornedaling talar svenska i vardagslag. F\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r i regel mycket m\u00e5na om att deras barn f\u00e5r l\u00e4ra sig detta spr\u00e5k fr\u00e5n tidigaste \u00e5r. Inflyttade finska m\u00f6drar vinnl\u00e4gger sig ocks\u00e5 i allm\u00e4nhet om att l\u00e4ra sig svenska spr\u00e5ket, b\u00e5de f\u00f6r sin egen del och f\u00f6r barnens skull. S\u00e4rskilda nyb\u00f6rjarkurser i svenska anordnas \u00e5rligen i byarna f\u00f6r de icke-svenskkunniga kvinnorna, och dessa kurser, vilka bekostats av staten och leds av tv\u00e5spr\u00e5kiga l\u00e4rare, har utan tvivel en stor uppgift att fylla i fr\u00e5ga om det svenska spr\u00e5kets f\u00f6rkovran i bygden. Det har n\u00e4mligen sin betydelse \u00e4ven f\u00f6r skolundervisningen, att barnens f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e5tminstone i n\u00e5gon grad kan g\u00f6ra sig f\u00f6rtrogna med barnens skolarbete och hemuppgifter.<\/p>\n

Inte blott i skolorna utan \u00e4ven i hemmen\u2026<\/strong><\/p>\n

Svenska spr\u00e5ket har \u00e4ven under senaste decenniet gjort goda framsteg i Tornedalen och detta faktum kan inte bortf\u00f6rklaras genom konstaterandet, att befolkningen i denna \u00e4lvdal \u00e4nnu i stor utstr\u00e4ckning anv\u00e4nder finska spr\u00e5ket som vardagsspr\u00e5k. H\u00e4r liksom p\u00e5 andra h\u00e5ll p\u00e5 den svenska landsbygden lever bygdespr\u00e5ket kvar, men trots detta kan flertalet tornedalingar uttrycka sig obehindrat p\u00e5 svenska. Ung- domen talar en god svenska inte blott i skolorna utan \u00e4ven i hem- men, p\u00e5 arbetsplatserna, p\u00e5 resor, vid m\u00f6ten och fester. De ungdomar som g\u00e5r i h\u00f6gre skolor, d. v. s. seminarier, h\u00f6gre allm\u00e4nna l\u00e4roverk, realskolor. m. fl. f\u00f6rv\u00e4rvar sig lika goda kunskaper i svenska spr\u00e5ket som ungdomar fr\u00e5n rent svenskspr\u00e5kiga bygder.<\/p>\n

Tornedalsbarnen st\u00e5r ej efter i avg\u00e5ngsproven<\/strong><\/p>\n

En tornedaling, som utbildats till folk- eller sm\u00e5skoll\u00e4rare, \u00e4r lika kompetent och l\u00e4mplig \u00e4ven som undervisare i svenska som en inflyttad l\u00e4rare, bortsett fr\u00e5n individuella olikheter, som beror p\u00e5 fallenhet och beg\u00e5vning f\u00f6r l\u00e4rarkallet. \u00c4ven folkskolorna bibringar sina l\u00e4rjungar i allm\u00e4nhet tillfredsst\u00e4llande kunskaper och f\u00e4rdigheter i svenska spr\u00e5ket. Detta spr\u00e5k blir liksom l\u00e4rjungarnas andra modersm\u00e5l. Tornedalen st\u00e5r icke den rent svenskspr\u00e5kiga landsbygden efter i fr\u00e5ga om folkskolans avg\u00e5ngsklassers f\u00f6rm\u00e5ga att klara t. ex. avg\u00e5ngsproven i svenska. Detta j\u00e4vas icke av den omst\u00e4ndigheterna, att en viss finsk brytning k\u00e4nnetecknar tornedalingarnas s\u00e4tt att uttala det svenska spr\u00e5ket och att en del s. k. fennicismer f\u00f6rekommer i tornedalingarnas svenska spr\u00e5k. Dessa fel kan inte anses vara mera st\u00f6rande eller otillb\u00f6rliga \u00e4n den svenska landsbygdsbefolkningens dialektala uttal och spr\u00e5kliga oegentligheter i andra delar av riket.<\/p>\n

Svenska spr\u00e5kets framg\u00e5ng fr\u00e4mst l\u00e4rarnas f\u00f6rtj\u00e4nst<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Svenska spr\u00e5kets framg\u00e5ng i Tornedalen \u00e4r fr\u00e4mst sm\u00e5skoll\u00e4rarnas och folkskoll\u00e4rarnas stora f\u00f6rtj\u00e4nst. Undervisningen i detta spr\u00e5k st\u00e4ller oerh\u00f6rda krav p\u00e5 dessa l\u00e4rare. Ljudinl\u00e4randet, r\u00e4ttskrivningsunder- visningen och \u00f6vriga spr\u00e5kriktighets\u00f6vningar bereder l\u00e4rarna stora sv\u00e5righeter, tal\u00f6vningarna, l\u00e4sundervisningen, ordf\u00f6rr\u00e5dsstudierna, uppsatsskrivningen m.m. likas\u00e5. Spr\u00e5ksv\u00e5righeterna g\u00f6r sig g\u00e4llande vid all undervisning, och det fordras ett levande intresse, skicklighet och uppfinningsrikedom fr\u00e5n l\u00e4rarnas sida f\u00f6r att undervisningen skall leda till goda resultat. Tornedalingarna g\u00e5r i regel i land med sina uppgifter p\u00e5 ett ber\u00f6mv\u00e4rt s\u00e4tt, ehuru det inte heller kan f\u00f6rnekas att obem\u00e4strade sv\u00e5righeter kan m\u00f6ta dem i arbetet, t.ex. vid talfelsbehandling och andra uppgifter, f\u00f6r vilka specialutbildning \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig. Men sv\u00e5righeterna \u00e4r till f\u00f6r att \u00f6vervinnas genom oavl\u00e5tlig str\u00e4van efter f\u00f6rb\u00e4ttrad l\u00e4rarutbildning och effektivisering av arbets- s\u00e4ttet i skolorna.<\/p>\n

\u00d6verkalixdialekten \u2013 ett sv\u00e5rt problem<\/strong><\/p>\n

En n\u00e4stan lika m\u00f6dosam och maktp\u00e5liggande spr\u00e5kundervisning \u00e5ligger \u00e4ven l\u00e4rarna i \u00d6verkalix skoldistrikt, d\u00e4r \u00f6verkalixm\u00e5let v\u00e5llar otroliga sv\u00e5righeter vid inl\u00e4randet av rikssvenskt uttal, r\u00e4ttstavning och anv\u00e4ndning i \u00f6vrigt i tal och skrift. I Nederkalix folkskolor \u00e4r de av ortens dialekt f\u00f6rorsakade spr\u00e5ksv\u00e5righeterna inte l\u00e4ngre s\u00e5 stora som tidigare, eftersom nederkalixm\u00e5lets anv\u00e4ndning som samtalsspr\u00e5k blivit allt mindre under de senaste tiderna. Om Kalixdalens folkskolor kan f. \u00f6. s\u00e4gas, att de \u00e4r m\u00f6nstergilla i m\u00e5nga avseenden.<\/p>\n

Hur sannaningen offras f\u00f6r sensationslystnaden<\/strong><\/p>\n

Titt och t\u00e4tt f\u00e5r man i pressen och litteraturen l\u00e4sa utl\u00e5tanden och omd\u00f6men om den finskspr\u00e5kiga bygden och dess befolkning. \u00c4n framh\u00e5ller man den tryckande isoleringen fr\u00e5n allt kulturliv, som en kulturfr\u00e4mjare i dessa trakter m\u00e5ste finna sig i, \u00e4n talar man om befolkningens primitiva levnadsf\u00f6rh\u00e5llanden, dess likn\u00f6jdhet och efterblivenhet, \u00e4n om finskspr\u00e5kighetens dominerande och f\u00f6rlamande makt, om m\u00f6rkret och k\u00f6lden och naturens og\u00e4stv\u00e4nlighet, om laestadianismens h\u00e4mmande inflytande p\u00e5 kulturutvecklingen o. s. v. Oftast vill skribenten eller sagesmannen tillm\u00f6tesg\u00e5 sensationslystnaden hos sina l\u00e4sare eller sina \u00e5h\u00f6rare och g\u00f6ra sig sj\u00e4lv till en m\u00e4rklig person i deras \u00f6gon, sak samma om den skildring, som han ger av bygden och dess m\u00e4nniskor \u00e4r sneddriven och verklighetsfr\u00e4mmande.<\/p>\n

Avskr\u00e4ckande skildringar<\/strong><\/p>\n

S\u00e5 kan t. ex. folkskoll\u00e4raren Karl Johanssons nyligen utkomna sk\u00f6nlitter\u00e4ra debutarbete Stake i str\u00f6mmen<\/em>, som handlar om en ensamboende ickefinskspr\u00e5kig folkskoll\u00e4rarinnas olyckliga liv under ett l\u00e4s\u00e5r i en finnbyggdsby bland dess fr\u00e5nst\u00f6tande m\u00e4nniskor, komma att avskr\u00e4cka m\u00e5ngen folkskoll\u00e4rare s\u00f6derut fr\u00e5n att s\u00f6ka l\u00e4rartj\u00e4nster i Norrbottens finskspr\u00e5kiga bygder. Vissa andra av ansvariga personer gjorda svartm\u00e5lningar av finnbygdsbefolkningen kan m\u00e5h\u00e4nda bli tagna p\u00e5 orden och bidra till skr\u00e4cken f\u00f6r gr\u00e4nsbygden och dess folk. De kan i varje fall inte underl\u00e4tta l\u00e4rarrekryteringen till Tornedalens folkskolor.<\/p>\n

En gammal hederlig kulturbygd<\/strong><\/p>\n

De verkliga f\u00f6rh\u00e5llandena i gr\u00e4nsbygden \u00e4r ingalunda s\u00e4mre \u00e4n p\u00e5 andra h\u00e5ll i Sveriges landsbygd. Tornedalen \u00e4r en natursk\u00f6n och storslagen bygd, en gammal och hederlig kulturbygd. Visst \u00e4r avst\u00e5nden l\u00e5nga h\u00e4r i norr, och de kan nog verka avskr\u00e4ckande p\u00e5 m\u00e5ngen, som kommer hit s\u00f6derifr\u00e5n. Men kommunikationerna \u00e4r relativt goda. De flesta byarna har dagliga bussf\u00f6rbindelser med kyrkbyar och andra t\u00e4torter. Telefon, radio, b\u00f6cker och andra kulturm\u00e4nniskans oumb\u00e4rliga f\u00f6rn\u00f6denheter finns \u00f6verallt. Elektrisk belysning finns i varje torne- dalsby, m\u00e4nniskor bor mestadels i goda tidsenliga bost\u00e4der, ingen beh\u00f6ver frysa och sv\u00e4lta utan eget f\u00f6rv\u00e5llande, flit och idoghet k\u00e4nne- tecknar i regel bygdens befolkning. Moralen h\u00e4r \u00e4r minst lika god som p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll i landet och religiositeten \u00e4r allm\u00e4n, och \u00e4ven d\u00e4r den framtr\u00e4der under namn laestadianism, \u00e4r den i allm\u00e4nhet \u00e4kta och allvarlig och kristlig i verklig mening.<\/p>\n

Hembygdsk\u00e4nsla och fosterlandsk\u00e4rlek<\/strong><\/p>\n

Befolkningens hembygdsk\u00e4nsla \u00e4r stark och levande, dess fosterlands- k\u00e4rlek likas\u00e5. Tornedalingen \u00e4r stolt och glad \u00f6ver att kunna svenska spr\u00e5ket, men han f\u00f6raktar v\u00e4l inte heller sitt finska modersm\u00e5l, som ju h\u00f6r till hennes f\u00e4derne\u00e4rvda kultur och kommer v\u00e4l till pass i gr\u00e4ns- bygden. De icke-svenskspr\u00e5kiga tornedalingarna v\u00e4ster om gr\u00e4ns\u00e4lven \u00e4r f. \u00f6. snart l\u00e4tt r\u00e4knade. Finnbygdsbefolkningen \u00e4r ocks\u00e5 allm\u00e4nt k\u00e4nd f\u00f6r sin v\u00e4nlighet och g\u00e4stfrihet mot fr\u00e4mmande m\u00e4nniskor, men m\u00e4nniskornas ofta tystl\u00e5tna och allvarliga v\u00e4sen kan ibland misstydas av fr\u00e4mlingar. Ingen ensamboende l\u00e4rare eller l\u00e4rarinna i tornedals- byarna beh\u00f6ver k\u00e4nna sig st\u00e4lld utanf\u00f6r gemenskapen med bygdens befolkning p\u00e5 grund av p\u00e5st\u00e5dda spr\u00e5ksv\u00e5righeter och inbillad kultur- fattigdom hos omgivningen. Ensamheten och isoleringen och bitterheten \u00e4r ofta sj\u00e4lvf\u00f6rv\u00e5llade och har sin h\u00e4rledning fr\u00e5n s\u00e5dant som heml\u00e4ngtan, bristande vilja och umg\u00e4nge med omgivningen och dyligt. Det kan dock icke heller bortresoneras, att tornedalsk hem- bygdsk\u00e4nsla, kunskaper i finska spr\u00e5ket, om bygden och dess historia samt k\u00e4nnedomen om befolkningen och dess r\u00e4tta lynne i h\u00f6g grad kan bidra till trivsel i bygden och gl\u00e4dje och framg\u00e5ng i arbetet.<\/p>\n

Tornedalen icke n\u00e5gon \u201defterbliven obygd\u201d<\/strong><\/p>\n

Omd\u00f6mesgilla personer har dock ofta l\u00e4mnat vederh\u00e4ftiga tilltalande skidringar av levnadsf\u00f6rh\u00e5llanden i den svensk-finska gr\u00e4nsbygden. S\u00e5 var t. ex. Lars Madsens radioreportage fr\u00e5n Tornedalen \u00e5ren 1949- 50 oftast tr\u00e4ffande, v\u00e4lvilliga och vittnade om tornedalingarnas p\u00e5 gammal god bygdekultur och p\u00e5 nutida svensk kultur grundade livssyn och levnadss\u00e4tt.<\/p>\n

Tornedalen \u00e4r kort sagt icke en andligt och materiellt efterbliven obygd, utan en kulturbygd, som st\u00e5r sig gott i j\u00e4mf\u00f6relse med svenska landsbygden i \u00f6vrigt. Detta p\u00e5st\u00e5ende g\u00e4ller icke minst i fr\u00e5ga om folkskolv\u00e4sendets tillst\u00e5nd och utveckling i bygden, ehuru mycket \u00e4nnu \u00e5terst\u00e5r att utr\u00e4tta h\u00e4r, liksom i \u00f6vriga svenska bygder p\u00e5 detta och andra kulturlivets omr\u00e5den.<\/p>\n

 <\/p>\n

Haparandabladet den 13 januari 1951.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u201dInget tecken p\u00e5 h\u00f6gf\u00e4rd att tala svenska\u201d av William Snell F\u00e4rgade Tornedalsskildringar hinder f\u00f6r l\u00e4rarrekryteringen Effektivare resultat av undervisningen i svenska spr\u00e5ket i gr\u00e4nsbygdens skolor kan f\u00f6rv\u00e4ntas icke blott genom f\u00f6rb\u00e4ttrade undervisningsmetoder, utan \u00e4ven p\u00e5 grund av den gl\u00e4djande omst\u00e4ndigheten, … Lue loppuun →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1300","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-yleinen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1300","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1300"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1300\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1301,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1300\/revisions\/1301"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1300"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1300"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1300"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}