{"id":1315,"date":"2022-11-24T15:33:43","date_gmt":"2022-11-24T13:33:43","guid":{"rendered":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/?p=1315"},"modified":"2022-11-24T15:33:43","modified_gmt":"2022-11-24T13:33:43","slug":"books-resa-i-tornedalen-iii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/2022\/11\/24\/books-resa-i-tornedalen-iii\/","title":{"rendered":"B\u00d6\u00d6KS RESA I TORNEDALEN III"},"content":{"rendered":"

Korpilomboloss<\/strong><\/p>\n

Fredrik B\u00f6\u00f6k<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Norr om \u00d6vertorne\u00e5 var landsv\u00e4gen i floddalen avsp\u00e4rrad p\u00e5 grund av v\u00e4garbeten, och f\u00f6r att komma till Pajala n\u00f6dgades vi s\u00e5lunda b\u00f6ja in \u00e5t v\u00e4ster. Det bar av in bland skogar och \u00e5sar, d\u00e4r tystnaden och ensamheten \u00f6ppnade sin stora famn norr om polcirkeln. M\u00e4nniskorna bo vid \u00e4lvarnas vatten; h\u00e4r inne mellan Torne och Kalix \u00e4r \u00f6demarken n\u00e4stan obruten, och dock se vi icke s\u00e5. mycket myr- och k\u00e4rrmarker. Man kan aldrig sluta upp att f\u00f6rv\u00e5na sig \u00f6ver att det g\u00e5r brukbara, ja, goda automobilv\u00e4gar genom dessa nejder, d\u00e4r man kan tillryggal\u00e4gga mil efter mil utan att se en m\u00e4nniska. Oskar Heikkil\u00e4 hade f\u00f6rberett oss p\u00e5 d\u00e5lig v\u00e4g, men det visar bara att han \u00e4r v\u00e4l vand; i j\u00e4mf\u00f6relse med de finska \u00e4ro landsv\u00e4garna i Norrbotten idealiska. \u00c5ngv\u00e4ltar p\u00e5 \u00e5tta ton rulla fram \u00f6ver dem. Vi kommo fram till den lilla skogssj\u00f6n Pirtij\u00e4rvi, och d\u00e4r gick v\u00e4gen \u00f6ver p\u00e5 en l\u00e5ng, h\u00f6g, solid bank och en bred bro. Det var helt enkelt storslaget. Man k\u00e4nde sig n\u00e4stan underlig till mods, n\u00e4r man fr\u00e5n denna st\u00e5tliga v\u00e4ganl\u00e4ggning blickade ut \u00f6ver den klara, blickstilla sj\u00f6n, som speglade skogarna, men icke en farkost eller en odlad tegnaturen l\u00e5g d\u00e4r or\u00f6rd som p\u00e5 skapelsens sj\u00e4tte dag. En enda m\u00e4nniskoboning uppt\u00e4ckte \u00f6gat, en gr\u00e5 stuga vid det norra brohuvudet. Vi stannade; men det fanns ingen av Pirtiniemis inv\u00e5nare, som kunde tala med oss. Det var finnar, som skakade p\u00e5 huvudet, och icke ens barnen, som dock skulle ha l\u00e4rt sig en del svenska i skolan, kunde f\u00f6rm\u00e5s att svara eller ens begripa. Det k\u00e4ndes som om m\u00e4nniskorna voro inneslutna i naturens stumhet. Jag vet mig aldrig ha erfarit tystnaden s\u00e4 djupt som i Pirtiniemi. Motorns s\u00e4ng var den enda melodien.<\/p>\n

Vi voro icke l\u00e4ngt fr\u00e4n Korpilombolo, en v\u00e4gknut med kyrka och g\u00e4stgivarg\u00e5rd, och besl\u00f6to \u00f6vernatta d\u00e4r. Namnet l\u00e5ter som om det betecknade en stor negerby vid Kongofloden, och detta exotiska intryck f\u00f6rst\u00e4rktes, n\u00e4r vi i Haparanda h\u00f6rde talas om den fordom ryktbare Hertigen av Korpilombolo. Denna stolta titel uppbars av en l\u00e4nsman Bergstr\u00f6m, som ber\u00e4ttas ha varit s\u00e5 g\u00e4stfri, att han blev vred om n\u00e5gon fr\u00e4mling passerade Korpilombolo utan att bo hos honom. Man kan f\u00f6rst\u00e5 honom: en v\u00e4ns\u00e4ll och s\u00e4llskaplig natur m\u00e5ste h\u00e4r- uppe ha hungrat efter m\u00e4nniskor. Korpilombolo betyder \u00bbbisj\u00f6n i \u00f6demarken\u00bb, den lilla \u00f6kensj\u00f6n.<\/p>\n

Sj\u00f6n sov blank och stilla i kv\u00e4llsskuggan, n\u00e4r vi kommo dit, ty solen stod bakom de l\u00e5ga, furukl\u00e4dda berg\u00e5sarna. Uppe p\u00e5 den enkla g\u00e4stgivarg\u00e5rden tr\u00e4ffade vi p\u00e5 en s\u00f6t finsk flicka, som kunde tala svenska, n\u00e4r hon fick litet tid p\u00e5 sig, och hon l\u00e4t oss st\u00e4lla in bilen p\u00e5 g\u00e5rden; n\u00e5got skjul fanns icke att tillg\u00e5. Vi vandrade ut i den lilla byn, och funno att hela Korpilombolo befann sig i ett tillst\u00e5nd av glad sinnesr\u00f6relse i den ljusa natten. Folket stimmade samman p\u00e5 en g\u00e5rdsplan, d\u00e4r hammarslag ekade. Man h\u00f6ll p\u00e5 att packa upp en stor l\u00e5r, som inneh\u00f6ll en nyss anl\u00e4nd Atlas-Dieselmotor. Den hade kostat 6,000 kronor, och den skulle under den kommande vinternatten sk\u00e4nka ljus \u00e5t de trehundra inv\u00e5narna i Korpilombolo. Det l\u00e5g gl\u00e4dje i luften. Man var r\u00e4ddad fr\u00e5n det kv\u00e4vande vinterm\u00f6rkret, man var full av stolthet och f\u00f6rhoppningar. Den gamla motorn hade varit f\u00f6r liten, den hade f\u00e5tt arbeta s\u00e5 rastl\u00f6st, att den redan efter f\u00f6rsta \u00e5ret var utsliten.\u00a0 Men h\u00e4r var eftertr\u00e4daren, kraftig och p\u00e5litlig – den beundrades och hyllades som en tronf\u00f6ljare. Nu skulle de elektriska lamporna icke brinna bleka och gl\u00e5miga l\u00e4ngre.<\/p>\n

 <\/p>\n

Uppst\u00e5ndelsen i Korpilombolo hade n\u00e5got gripande, den erinrade oss om hur tung och m\u00f6rk vin- tern och k\u00f6lden skulle falla \u00f6ver denna nejd, som nu bredde sig ljus och vacker i midnattssolen. Vi gjorde en rond kring byn med ett par av byam\u00e4nnen. De visade oss den nybyggda, prydliga pr\u00e4st- g\u00e5rden, d\u00e4r snickarna \u00e4nnu voro i arbete; den h\u00f6ll nu p\u00e5 att inr\u00e4ttas f\u00f6r kyrkoherden, som bott i Korpilombolo med titeln kapellpredikant under tjugufem \u00e5r. Det var \u00e4nnu ett framsteg, k\u00f6pt med uppoffringar, och de voro stolta \u00f6ver det. Det lilla ka- pellet var fr\u00e5n 1863; f\u00f6rsamlingen h\u00f6rde till stor del till laestadianerna. Bland skogsarbetarna b\u00f6rjade nya vindar bl\u00e5sa; syndikalismen hade rotat in sig Je senare \u00e5ren.\u00a0 Man visad oss arbetsstugan. Det finns ett dussin s\u00e5dana i Norrbotten, de \u00e4ro v\u00e4lsignade minnen av hj\u00e4lpverksamheten under det sv\u00e5ra missv\u00e4xt\u00e5ret 1902-03.\u00a0 I dessa trakter \u00e4ro de n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r skolg\u00e5ngen, ty barnen ha m\u00e5nga mil till skolan. I arbetsstugorna f\u00e5 de bo under nio m\u00e5nader av \u00e5ret, s\u00e5 l\u00e4nge de \u00e4ro skolpliktiga; utom undervisningen i de vanliga l\u00e4ro\u00e4mnena f\u00e5 de till- syn och v\u00e5rd, utbildning i sl\u00f6jd och \u00f6vning i att tala svenska. Med arbetsstugan \u00e4r f\u00f6renad en sjukstuga; den skiner av ordning och snygghet, och vi skymta genom f\u00f6nstren sjuksystern g\u00e5 d\u00e4rinne i sina sysslor<\/p>\n

Det \u00e4r en f\u00f6runderligt lugnande syn.
\nVi g\u00e5 f\u00f6rbi landsfiskalens villa, och det visar sig att det i tr\u00e4dg\u00e5rden finns b\u00e5de b\u00f6nor och r\u00e4disor; de sista bli vi bjudna att smaka p\u00e5, ty g\u00e4stfriheten i Korpilombolo h\u00f6r till traditionen. Vi se en rabatt med ringblommor, men de ha \u00e4nnu icke hunnit l\u00e5ngt i \u00e5r, och det \u00e4r v\u00e4l ocks\u00e5 ovisst om syrenbusken i Korpilombolo skall f\u00f6rm\u00e5 sl\u00e5 ut sina glesa klasar efter denna l\u00e5nga vinter. Men den st\u00e5r d\u00e4r i alla fall, fyra mil norr om polcirkeln.<\/p>\n

Byam\u00e4nnen f\u00f6rs\u00e4kra oss, att folket h\u00e4ruppe g\u00e4rna vill l\u00e4ra sig tala svenska. Barnen inh\u00e4mta det i sko- lan, men det f\u00f6rblir bra ofta en d\u00f6d kunskap, som tvinar bort, ty ber\u00f6ringen med det \u00f6vriga Sverige \u00e4r ytterst obetydlig.\u00a0 N\u00e4r man fr\u00e5gar vad som borde g\u00f6ras, f\u00e5r man till svar, att det beh\u00f6vs hj\u00e4lp att skicka barnen till folkh\u00f6gskolan i Matarengi, hj\u00e4lp att amortera motorn som \u00e4r Korpilombolos 1jusk\u00e4lla, och framf\u00f6r allt b\u00e4ttre f\u00f6rbindelser, som bryta isoleringen. Nog borde det kunna inr\u00e4ttas postbilar, menar man, som regelbundet bes\u00f6kte Korpilombolo under den l\u00e5nga vintern.
\nNatten var p\u00e5 sitt s\u00e4tt underbart vacker.\u00a0 P\u00e5 andra sidan sj\u00f6n stego vita, ulliga r\u00f6kmoln fr\u00e5n en avl\u00e4gsen tj\u00e4rdal, i norr stod afton- eller morgonrodnaden bakom skogs\u00e5sen, hela landskapet var st\u00e4mt i de l\u00e4ckraste f\u00e4rger, mj\u00f6lkvitt, ljusbl\u00e5tt och sp\u00e4d- r\u00f6tt, och speglades i de stilla vattnen. Efter hand kom dimman; den h\u00f6jde sig ur myrar och sj\u00f6ar som en stigande flod, \u00f6versv\u00e4mmade allt och n\u00e5dde till slut husen i Korpilombolo.\u00a0 Den var kall och v\u00e5t, och man t\u00e4nkte med oro p\u00e5 de str\u00f6dda tegarna, d\u00e4r kornet v\u00e4xte. G\u00e4stgivarg\u00e5rden p\u00e5 sin backe bildade l\u00e4nge en \u00f6 i dimhavet, men vid midnattstid, d\u00e5 jag gick till vila, b\u00f6ljade de silvervita t\u00f6cknen utanf\u00f6r mitt gavelf\u00f6nster i andra v\u00e5ningen.<\/p>\n

P\u00e5 morgonen v\u00e4cktes jag av skogsarbetarna och byggnadsarbetarna, som sovo i det andra gavelrummet p\u00e5 motsatt sida av vinden. De voro svenskar, och l\u00e4tta att komma i spr\u00e5k med. Finnarna \u00e5ter f\u00f6rst\u00e5 nog i allm\u00e4nhet svenska, men hindras av sin blyghet och sin ovana att tala det. Ibland \u00e4r man f\u00e4rdig att skriva det ih\u00e4rdiga tigandet p\u00e5 oviljans r\u00e4kning, men s\u00e5 \u00f6verraskas man av att de i handling visa sig v\u00e4nliga och hj\u00e4lpsamma, utan att \u00f6ppna l\u00e4pparna. V\u00e5r Cadillac hade genomdr\u00e4nkts av nattens dimma men torkats av den muntra morgonsolen. Se- dan vi f\u00e5tt en mycket billig frukost, fick Cadillac en mycket dyr – bensinen kostade 58 \u00f6re litern i Korpilombolo –\u00a0 och vi fortsatte norrut .till T\u00e4rend\u00f6.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Korpilomboloss Fredrik B\u00f6\u00f6k   Norr om \u00d6vertorne\u00e5 var landsv\u00e4gen i floddalen avsp\u00e4rrad p\u00e5 grund av v\u00e4garbeten, och f\u00f6r att komma till Pajala n\u00f6dgades vi s\u00e5lunda b\u00f6ja in \u00e5t v\u00e4ster. Det bar av in bland skogar och \u00e5sar, d\u00e4r tystnaden och … Lue loppuun →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1315","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-yleinen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1315","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1315"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1315\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1316,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1315\/revisions\/1316"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1315"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1315"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1315"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}