{"id":1309,"date":"2022-11-22T10:38:05","date_gmt":"2022-11-22T08:38:05","guid":{"rendered":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/?p=1309"},"modified":"2022-11-22T10:38:05","modified_gmt":"2022-11-22T08:38:05","slug":"fredrik-book-i-tornedalen-i","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/2022\/11\/22\/fredrik-book-i-tornedalen-i\/","title":{"rendered":"Fredrik B\u00f6\u00f6k i Tornedalen I"},"content":{"rendered":"

I Haparanda, del I<\/strong><\/p>\n

Fredrik B\u00f6\u00f6k<\/strong><\/p>\n

\u2026 och vi visste inte ordet av f\u00f6rr\u00e4n vi voro vid motorf\u00e4rjan i Neder-Kalix. Gubben Rosen hade kommit tv\u00e5 kilometer f\u00f6r l\u00e5ngt och fick traska tillbaka. Han fr\u00e5gar belevat vad han var skyldig, en fr\u00e5ga, som vi kunde besvara till hans bel\u00e5tenhet.<\/p>\n

Motorf\u00e4rjan p\u00e5 Kalix\u00e4lven hade en del kr\u00e5ngel under \u00f6verfarten; en liten bogser\u00e5ngare f\u00e5ngade upp st\u00e5llinan med sin propeller, och en timmerflot\u00adte kom i v\u00e4gen. F\u00e4rjkarlen bad oss helt f\u00f6rsiktigt g\u00e5 undan, s\u00e5 att linan icke skulle sli till oss, ifall den sprang. St\u00e4llet m\u00e5ste vara en smula \u00e4ventyr\u00adligt f\u00f6r mig. Sista g\u00e4ngen jag var h\u00e4r, i april 1910, l\u00e5g jag i en rissla, som var f\u00f6rsp\u00e4nd med en finn\u00ad h\u00e4st, nyligen anl\u00e4nd fr\u00e5n Satakunta. Han hade ald\u00adrig sett en ren f\u00f6rr, och n\u00e4r han ute p\u00e5 \u00e4lven m\u00f6tte en renhjord, blev han skr\u00e4md av de kn\u00e4ppande kl\u00f6\u00advarna och skenade bort fr\u00e5n vinterv\u00e4gen mellan en\u00ad ruskorna, tv\u00e4rs \u00f6ver str\u00f6mf\u00e5ran, d\u00e4r vattnet stod fotsh\u00f6gt p\u00e5 isen och vakarna l\u00e5go svarta och \u00f6pp\u00adna. Bunden till h\u00e4nder och f\u00f6tter av vargskinnsp\u00e4l\u00adsen tyckte jag det s\u00e5g ruskigt ut; men den lurviga lilla h\u00e4sten fr\u00e5n Satakunta visade gott omd\u00f6me och h\u00f6ll mitt i yran en f\u00f6rnuftig kurs mellan vakarna.<\/p>\n

Nederkalix ligger vackert p\u00e5 sin \u00f6ppna strand, nejden ser rik ut, timmerskogen \u00e4r h\u00f6g och grann. L\u00e4ngre \u00f6sterut, vid Sangis och S\u00e4ivis, \u00e4r det mindre glatt, det \u00e4r en l\u00e5g och fattig bygd vid havet, d\u00e4r det v\u00e4xer s\u00e4lg och asp och bj\u00f6rk i st\u00e4llet f\u00f6r furuskogen. Sist jag for h\u00e4r var det en vinternatt, och jag l\u00e5g i risslan och stirrade p\u00e5 stj\u00e4rnorna tills jag somnade. N\u00e4r jag vaknade, brukade risslan st\u00e5 p\u00e5 en g\u00e4stgivarg\u00e5rd, skjutspojken h\u00f6ll p\u00e5 att byta h\u00e4st, och en finsktalande piga kom ut med en lykta i han\u00ad den och gav mig varma pl\u00e4ttar och kaffe, som man matar ett barn; ty jag var alltf\u00f6r v\u00e4l insurrad f\u00f6r att kunna r\u00f6ra mig. Den g\u00e5ngen fanns det ingen j\u00e4rnv\u00e4g till Haparanda.<\/p>\n

Snart skymtar jag kyrktornet och vattentornet i Haparanda, och n\u00e4r vi k\u00f6ra in i den lilla lustiga staden finner jag att den \u00e4r sig t\u00e4mligen lik. Den korta storhetstiden under v\u00e4rldskriget har l\u00e4mnat f\u00f6ga sp\u00e5r. N\u00e4r floden har g\u00e5tt fram \u00f6ver en strand och ebben \u00e5terv\u00e4nder, blir allt som det har varit. Haparandaborna f\u00f6rs\u00e4kra med ett sj\u00e4lvironiskt le\u00ad ende, att vad som blivit kvar \u00e4r tre stora monu\u00adment. Det f\u00f6rsta \u00e4r invalidmonumentet uppe p\u00e5 kyrkog\u00e5rden, det andra \u00e4r den v\u00e4ldiga och prakt\u00ad fulla, men tomma j\u00e4rnv\u00e4gsstationen, monumentet \u00f6ver Haparandas storhetsdr\u00f6mmar, det tredje \u00e4r det h\u00f6ga vattentornet, monumentet \u00f6ver Haparan\u00addas ekonomi. Det \u00e4r prydligt, och s\u00e4rskilt dyrbart f\u00f6r stadens borgare; en av dem f\u00f6rs\u00e4krade mig, att det kostade honom tv\u00e5 eller tre kronor om dagen att titta p\u00e5 det. En billigare \u00f6gonf\u00e4gnad \u00e4r den gula samskolan med sin takryttare, som ligger vid torget och \u00e4r granne till det stora stadshotellet. Man kan egentligen icke s\u00e4ga, att Haparanda ligger vackert p\u00e5 den flacka stranden, men omgivningarna och den n\u00e4rbel\u00e4gna gr\u00e4nsen ha en m\u00e4rkv\u00e4rdig f\u00f6rm\u00e5ga att s\u00e4tta fantasien i r\u00f6relse. P\u00e5 andra sidan vattnet ute p\u00e5 Bj\u00f6rk\u00f6n reser sig Torne\u00e5 nya kyrka, med tornet d\u00e4r str\u00e5lkastaren gl\u00e4nste under kriget; varje vinternatt s\u00e5g man vaktposternas skuggor avteckna sig mot ljusk\u00e4llan. Den gamla skr\u00f6vliga Handolinska bryggan leder fortfarande \u00f6ver k\u00e4rr och tuvor och den halvt uttorkade flodgrenen till Torne\u00e5. Vad har den icke sett och upplevat nu: det \u00e4ndl\u00f6sa t\u00e5get av krigsf\u00e5ngar, flyktingar och invalider har vacklat h\u00e4r\u00f6ver, kryckor och tr\u00e4ben ha dunkat mot de n\u00f6tta plankorna, tr\u00f6tta h\u00e4nder ha gripit krampaktigt om\u00b7 den sviktande ledst\u00e5ngen. Vakthuset st\u00e5r kvar mitt p\u00e5 bron, men de sk\u00e4ggiga ryska gendarmerna, som man kunde muta med en silverslant, \u00e4ro borta. Vi promenera \u00f6ver och ge oss i spr\u00e5k med de finska tulltj\u00e4nstem\u00e4nnen; \u00e5tminstone den h\u00f6gst uppsatte av dem talar svenska. De \u00e4ro gl\u00f6dande patrioter, och med f\u00f6rtjusning peka de p\u00e5 ett anslag om de olympiska spelen. Nurmi har vunnit guldmedalj, och Ritola ett andra pris. En cyklande pojke, som slutit sig till gruppen, anm\u00e4rker triumferande, att Finland vunnit sex guldmedaljer och Sverige inte en enda! Vad Wide angick, s\u00e5 betraktades han som en fosterlandsf\u00f6rr\u00e4dare: efter tv\u00e5 \u00e5rs vistelse i Sverige hade han g\u00e5tt \u00f6ver. Jag fr\u00e5gade helt fogligt, om de inte likv\u00e4l, \u00b7f\u00f6r gammal bekantskaps skull, unnade Wide hellre \u00e5t oss \u00e4n \u00e5t Amerika, och under n\u00e5got knorrande medg\u00e5vo de till slut, att s\u00e5 var fallet.<\/p>\n

Vi g\u00f6ra oss icke l\u00e4tt en f\u00f6rest\u00e4llning om vilken betydelse idrottssegrarna ha f\u00f6r den unga, h\u00e4ftiga finska sj\u00e4lvk\u00e4nslan. Framg\u00e5ngarna vid de olympiska spelen stodo dessa julidagar i medelpunkten f\u00f6r hela nationens liv; man varken t\u00e4nkte p\u00e5 eller tala\u00ad de om n\u00e5got annat. Man var full till randen av ju\u00ad bel och stolthet. Jag vet mig aldrig ha sett n\u00e5got liknande i Sverige, icke ens vid den olympiska segern i Stockholm, ty h\u00e4nf\u00f6relsen n\u00e5dde den g\u00e5ngen icke landsbygden med samma styrka, den h\u00f6ll sig huvudsakligen till Stockholm. H\u00e4r \u00e5ter levde sj\u00e4lva det avl\u00e4gsna Torne\u00e5 som i ett rus, och n\u00e4r vi de f\u00f6ljande dagarna tr\u00e4ngde l\u00e5ngt in i obygderna, hade den elektriska gnistan t\u00e4nt allt i ljusan l\u00e5ga \u00e4ven d\u00e4r.<\/p>\n

Vid tullstationen i Torne\u00e5 dr\u00f6jde vi kvar s\u00e5 l\u00e4n\u00ad ge, att vi hunno g\u00f6ra spr\u00e5kstudier i Haparandabladets finska avdelning, tyv\u00e4rr utan avg\u00f6rande fram\u00ad g\u00e5ng. Tv\u00e5 sm\u00e5 finska pojkar f\u00f6ljde dem med uppsp\u00e4rrade \u00f6gon och \u00f6ron, men n\u00e4r vi f\u00f6rs\u00f6kte bruka dem som tolkar, skakade de energiskt p\u00e5 huvudet. De hette likv\u00e4l Blom och Forsman, och den sist\u00ad n\u00e4mndes far var svensktalande, enligt vad en hastig unders\u00f6kning gav vid handen. Pojkarna voro patrioter, f\u00f6rklarade tulln\u00e4rerna med djup tillfredsst\u00e4llelse. Det \u00e4r inte alldeles fritt att de sm\u00e5 flickorna i Haparanda ha r\u00e4tt. De ber\u00e4ttade oss, att barnen i Torne\u00e5 mycket v\u00e4l kunna tala svenska, fast de inte vilja det.<\/p>\n

Vi vandrade l\u00e4nge omkring i Haparanda. En av oss chauff\u00f6rer hade bott h\u00e4r under kriget och hade m\u00e5nga minnen att \u00e5teruppliva. Han var med i Torne\u00e5 den 6 febr. 1918, d\u00e5 inb\u00f6rdeskriget br\u00f6t ut, och s\u00e5g de ryska soldaterna arkebuseras av de vita trupperna.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Han ber\u00e4ttade att han 1915 lade m\u00e4rke till en ung flicka, som tillh\u00f6rde den laestadianska sekten.<\/p>\n

Hon bar l\u00f6sa, form- och f\u00e4rgl\u00f6sa kl\u00e4der, l\u00e5gklackade smorl\u00e4dersskor och grova blaggarnsstrumpor, hon var med andra ord utstyrd just s\u00e5 som laestadianerna kr\u00e4va att en from kvinna skall vara kl\u00e4dd.<\/p>\n

N\u00e4r han 1918 kom tillbaka till Haparanda, var flickan den f\u00f6rsta m\u00e4nniska han m\u00f6tte; hon stod p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i hatt med svajande plymer, i sidenblus, lackskor med h\u00f6ga klackar och silkesstrumpor.<\/p>\n

Man kan undra om hon nu s\u00f6kt fram blaggarnsstrumporna igen. En av kristidens matadorer i Haparanda, som f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan hade en villa i Saltsj\u00f6baden och lyxbil, har just i dagarna stuckit ut ett anslag i sitt f\u00f6nster, d\u00e4r det l\u00e4ses: \u00bbHalvsulning billigt\u00bb.<\/p>\n

Spekulationerna i rubel och mark ha grusat de flesta nya f\u00f6rm\u00f6genheterna. Nere vid stranden, vid bryggorna och k\u00f6pmans- g\u00e5rdarna, finnes det mycken gammaldags trevnad kvar, och namnen ha en behaglig doft: Liljeb\u00e4ckska g\u00e5rden, Piponska g\u00e5rden.<\/p>\n

Jag har egentligen intrycket, att Haparanda f\u00e5tt en mera svensk och mindre finsk pr\u00e4gel sedan jag var h\u00e4r sist f\u00f6r fjor- ton \u00e5r sedan. Krigs\u00e5rens exotism sitter kvar blott p\u00e5 n\u00e5gon enstaka fl\u00e4ck<\/p>\n

Namnet Diamant tillh\u00f6r naturligtvis en kvarstannande aff\u00e4rsman \u00f6sterifr\u00e5n. Bland barnen, som leka med drakar p\u00e5 f\u00e4ltet utanf\u00f6r staden, h\u00f6r jag n\u00e5gon ropa: \u00bbSl\u00e4pp sn\u00f6ret, Reiber !\u00bb Det \u00e4r en liten \u00f6sterrikare, som blivit naturaliserad Haparandapojke, en av krigets spillror; han ser ut som om han funne sig f\u00f6rtr\u00e4ffligt till r\u00e4tta h\u00e4r uppe i den svenska odlingens gr\u00e4nsmarker. N\u00e4r jag fr\u00e5n f\u00f6nstret p\u00e5 mitt hotellrum blickar ut \u00f6ver de svenska och finska bygderna, sl\u00e5r det mig pl\u00f6tsligt, att det dock har kommit ett nytt drag i landskapet, som jag f\u00f6rbisett.<\/p>\n

Det \u00e4r den stora pr\u00e4ktiga j\u00e4rnv\u00e4gsbron \u00f6ver Torne\u00e4lv, som f\u00f6renar Sveriges j\u00e4rnv\u00e4gar med Finlands.<\/p>\n

Den v\u00e4lver sig solid och b\u00e4rkraftig \u00f6ver den gr\u00e4ns, d\u00e4r det under den ryska tiden icke fick lov att finnas n\u00e5gra intima f\u00f6rbindelser. Den lyser vitt omkring med sitt h\u00f6ga fyrtorn; men den \u00e4r f\u00f6ga tagen i bruk, och ett spann gapar \u00f6ppet.<\/p>\n

N\u00e4r som helst kan det dock sv\u00e4ngas ut p\u00e5 sin plats. Bryggan st\u00e5r f\u00e4rdig och v\u00e4ntar.<\/p>\n

Det \u00e4r en symbol, stor och l\u00e4ttfattlig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I Haparanda, del I Fredrik B\u00f6\u00f6k \u2026 och vi visste inte ordet av f\u00f6rr\u00e4n vi voro vid motorf\u00e4rjan i Neder-Kalix. Gubben Rosen hade kommit tv\u00e5 kilometer f\u00f6r l\u00e5ngt och fick traska tillbaka. Han fr\u00e5gar belevat vad han var skyldig, en … Lue loppuun →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1309","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-yleinen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1309","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1309"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1309\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1310,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1309\/revisions\/1310"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1309"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1309"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1309"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}