– Haparanda den 10 december 2023- <\/strong><\/p>\n \u00a0<\/strong><\/p>\n Jag har levt mitt liv \u00a0<\/strong><\/p>\n Den h\u00e4r dikten kommer att ing\u00e5 i en serie i Dagens dikt som Sveriges radio s\u00e4nder i februari 2024. F\u00f6rsta g\u00e5ngen en dikt p\u00e5 me\u00e4nkieli s\u00e4nds i det klassiska programmet.<\/p>\n I min roman Smugglarkungens son, Norstedts 2007, ber\u00e4ttar jag hur jag som barn satt under k\u00f6ksbordet och lyssnade p\u00e5 osannolika, otroliga och frimodiga ber\u00e4ttelser. Jag har vuxit upp i det l\u00e5nga minnets, girijas<\/em>, vida famn. Vid d\u00f6rren i k\u00f6ket satt g\u00e4ster, sl\u00e4ktingar, flyktingar, veteraner, lurendrejare och smugglare, medan cigaretten Klubi 77 vandrade fr\u00e5n ena mungipan till den andra rann ber\u00e4ttelserna som aldrig sinade. Jag l\u00e4rde mig s\u00e5nger p\u00e5 finska: Krigare m\u00e5ste vi bli och D\u00e4r vilar nu alla hj\u00e4ltar fr\u00e5n Suomussalmi, Saumma, Raate och floden Kollaa.<\/p>\n Kusinen Hannes ber\u00e4ttade med skrovlig r\u00f6st hur han fick en kula i armh\u00e5lan som gick genom halsen n\u00e4r han skulle f\u00f6ra en rysk kvinnlig, tillf\u00e5ngatagen officer bakom en lada och den j\u00e4veln hade en pistol och sk\u00f6t. Tystnad och skratt, beroende p\u00e5 historiens halt. Och s\u00e5 var det Paavo, som hade varit p\u00e5 veteranm\u00f6te och sett en bekant som hade s\u00e5 mycket medaljer att han gick fram\u00e5tlutad och karln hade inte h\u00f6rt ett skott sm\u00e4lla. Men n\u00e4r han drog sig till minnes sina egna fronterfarenheter och hur han efter Lapplandskriget n\u00e4r tyskarna br\u00e4nt ner gick till h\u00f6gen av aska med yxa och ryggs\u00e4ck och b\u00f6rjade bygga evakueringsp\u00f6rtet, d\u00e5 var \u00f6gonen t\u00e5rade. D\u00e5 blev det tyst och sedan samma slutkommentar, varje g\u00e5ng: Bara de inte startar ett krig igen. Evakueringsp\u00f6rtet blev klart och st\u00e4mningen d\u00e4r var s\u00e5 helgad att jag en g\u00e5ng fr\u00e5gade min kusin Sulo varf\u00f6r vi inte hade n\u00e5got evakueringsp\u00f6rte. Sulo sade: Ni har klockan kunglig tid.<\/p>\n Det var gr\u00e5t och skratt, helgad tystnad och l\u00e4ngtan efter den himmelskt varma ber\u00e4ttelsen vid b\u00f6nem\u00f6ten. Den, som inte erfarit det h\u00e4r vet inte mycket om v\u00e5r kultur och ber\u00e4ttartradition. Spr\u00e5ket \u00e4r existens hus, s\u00e4ger Heidegger. Vi tillh\u00f6r inte samma husfolk, \u00e4ven om vi talar samma spr\u00e5k, och ummikot <\/em>har inte ens bes\u00f6kt oss, annat \u00e4n i tj\u00e4nsten, de \u00e4r d\u00e5rfina p\u00e4trefolk<\/em>.<\/p>\n Skrattet ekade i bastun n\u00e4r Paturi f\u00f6rklarade varf\u00f6r hans stort\u00e5 pekade upp\u00e5t. Han hade varit i Amerika och sparkat en indian i baken p\u00e5 en saloon och sedan dess pekade t\u00e5n upp\u00e5t. Ber\u00e4ttelserna fl\u00f6dade fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran, fr\u00e5n gr\u00e4nsen, fronten och Fj\u00e4rranland. Vi har sannerligen inte levt bakom Guds rygg. Och vem vet \u00e5t vilket h\u00e5ll Gud st\u00e5r v\u00e4nd.<\/p>\n Det fanns inte s\u00e5 k\u00e4nsliga saker, att man teg om dem. Farfars bror, Robert, hade kommit hem fr\u00e5n Amerika, d\u00e4r han varit p\u00e5 flykt undan tullen. \u00c5ret var 1922 och han f\u00f6rbl\u00f6dde 200 meter fr\u00e5n sitt hem d\u00e5 en Westin hade skurit av honom puls\u00e5dern. Inget ont om Westin; de ska ha br\u00e5kat om vem som ska h\u00e5lla i t\u00f6mmarna och Westin skulle visst sk\u00e4ra av dem. Och s\u00e5 en tystnad och slutkommentar som i den isl\u00e4ndska sagan: N\u00e5, fulla f\u00f6rst\u00e5s!<\/p>\n Jag fick en dag ett telefonsamtal fr\u00e5n s\u00f6dra Sverige, Lidk\u00f6ping vill jag minnas, en f\u00f6rfr\u00e5gan om f\u00f6rfattarafton. Den som ringde sade att vi var sl\u00e4kt, hennes gammelmormor var dotter till min farfar. D\u00e5 kom jag ih\u00e5g att farbror Ivan ber\u00e4ttat att hans far gjort henne i en pulka i Taipaleensuu.<\/p>\n Jag bodde som barn ett tag hos farfar, som varit tullman, men hoppat av och blivit smugglare i st\u00e4llet. Hos farfar str\u00f6mmade ber\u00e4ttelserna.<\/p>\n D\u00e4r h\u00f6rde jag otroliga ber\u00e4ttelser om Korpelar\u00f6relsen, aldrig f\u00f6rklenande, men gr\u00e4nsl\u00f6st \u00f6ppna och roliga. Farfar hade med sin bror John varit p\u00e5 ett m\u00f6te. Jag h\u00f6rde om Kaunisvaarabor som for till arbetarr\u00f6relsens brunstplatta i Kolari d\u00e4r Stalinhyllande damer var att h\u00e4mta hem, alt detta n\u00e4r Korpelar\u00f6relsen ramlat ner i k\u00e4llaren som i Sattaj\u00e4rvi. Och s\u00e5 slutet: \u201dN\u00e5, s\u00e4g mig vem du gift dig s\u00e5 vet jag vad du r\u00f6star p\u00e5!\u201d Hahhaaha!<\/p>\n Jag fick h\u00f6ra om det brutala mordet i Juhonpieti n\u00e4r en Arvid med sockeryxa slagit ihj\u00e4l byns handlande, skurit av halsen p\u00e5 denne och dottern och tungan av en dotter s\u00e5 att hon inte skulle kunna ber\u00e4tta hur denne m\u00f6rdare hittats blodig i kl\u00e4nningstyg. \u00c4ven hon dog. M\u00f6rdaren hade ropat att han var r\u00f6dgardist. M\u00e4nniskorna levde i skr\u00e4ck och hade en yxa i sl\u00e4den. Handlarens son var p\u00e5 folkh\u00f6gskolan i \u00d6vertorne\u00e5 och klarade sig, men d\u00e5 han ber\u00e4ttade om h\u00e4ndelsen blev han \u00e5talad av m\u00f6rdarens br\u00f6der. S\u00e5 ber\u00e4ttades medan man s\u00e5g sig om och en viskning: De stackarnas gravsten finns inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Laestadius grav, men utan offrens namn, ni f\u00f6rst\u00e5r. De m\u00f6rdade flickorna och deras far lever i ber\u00e4ttelsen, som inte f\u00e5r tystas i v\u00e5r tids tystnadskultur.<\/p>\n Om ordet i v\u00e5r me\u00e4nkielispr\u00e5kiga kultur inte hade varit s\u00e5 fritt att en s\u00e5ngare kunde publicera en gripande s\u00e5ng med m\u00f6rdarens namn i lokalmedia skulle vi inte veta vad som h\u00e4nt. Idag \u00e4r detta inte m\u00f6jligt, i samma lokalmedia. \u00c4ven om inga namn n\u00e4mns.<\/p>\n Jag har levt mitt liv i ber\u00e4ttelsens vida famn. Jag h\u00f6rde om ett\u00f6reshuset n\u00e4r en familj med sju barn bokstavligen kastades i sn\u00f6drivan och herrskapet k\u00f6pte huset f\u00f6r ett \u00f6re och fick ett fint hus med fem rum och k\u00f6k f\u00f6r sin d\u00e5 ende son. Sedan tystnad och en viskning: G\u00e5 och s\u00e4g! Ja man sade, trots den nya tidens nya herrar med hot och censur som fr\u00e4msta vapen. Men ber\u00e4ttarna teg inte och h\u00e4ndelsen kan aldrig g\u00f6mmas under l\u00f6gnens t\u00e4cke. Jag skrev en pj\u00e4s om h\u00e4ndelsen. P\u00e5 Drama direkt kan vi l\u00e4sa att den censurerades av teatern i Tornedalen. D\u00e4rf\u00f6r har jag f\u00f6reslagit att vi den 13 mars ska uppm\u00e4rksamma det fria ordet i Me\u00e4nmaa. Detta till minne av dagen d\u00e5 min pj\u00e4s Dagning r\u00f6d bombhotades. Ber\u00e4ttelsens vida famn m\u00e5ste leva. PEN-ordf\u00f6rande sade en g\u00e5ng i TV att \u00f6verfall p\u00e5 det fria ordet \u00e4r dubbelmord. S\u00e5 sant: v\u00e5ldsverkaren d\u00f6dar f\u00f6rfattarens\/journalistens\/djupaste identitet och det fria ordet: dubbelmord.<\/p>\n Detta \u00e4r den tradition jag vuxit upp i. F\u00e5tt v\u00e4xa upp i. Som gjort mig till fri f\u00f6rfattare och ber\u00e4ttare. Jag forts\u00e4tter och betalar priset f\u00f6r det fria ordet. Konstens uppgift \u00e4r att bryta tystnader, \u00e4r en av mina m\u00e5nga aforismer.<\/p>\n Det fanns siare och s\u00e5dana som siare f\u00f6rbannat, det fanns dilokativa siare, underg\u00f6rare, helbr\u00e4gdag\u00f6rare och Titanicresn\u00e4rer, Kirunasvenskar. Ber\u00e4ttelsen var total. Inte alls konstigt att den latinamerikanska romanen alltid fascinerat och gripit mig. Jag har vuxit upp i Hundra \u00e5r av ensamhet -traditionen och i Isac Bashevis Singer v\u00e4rldar, d\u00e4r alla sorter av m\u00e4nniskor, helgon och lurendrejare lever i ber\u00e4ttelsens vida och fria famn. Han fick utst\u00e5 en hel del ocks\u00e5. Men det f\u00e5r inte finnas s\u00e5 k\u00e4nsliga \u00e4mnen att man inte f\u00e5r ber\u00e4tta.<\/p>\n I den h\u00e4r frimodiga och gr\u00e4nsl\u00f6sa ber\u00e4ttartraditionen finns inte sp\u00e5r av f\u00f6rakt eller etnorasism, det finns bara ber\u00e4ttargl\u00e4dje och frihet. En, som bidragit till den fria ber\u00e4ttarkonsten, \u00e4r Lars Levi Laestadius. Hans bildspr\u00e5k \u00e4r himmelskt vackert och det kan lukta dynga \u2013 vid behov. De som inte t\u00e5lt detta har gjort som Svansteinborna n\u00e4r de passerade jordbruksbyn Juoksengi: h\u00f6ll f\u00f6r n\u00e4san!<\/p>\n F\u00f6r mig, som vuxit upp i ber\u00e4ttelsens frihet, var det en stor \u00f6verraskning och sorg n\u00e4r jag fick m\u00f6ta v\u00e5ld och rent av STASI-brev till kulturminister Marita Ulvskog, bombhot och fysiskt v\u00e5ld. Vi har inte beh\u00f6vt ha yxa i bilen, men mobil vid s\u00e4ngen.<\/p>\n N\u00e4r den h\u00e4r boken (visa) gick som f\u00f6ljetong i radion blev jag anm\u00e4ld till kulturministern, bakom ryggen. STASI-brev. Angivelse. Jag skrev till ministern, inget svar. Det tog nog mest.<\/p>\n De h\u00e4r ber\u00e4ttelserna har jag h\u00f6rt i ber\u00e4ttelsens vida famn, i farfars p\u00f6rte. Ber\u00e4ttaren \u00e4r f\u00f6re detta tullman, som p\u00e5 me\u00e4nkieli ber\u00e4ttar via en tolk, Tornaeus, som inte kan me\u00e4nkieli, men han tolkar. Kan det finnas n\u00e5gon liknande roman n\u00e5gon annanstans \u00e4n i Me\u00e4nmaa? Hur gick det till? N\u00e5 Blomma och Jonne satt ofta i min hemby p\u00e5 mj\u00f6lkbryggan och pratade med varandra, utan att kunna varandras spr\u00e5k. Som Tornaeus och Leander, tolken och ber\u00e4ttaren i dessa romaner. Man kommer l\u00e5ngt med kroppsspr\u00e5ket. N\u00e4r lantm\u00e4taren fr\u00e5gade Jonne om v\u00e4gen till en plats i skogen, sade Jonne: H\u00e5ll i potatiss\u00e4cken s\u00e5 ska jag f\u00f6rklara. Det \u00e4r dessa tv\u00e5, Blomma och Jonne som inspirerat mig till denna bok och ber\u00e4ttelse, som h\u00f6rdes i p\u00f6rtet men blev anm\u00e4lt till kulturministern.<\/p>\n Varf\u00f6r \u00e4r skriftspr\u00e5ket s\u00e5 viktigt?<\/em><\/p>\n Vi har ju en muntlig s\u00e5ng- och ber\u00e4ttartradition. Kexis kv\u00e4den \u00e4r bra exempel. Kexi kunde inte skriva, men han kunde sjunga p\u00e5 Kalevalameter och fr\u00e5n dessa s\u00e5nger har vi gjort v\u00e5r resa till v\u00e5r sk\u00f6nlitteratur, vilket betyder: fr\u00e5n muntlig ber\u00e4ttelse till skriftlig, fr\u00e5n lyssnande till l\u00e4sande, en resa fr\u00e5n gr\u00e4nsl\u00f6s ber\u00e4ttargl\u00e4dje till skarven mellan det gamla och det nya, i skarven, d\u00e4r orden blir synliga: romaner, dikter, drama, libretton, opera, s\u00e5ng, legend och myt. H\u00e4r i skarven mellan spr\u00e5k och tid f\u00f6ds och finns min ber\u00e4ttarkonst i alla genre, jag \u00e4r ingen norrl\u00e4ndsk f\u00f6rfattare, skriver Sigrid Comb\u00fbchen i sin recension av romanen Dagning;r\u00f6d! Hon s\u00e4ger att jag finns i Centraleuoropeisk tradition. I gr\u00e4nsen, skulle jag vilja s\u00e4ga.<\/p>\n Ber\u00e4ttelsens famn m\u00e5ste vara vida d\u00e4rf\u00f6r att den vidgar medvetandet och d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Platon att denna utvidgning \u00e4r vansinne och i hans totalit\u00e4ra rike skall den f\u00f6rbjudas. Ber\u00e4ttelsen och s\u00e5ngen, dikten \u00e4r farliga. I diktaturer \u00e4r dikten levande och ber\u00e4ttelsens famn tr\u00e5ng, men vid i det f\u00f6rdolda. N\u00e4r en diktatur faller skrivs f\u00e4rre dikter.<\/p>\n I alla gamla kulturer har ber\u00e4ttelsen och dikten levt. Jag har skrivit om v\u00e5r tysta myr och dess f\u00f6rgr\u00e5tna \u00f6gon, vilket inte betyder att vi inte haft s\u00e5ng och ber\u00e4ttelse, myren \u00e4r en vid famn men kolonialisterna har inte f\u00f6rst\u00e5tt v\u00e5rt spr\u00e5k och s\u00e4ger d\u00e4rf\u00f6r att vi inget har. S\u00e5 fort ett spr\u00e5k har f\u00f6tts har man b\u00f6rjat s\u00e4tta det i pr\u00e4nt. Illiaden och Odyss\u00e9n f\u00f6r 2700 \u00e5r sedan n\u00e4r de grekiska bokst\u00e4verna b\u00f6rjade utvecklas.<\/p>\n Varf\u00f6r m\u00e5ste famnen vara vid och fri?<\/em><\/p>\n Den grekiske skalden Pindaros<\/em> (f\u00f6dd 522 eller 518 f.Kr., d\u00f6d 446 eller 438 f.Kr.) skriver i inledningen till den sjunde s\u00e5ngen: \u201dStorslagna g\u00e4rningar skulle hamna under det djupaste m\u00f6rkrets t\u00e4ckelse om s\u00e5ngerna inte fanns. Bara s\u00e5 kan vi h\u00e5lla upp en spegel och i den visa de storslagna g\u00e4rningar, vilka vi med hj\u00e4lp av den med skimmer kr\u00f6nta Mnemosyne kan bel\u00f6na med ordens.\u201d S\u00e4llan har v\u00e5r socken sk\u00e5dat en s\u00e5dan f\u00f6ljetong som n\u00e4r vi \u00e5kte genom byarna norrut mot Kasanmaa<\/em>, Kasaland. M\u00e4nniskorna kom ut ur husen och det var som Jesu inridande i Jerusalem, utom att vi ej s\u00e5g Herren och att vi inte hade n\u00e5gon \u00e5sninnas f\u00e5le att s\u00e4tta IsoIisko p\u00e5. Det var m\u00e4nskobarn och kvinnom\u00e4nskor, samer och alamaisia,<\/em> som uttytt \u00e4r nederl\u00e4ndare, sj\u00f6bor och \u00f6bor, h\u00e4stkarlar och rensk\u00f6tare, sn\u00f6skottare och snickare, r\u00e4ttare och rallare, hemmakarlar och f\u00f6rs\u00e5ngare, gl\u00e4djespridare och sorges\u00e5ngare, legendf\u00f6rvaltare och nyhetsf\u00f6rmedlare, sagober\u00e4ttare och kalvslaktare, grissk\u00e5llare och stobet\u00e4ckare, kalvningsexperter och skomakare, tjurf\u00f6sare och skinnberedare, Tilleylampans t\u00e4ndare och \u00f6ppna spisens ledighetskommitt\u00e9, tr\u00e4tare och \u00e4lgk\u00f6tthanterare, motstr\u00e4vare och medstr\u00e4vare, himlarandens m\u00e5lare och piglockare, j\u00e4gare som fick och j\u00e4gare som inte fick, utm\u00e4tare och lycks\u00f6kare, sm\u00f6rbyttf\u00f6rtennare och luntrejare, f\u00f6re detta gulaschbaroner och pensionerade spisbyggare, rallare och v\u00e4g- och vattenstatens brobyggare, zigenare och resandefolk, inhyses som tyckte om lakens lever och pixpojkar som g\u00e4rna \u00e5t kokt \u00e4lgmul, Lenins spyflugor och Hitlers likmaskar.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I ber\u00e4ttelsens vida famn – Haparanda den 10 december 2023- \u00a0 Jag har levt mitt liv i ber\u00e4ttelsens vida famn i orden i det l\u00e5nga minnet, d\u00e4r minnen blivit skuggor som blivit bilder, som i s\u00e5nger, sagor och legender … Lue loppuun
\ni ber\u00e4ttelsens vida famn
\ni orden
\ni det l\u00e5nga minnet,
\nd\u00e4r minnen blivit skuggor
\nsom blivit bilder,
\nsom i s\u00e5nger, sagor och legender
\nblivit sanning
\nMed orden har jag
\nbesegrat rummet
\noch tiden
\ngjort min an\u00e1basis
\n<\/em>min resa upp\u00e5t
\noch snart vidr\u00f6r jag himlen
\njag beh\u00f6ver inga ord l\u00e4ngre
\nO, salighet<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/FOTO.jpg\")
<\/a><\/p>\n
\nUtan den blinde Homeros s\u00e5nger skulle vi inte k\u00e4nna till Odysseus g\u00e4rningar. Utan analfabeten Kexis s\u00e5nger skulle vi inte veta mycket om den stora floden 1677, inte heller om Mataringis elaka ungar. I ber\u00e4ttelsens vida famn finns hymnos<\/em>, s\u00e5ngen och \u00e9soptron <\/em>(spegel). Vi sitter i famnen och f\u00e5r veta det som en g\u00e5ng h\u00e4nde. Legenden \u00e4r ett skimmer \u00f6ver folket och myten ger en djup bild av oss, v\u00e5rt spr\u00e5k och v\u00e5rt l\u00e5nga minne, girija<\/em>. Den som inte kan spr\u00e5ket tror att myren \u00e4r stum. N\u00e4r n\u00e5gon en g\u00e5ng i media p\u00e5stod att v\u00e5rt spr\u00e5k var fattigt och bara d\u00f6g p\u00e5 \u00e4lgjakten rann det ur mig:<\/p>\n