{"id":1302,"date":"2022-11-18T14:05:17","date_gmt":"2022-11-18T12:05:17","guid":{"rendered":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/?p=1302"},"modified":"2022-11-27T08:42:37","modified_gmt":"2022-11-27T06:42:37","slug":"hets-mot-folkgrupp","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/2022\/11\/18\/hets-mot-folkgrupp\/","title":{"rendered":"Hets mot folkgrupp?"},"content":{"rendered":"

<\/a>Med Isak Juntti p\u00e5 Dramaten<\/h2>\n

av William Snell<\/p>\n

Att man vill se teater vid ett om \u00e4n s\u00e5 kort bes\u00f6k i huvudstaden \u00e4r n\u00e4stan sj\u00e4lvklart. Den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r det mycket vackert och trevligt som lockar: Carmen <\/em>p\u00e5 Operan, Glada \u00e4nkan <\/em>p\u00e5 Oskars, Wallys serenad <\/em>p\u00e5 Folkan, Thehuset Augustim\u00e5nen <\/em>p\u00e5 Intiman och mycket mer. Jag v\u00e4ljer dock utan bet\u00e4nkligheter Isak Juntti hade m\u00e5nga s\u00f6ner <\/em>p\u00e5 Dramatens lilla scen. En f\u00f6r mig obekant \u00e4ldre man med finsk brytning i talet k\u00f6per biljett samtidigt med mig. Bj\u00f6rn-Erik H\u00f6ijers pj\u00e4s lockar inte minst tornedalingar och andra, som \u00e4r f\u00f6rtrogna med laestadianismen och folklivet i det finsktalande Norrbotten.<\/p>\n

Det \u00e4r fullsatt i Dramatens lilla sal. Medan vi v\u00e4ntar, att rid\u00e5n ska g\u00e5 upp, studerar jag programmet. Jag hinner l\u00e4sa och begrunda f\u00f6rfattarens egen presentation av pj\u00e4sen. Han skriver att han har finskt p\u00e5br\u00e5 med inslag av grubbel och vidskepelse. \u00c5tskilligt i pj\u00e4sen torde h\u00e4rstamma fr\u00e5n de intryck han f\u00e5tt fr\u00e5n sin finska farmors gr\u00e5a stuga, om ocks\u00e5 den gr\u00e5a \u00f6demarkstugan inte \u00e4r farmorstugan. Men inslaget av sp\u00f6ken, ensamhet, vilseg\u00e5ngenhet och f\u00f6rsoning h\u00f6r med till f\u00f6r- fattarens finska arv.<\/p>\n

Bj\u00f6rn-Erik H\u00f6ijer s\u00e4ger sig ha haft sitt hem 1 319 kilometer fr\u00e5n Stockholm n\u00e5gonstans i G\u00e4llivaretrakten, om jag inte \u00e4r felunderr\u00e4ttad. Han p\u00e5st\u00e5r sig inte veta mycket om den m\u00e4rkliga laestadianska l\u00e4ran, ehuru det talats mycket om den d\u00e4rhemma. Det fanns laestadianer i k\u00e5karna d\u00e4r hemikring, skriver han, och \u201ddet ans\u00e5gs mycket besynner- ligt och v\u00e4rt m\u00e5nga kommentarer\u201d, n\u00e4r en och annan blev omv\u00e4nd p\u00e5 laestadianskt vis p\u00e5 gamla dar. Laestadianismen ans\u00e5gs vara livsf\u00f6r- nekande, primitiv, kulturfientlig, ty \u201dfl\u00e4rd var synd\u201d. Inte utan f\u00f6r- varning l\u00e4ser jag en mening med kursiv stil: \u201dDet talades illa om varje laestadianpredikant.\u201d F\u00f6re \u00e5r 1939 hade f\u00f6rfattaren aldrig bevistat ett laestadianm\u00f6te, d\u00e4r vissa yttringar av extas f\u00e4ngslade honom. S\u00e5 kom han att grubbla \u00f6ver f\u00f6rh\u00e5llandet man och hustru i de laestadianska k\u00e5karna i \u00f6demarken samt \u00f6ver f\u00f6rh\u00e5llandet predikanten \u2013 kvinnan. Hans syn p\u00e5 dessa saker blev i n\u00e5gon m\u00e5n korrigerad av en ung kvinna, som vuxit upp i ett laestadianskt hem, och vidare av Tito Collianders bok om den finske m\u00e5laren Sallinen.<\/p>\n

H\u00f6ijers bok Isak Juntti hade m\u00e5nga s\u00f6ner <\/em>har jag inte \u00e4nnu l\u00e4st. De intryck jag nedskriver h\u00e4r, har jag f\u00e5tt enbart av sj\u00e4lva pj\u00e4sen, s\u00e5som jag s\u00e5g den p\u00e5 Dramatens lilla scen.<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan s\u00e5g jag p\u00e5 samma scen H\u00f6ijers pj\u00e4s Det lyser i k\u00e5ken<\/em>, och de starka intrycken av denna utm\u00e4rkta pj\u00e4s har \u00e4nnu inte f\u00f6rbleknat. Den dramatiska upplevelsen av denna nya pj\u00e4s om Isak Juntti och laestadianismen blev ocks\u00e5 mycket stark. Dessa tv\u00e5 pj\u00e4ser \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt den enda bekantskap jag hittills gjort med Bj\u00f6rn-Erik H\u00f6ijers f\u00f6rfattarskap. Nu vill jag verkligen f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 tid att \u00e4ven l\u00e4sa n\u00e5gon av hans b\u00f6cker. Ur konstn\u00e4rlig synpunkt \u00e4r han verkligen v\u00e4rd att k\u00e4nna n\u00e4rmare.<\/p>\n

Inte blott f\u00f6rfattaren till sk\u00e5despelet om Isak Juntti utan \u00e4ven sk\u00e5despelarna, regiss\u00f6ren och dekorat\u00f6ren p\u00e5 Dramaten f\u00f6rtj\u00e4nar som konstn\u00e4rer det b\u00e4sta ber\u00f6m. Anders Ek har jag sett tidigare i en pj\u00e4s p\u00e5 Nya teatern. Han \u00e4r en erk\u00e4nt skicklig sk\u00e5despelare, och det \u00e4r verkligen en fr\u00f6jd att se honom gestalta \u00f6demarksbon Jonas Larsson i H\u00f6ijers pj\u00e4s. Doris Svedlund som Jonas\u00b4 hustru, Henrik Schildt som pr\u00e4sten Grape och Jan-Erik Lindqvist som tr\u00e4snidare och fj\u00e4ll- vandraren spelar sina roller p\u00e5 utm\u00e4rkt s\u00e4tt.<\/p>\n

Pj\u00e4sen utspelas i en mycket gr\u00e5 och trist \u00f6demarksstuga. Stormen viner kring knutarna, och regnet sl\u00e5r mot rutorna. D\u00e4r har Jonas Lars- son och hans unga hustru Berit bott i n\u00e5gra \u00e5r och livn\u00e4rt sig av jakt och fiske. K\u00e4rlekslyckan \u00e4r nu f\u00f6rbi. Ensamhet, tystnad, f\u00f6rtvivlan och vantrevnad pr\u00e4glar tillvaron. Jonas upptr\u00e4dande \u00e4r vilt och oroligt, d\u00e4r han r\u00f6r sig med laddad b\u00f6ssa i handen. Hustrun Berit, blek och torftigt kl\u00e4dd, st\u00f6kar vid den svarta spisen och bara tiger. Hunden Tjappi gn\u00e4ller d\u00e5 och d\u00e5 d\u00e4r borta vid d\u00f6rren. Det kommer fr\u00e4mmande, helt ov\u00e4ntat f\u00f6rst\u00e5s. Pr\u00e4sten Grape h\u00e4lsar \u201dGuds frid\u201d. Berit verkar i f\u00f6rstone r\u00e4dd f\u00f6r honom, och n\u00e4r pr\u00e4sten tilltalar henne, g\u00f6r hon sig \u00e4renden ut f\u00f6r att h\u00e4mta ved och vatten. Mellan Jonas och pr\u00e4sten uppst\u00e5r ett samtal, som vittnar om att pr\u00e4sten inte \u00e4r v\u00e4lkommen. Jonas tror honom vara laestadian och av samma skrot och korn som den avlidne predikanten Isak Juntti. Denne har varit k\u00e4nd f\u00f6r att f\u00f6rf\u00f6ra kvinnor h\u00e4r och var. \u00c4ven Jonas\u00b4 mor har f\u00f6rf\u00f6rts av Isak Juntti en g\u00e5ng. \u00c4r pr\u00e4sten en av predikantens m\u00e5nga s\u00f6ner? Och \u00e4r han lik sin far, som f\u00f6rst\u00f6rt den \u00e4ktenskapliga lyckan \u00e4ven i Jonas\u00b4 eget hem? Jonas rasar mot laestadianismen, upptr\u00e4der som i vansinne. Raseriet blir \u00e4n v\u00e4rre, n\u00e4r fj\u00e4llvandraren Henriksson \u2013 \u00e4ven han en av Isaks Junttis m\u00e5nga s\u00f6ner \u2013 kommer till stugan, medf\u00f6rande ett tr\u00e4bel\u00e4te, f\u00f6rest\u00e4llande predikanten, kvinnof\u00f6rf\u00f6raren Isak Juntti, en naken man med predikantansikte och h\u00e5llande h\u00e4nderna f\u00f6r en viss kroppsdel, s\u00e5som han brukade g\u00f6ra i bastun. Jonas hatfulla k\u00e4nslor mot Isak Juntti och laestadianerna tar sig uttryck i svordomar, oanst\u00e4ndigt tal och till och med handgripligheter. \u201dDet h\u00e4r \u00e4r ingen s\u00f6ndagsskola\u201d, s\u00e4ger han till pr\u00e4sten. Perkele f\u00e5r h\u00f6ra sitt namn d\u00e5 och d\u00e5 och laestadianismen kallas av Jonas f\u00f6r en helvetesl\u00e4ra. Raseriet utmynnar i ett slags \u201dliikutuksia\u201d. Jonas dansar en vild solodans till tonerna av \u201dS\u00e4kkij\u00e4r- ven polkka\u201d, som Henriksson spelar p\u00e5 sitt dragspel.<\/p>\n

Jonas\u00b4 hustru Berit lever upp i Grapes n\u00e4rvaro. Hon b\u00f6rjar prata och i mannens \u00e5syn omfamnar hon pr\u00e4sten, som i likhet med Jonas l\u00e5tsas bli illa ber\u00f6rd av hennes k\u00e4nsloyttringar. S\u00e5 sm\u00e5ningom kommer det fram, att hon \u00e4r laestadiansinnad, \u00e4ven hon. Den enda krukv\u00e4xten p\u00e5 f\u00f6nsterbr\u00e4dan f\u00e5r vissna. \u201dVi beh\u00f6ver inga blommor\u201d, s\u00e4ger Berit. Men hon talar ocks\u00e5 att hemmet hos mor far var vackert och trivsamt, fast\u00e4n det var laestadianskt. Far och mor ville ha snyggt omkring sig. Det \u00e4r som om Berit ber\u00e4ttade om mitt eget v\u00e4stlaestadianska f\u00f6r\u00e4ldrahem, d\u00e4r vi hade b\u00e5de krukv\u00e4xter och tavlor och gardiner, men d\u00e4r kristendomen \u00e4nd\u00e5 togs p\u00e5 djupaste allvar \u00e4ven i vardagslivet. Berit lyckas slutligen f\u00f6rm\u00e5 sin man att g\u00e5 med p\u00e5 att pr\u00e4sten f\u00e5r ligga \u00f6ver natten i den lilla kammaren intill k\u00f6ket. Framemot kv\u00e4llen kommer en skara allvarliga svartkl\u00e4dda laestadianer in i stugan. De h\u00e4lsar \u201dGuds frid\u201d och \u201dJumalan rauha\u201d. De har tydligen \u00f6verens- kommit med Grape att h\u00e5lla b\u00f6nem\u00f6te hos Jonas och Berit den kv\u00e4llen. Jonas blir hetsig och f\u00f6rs\u00f6ker rent av k\u00f6ra ut dem med sin b\u00f6ssa och h\u00e5rda ord. P\u00e5 Berits b\u00f6n f\u00e5r de dock stanna. M\u00f6tet inleds med s\u00e5ngen Matkamiehen mieli palaa <\/em>(p\u00e5 finska), ackompanjerad med cittra. Ett ljust och gripande inslag i pj\u00e4sen!<\/p>\n

Innan pr\u00e4sten sedan g\u00e5r till vila, kn\u00e4b\u00f6jer han l\u00e4nge och v\u00e4l vid sin s\u00e4ng i kammaren. \u00c4ven Berit g\u00e5r till vila i pars\u00e4ngen i k\u00f6ket. Jonas k\u00e4nner sig dock inte lugn. Han dricker br\u00e4nnvin och pratar med Hen- riksson till sena kv\u00e4llen, innan han till sist sl\u00e4cker fotogenlampan i taket och g\u00e5r till s\u00e4ngs vid Berits sida. Henriksson l\u00e5tsas somna p\u00e5 golvet i spiselvr\u00e5n intill kammard\u00f6rren. Men n\u00e4r allt har blivit tyst, g\u00e5r Berit upp i sin nattdr\u00e4kt och smyger sig in i pr\u00e4stens kammare. Henriksson vaknar och rid\u00e5n g\u00e5r ner.<\/p>\n

I slutscenen \u00e4r Berit glad och lycklig. Man fr\u00e5gar sig, om det \u00e4r b\u00f6nem\u00f6tet kv\u00e4llen f\u00f6re eller bikten eller n\u00e5gon annan tilldragelse i den laestadianska pr\u00e4stens kammare, som s\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrat henne. Jonas tror sig veta, vad som h\u00e4nt. Pr\u00e4sten erk\u00e4nner ocks\u00e5 f\u00f6r honom, att han gjort sig skyldig till det otill\u00e5tna gentemot Berit. Men Berit f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 maken att tro, att pr\u00e4sten tagit en dr\u00f6m f\u00f6r verklighet. Denne erk\u00e4n- ner sig dock vara lik Isak Juntti, usel och liderlig, syndfull och skenhelig. Isak Juntti sp\u00f6kar s\u00e5ledes fortfarande i stugan, b\u00e5de i det fula tr\u00e4bel\u00e4tets och i den liderliga pr\u00e4stens skepnad. Jonas f\u00e5r pr\u00e4sten att medge, att intet annat \u00e4r synd \u00e4n \u201dsura \u00f6gon\u201d. Br\u00e4nnvinsflaskan kommer \u00e5ter fram, och \u00e4ven Grape l\u00e5ter sig v\u00e4l smaka. Jonas och Isak Junttis geng\u00e5ngare bryter till sist arm f\u00f6r att se vem som har den st\u00f6rre inre styrkan i kampen om Berit. Jonas vinner, och pr\u00e4sten g\u00f6r sig redo att g\u00e5 sin v\u00e4g. Henriksson kommenderas av Jonas att visa Grape v\u00e4gen \u00f6ver fj\u00e4llmarkerna. De g\u00e5r, och det blir \u00e5ter tyst mellan Jonas och Berit. Snart h\u00f6rs jaktskotten knalla. Henriksson kommer och kastar en tj\u00e4der som en h\u00e4lsning fr\u00e5n Grape in genom det \u00f6ppna f\u00f6nstret. R\u00e4tt of\u00f6rklarlig f\u00f6refaller mig den f\u00f6rsoning, som uppst\u00e5r allra sist i pj\u00e4sen mellan de b\u00e5da makarna. Kanske en l\u00e4sning av H\u00f6ijers bok ger b\u00e4ttre besked d\u00e4rom.<\/p>\n

Som sk\u00e5despel \u00e4r Isak Juntti hade m\u00e5nga s\u00f6ner <\/em>utomordentligt h\u00f6gtst\u00e5ende. En naturalistisk, nervkittlande och sinnesretande pj\u00e4s, s\u00e4kerligen en god kassapj\u00e4s! Som en bild ur laestadianismen \u00e4r den dock mycket missvisande. Snarare p\u00e5minner den om den korpelanska f\u00f6rvillelsen. Individuella snedspr\u00e5ng, som \u00e4ven ledande laestadianska personer kunnat g\u00f6ra sig skyldiga till, har behandlats av f\u00f6rfattaren p\u00e5 ett s\u00e4tt, som kan f\u00e5 teaterpubliken till att tro att laestadianismen i verkligheten \u00e4r livsf\u00f6rnekande och kulturfientlig, primitiv och osedlig. Den som k\u00e4nner laestadianismen p\u00e5 r\u00e4tt s\u00e4tt vet dock, att den i h\u00f6gsta grad befr\u00e4mjat den andliga kulturen i norrbottniska bygder. Det g\u00f6r den \u00e4n idag. Den \u00e4r f\u00f6r att citera ett bibelord \u201den Guds kraft till fr\u00e4lsning f\u00f6r var och en som tror\u201d. Men detta f\u00f6rst\u00e5s inte av den, som menar, att endast \u201dsura \u00f6gon\u201d med allt vad detta inneb\u00e4r kan betecknas som synd och ondska. Vad menas med primitivismen inom laestadianismen? M\u00e5h\u00e4nda de k\u00e4nsloutbrott, som g\u00e5r under namn av \u201dliikutuksia\u201d? Men vad ska man d\u00e5 kalla de h\u00f6gljudda k\u00e4nsloutbrott, appl\u00e5der och hejdl\u00f6sa bifallsutrop som man kan bevittna p\u00e5 en teater, d\u00e5 tvetydliga nakenscener framst\u00e4lles eller oblyga repliker v\u00e4xlas mellan sk\u00e5despelarna? Mig synes, som om dylika k\u00e4nsloutbrott vore framsprungna ur verkligt primitiva k\u00e4nslor och tankar.<\/p>\n

En f\u00f6rfattare har r\u00e4tt att h\u00e4mta stoff till sina b\u00f6cker var han vill. Han b\u00f6r ocks\u00e5 f\u00e5 erk\u00e4nnanden f\u00f6r den konstn\u00e4rlighet, varmed han behandlar sitt \u00e4mne. Men han borde akta sig att dra ett l\u00f6jets och sm\u00e4lekens och falskhetens sken \u00f6ver en andlig r\u00f6relse, som visserligen svidit som salt i m\u00e5nga \u201dsura \u00f6gon\u201d men som varit en kulturfr\u00e4mjande och livst\u00e4ndande kraft bland befolkningen i v\u00e5r nordliga lands\u00e4nda i mer \u00e4n ett sekel.<\/p>\n

 <\/p>\n

Haparandabladet den 28 oktober 1954.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Med Isak Juntti p\u00e5 Dramaten av William Snell Att man vill se teater vid ett om \u00e4n s\u00e5 kort bes\u00f6k i huvudstaden \u00e4r n\u00e4stan sj\u00e4lvklart. Den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r det mycket vackert och trevligt som lockar: Carmen p\u00e5 Operan, Glada … Lue loppuun →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1302","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-yleinen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1302","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1302"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1302\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1323,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1302\/revisions\/1323"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1302"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1302"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1302"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}