{"id":349,"date":"2015-08-07T14:27:32","date_gmt":"2015-08-07T11:27:32","guid":{"rendered":"http:\/\/liipetti.net\/aviisi\/?p=349"},"modified":"2015-08-08T09:07:39","modified_gmt":"2015-08-08T06:07:39","slug":"william-snell-en-kulturfraga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/2015\/08\/07\/william-snell-en-kulturfraga\/","title":{"rendered":"William Snell, En kulturfr\u00e5ga"},"content":{"rendered":"

\"logo2\"<\/a><\/strong><\/h1>\n

EN KULTURFR\u00c5GA<\/strong><\/h1>\n

H\u00e4r \u00e4r jag hemma. I svenska TORNEDALEN\u00a0 bodde mina f\u00e4der s\u00e5 l\u00e5ngt jag kan sp\u00e5ra dem i kyrkb\u00f6ckerna. \u00a0Alla levde de i samma stora Tornedalssocken i minst tre sekler. Ingen enda av dem kom utifr\u00e5n. Deras namn slutade p\u00e5 son och dotter tills de fick namn efter hemman, p\u00e5 vilka de bodde. Idel finska namn Wanhainen, Aro, Rantatalo, o.Vanhatalo, Tuomas o. Paavo, Pekkari, Heinonen o. Pellikka. Min morfars morfar f\u00f6dd 1746 fick ett svenskt namn Snellfot. Han var bonde och soldat, m\u00e5h\u00e4nda en g\u00e5ng \u00e4gare till det hemman, som f\u00f6r ett 70-tal \u00e5r sedan gav min far namnet Snell.<\/p>\n

Mina f\u00e4ders enda spr\u00e5k var finska, tornedalsfinska. En enda i den l\u00e5nga raden och m\u00f6jligen kunnig i svenska var mormorsmormor Anna Samuelsdotter fr\u00e5n Tornefors bruksbygd. Jag har anteckningar om en hel m\u00e4ngd gamla finskspr\u00e5kiga andaktsb\u00f6cker, som l\u00e4stes i bygdens hem f\u00f6r 100-150 \u00e5r sedan. V\u00e5ra tornedalska f\u00e4der var l\u00e4skunniga i gemen redan p\u00e5 1700-talet, troligen redan tidigare. En enda familj i hembyn kunde vid slutet av f\u00f6rra seklet 1800-talet tala svenska. Det var Edlunds i Salo, m\u00f6rka vallon\u00e4ttlingar fr\u00e5n brukstiden. J.F Edlund \u201dVaskuri\u201d skrev k\u00f6pebrevet p\u00e5 Snellhemmanet \u00e5t min far p\u00e5 god svenska. \u00a0 P\u00e5 1890-talets b\u00f6rjan fick byn sin flyttande mindre folkskola.<\/p>\n

Fram till sekelskiftet skedde undervisningen p\u00e5 finska. Med hj\u00e4lp av Nyb\u00f6rjarboken \u201dAlkokursi\u201d f\u00f6rs\u00f6kte man dock ge barnen n\u00e5gon kunskap \u00e4ven i svenska. Resultatet blev d\u00e5ligt. Knappast n\u00e5gon l\u00e4rde sig l\u00e4sa och skriva svenska i skolan. Omkring \u00e5r 1900 gjorde den Bertilzska samtalsmetoden sitt intr\u00e5ng i gr\u00e4nsbygdens folkskolor. Liksom mycket annat i pedagogiken kom den fr\u00e5n USA. I st.f. \u00f6vers\u00e4ttnings\u00f6vningar \u00f6vergick man vid spr\u00e5kundervisning till \u00e5sk\u00e5dnings\u00f6vningar och tal\u00f6vningar. Nu blev det b\u00e4ttre fart med svenska i skolan. Det nya seklets unga l\u00e4rare och l\u00e4rarinnor var ocks\u00e5 vuxna sin uppgift i f\u00f6rsvenskningsarbetet. Undervisning i finska och p\u00e5 finska lades helt \u00e5t sidan. Det protesterades nog fr\u00e5n olika h\u00e5ll, men skolans myndigheter genomdrev m\u00e5lmedvetet sitt enspr\u00e5kighetsprogram. Protesterna tystnade f\u00f6r en tid. Svenska och finska ans\u00e5gs passa lika illa ihop som eld o.vatten. Det finska vattnet kunde, menade man, om det fortfarande till\u00e4ts str\u00f6mma i kulturens f\u00e5ra sl\u00e4cka den svenska elden och fosterlandsk\u00e4nslan. De finspr\u00e5kiga l\u00e4rob\u00f6ckerna kastades p\u00e5 skr\u00e4pvinden eller br\u00e4ndes upp. Detsamma skedde r\u00e4tt snart \u00e4ven med de tv\u00e5spr\u00e5kiga l\u00e4rob\u00f6ckerna.<\/p>\n

Svenska inf\u00f6rdes i skolorna pp\u00e5 1880- o.90-talen. Borta med det f\u00e4derne\u00e4rvda spr\u00e5ket fr\u00e5n skolan!. I kyrkan och p\u00e5 b\u00f6nem\u00f6tena fortsatte man dock f\u00f6rkunna kristendomen p\u00e5 finska eftersom flertalet \u00e4nnu inte f\u00f6rstod svenska. Tornedalssonen, pion\u00e4ren inom jordbruk, agronom Wanhainen och hans medhj\u00e4lpare talade ocks\u00e5 finska vid lantmannakurserna. Jordbrukarnas storm\u00f6ten d\u00e5f\u00f6rtiden.<\/p>\n

Haaparannanlehti l\u00e4stes i de flesta hem. T.o.m. en finsk jordbrukstidskrift \u201dPellervo\u201d l\u00e4stes i m\u00e5nget bondehem. Finska var hemmens, \u201dfolkets levvande andedr\u00e4kt, het av hopp och strider\u201d. Svenska betraktades l\u00e5ngt in p\u00e5 det nya seklet som skolornas och tj\u00e4nstem\u00e4nnens spr\u00e5k. N\u00e4r bygdens eget folk f\u00f6rs\u00f6kte tala det sinsemellan, ans\u00e5gs det vara ett uttryck f\u00f6r tillgjordhet. Men man s\u00e5g upp till den som kunde tala svenska flytande. Det var f\u00f6rmer \u00e4n att kunna \u00f6vers\u00e4tta knaggligt fr\u00e5n det ena spr\u00e5ket till det andra. Mitt barndomshem var finsktalande. I \u201dmodersskolan\u201d hade far och mor f\u00e5tt l\u00e4ra sig b\u00e5de att l\u00e4sa och skriva finska. De var angel\u00e4gna att vi barn skulle l\u00e4ra oss att l\u00e4sa \u00e4ven finska, men det var \u00e4nnu mer angel\u00e4gna att vi skulle l\u00e4ra oss svenska. Det var heller inte sv\u00e5rt f\u00f6r dem att f\u00f6rm\u00e5 oss att \u201dDet ena g\u00f6ra, det andra inte underl\u00e5ta! \u201dJag tackar Gud f\u00f6r goda och f\u00f6rst\u00e5ndiga f\u00f6r\u00e4ldrar. \u00a0 Skolans spr\u00e5k Vid mitt och mina syskons intr\u00e4de i sm\u00e5skolan kunde vi knappast ett enda ord svenska. S\u00e5 var fallet med samtliga nyb\u00f6rjare den tiden. Inte blott i min hemby utan i s\u00e5 gott som alla Tornedalsbyar. Tj\u00e4nstemannafamiljernas barn var de enda svenskspr\u00e5kiga nyb\u00f6rjarna. I skolan undervisades vi p\u00e5 svenska fr\u00e5n f\u00f6rsta dagen. Finska var i n\u00e5gon m\u00e5n anlitat hj\u00e4lpspr\u00e5k i sv\u00e5ra situationer. Men mycket av vad l\u00e4rarinnorna talade var f\u00f6r oss obegripligt fr\u00e5n b\u00f6rjan. Undervisningen i svenska var den allt dominerande uppgiften. Det var synd om de spr\u00e5kligt obeg\u00e5vade barnen och s\u00e5 \u00e4r fallet \u00e4n idag i Tornedalens skolor. N\u00e5gon g\u00e5ng h\u00e4nde det dock att vi fick \u00f6vers\u00e4tta den svenska texten i v\u00e5r l\u00e4sebok till finska. Det var en sorts kontroll i v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rsta det l\u00e4sta. Vilket besv\u00e4r hade vi icke en g\u00e5ng under mitt tredje \u00e5r att f\u00e5 \u00f6verskriften \u201dEn bondgosse \u00e5stundas\u201d \u00f6versatt till riktig finska! En och annan \u201dsvag\u201d l\u00e4rjunge fick tr\u00e4na sig p\u00e5 att l\u00e4sa finska. Fr\u00e5n skolvinden s\u00f6ktes fram n\u00e5gon l\u00e4robok med b\u00e5de svensk och finsk text. Det var kanske \u201dEsslers geografi av \u00e5r 18880\u201d eller \u201d1884 \u00e5rs katekes\u201d.<\/p>\n

B\u00e4ckmans tv\u00e5spr\u00e5kiga \u201dBibliska historia\u201d fanns \u00e4ven kvar i n\u00e5got hem. Det fanns ocks\u00e5 hemma hos oss, s\u00f6nderl\u00e4st av \u00e4ldre syskon. Det var en gl\u00e4dje f\u00f6r mor och far att h\u00f6ra oss l\u00e4sa kristendomskunskapsl\u00e4xorna hemma \u00e4ven p\u00e5 finska. Vi l\u00e4ste dem p\u00e5 b\u00e5da spr\u00e5ken. Det hj\u00e4lpte oss att f\u00f6rst\u00e5 inneh\u00e5llet b\u00e4ttre och det befr\u00e4mjade \u00e4ven v\u00e5r f\u00f6rkovran i det nya spr\u00e5ket. Eljest var l\u00e4xl\u00e4sningen p\u00e5 svenska f\u00f6r m\u00e5ngen skolpojke och skolflicka ett rabblande utan mening och inneh\u00e5ll. Jag minns att min yngre bror blandade st\u00e5ndare och pistiller i p\u00e5skpsalmen \u201dVad ljus \u00f6ver griften\u201d, n\u00e4r han skulle l\u00e4ra sig den utantill. Men inneh\u00e5llet i l\u00e4xorna klarnade med \u00e5ren och spr\u00e5kligheten f\u00f6rb\u00e4ttrades. Fr\u00e5n min egen barndom kan jag inte minnas l\u00e4rarna gripa till tv\u00e5ng och hot f\u00f6r svenskans inl\u00e4rande. S\u00e5dant hittade m\u00e5nga l\u00e4rare och arbetsstugef\u00f6rest\u00e5ndare p\u00e5 senare. Att TALA FINSKA p\u00e5 rasterna var inte f\u00f6rbjudet och betraktades inte som dumt och or\u00e4tt, s\u00e5som fallet blev l\u00e4ngre fram p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll. F\u00f6r\u00e4ldrarna uppmanade oss ocks\u00e5 att vara flitiga, uppm\u00e4rksamma, lydiga och ordentliga. De uppmuntrade oss att tala svenska \u00e4ven d\u00e4rhemma, ehuru de inte f\u00f6rstod mycket av vad vi sade. Nog var det sv\u00e5rt m\u00e5nga g\u00e5nger med det nya tungom\u00e5let. Svenska ord fick f\u00f6rfinskas r\u00e4tt ofta f\u00f6r att fylla ut en mening. I sitt finska vardagsspr\u00e5k f\u00e5r tornedalingarna numera g\u00f6ra motsatsen. Vi syskon hade v\u00e5r frivilliga svenska vecka ibland. Vi kom \u00f6verrens om att f\u00f6rs\u00f6ka tala endast svenska fr\u00e5n m\u00e5ndag till l\u00f6rdag. Mitt i en s\u00e5dan vecka kom Pekkuli hem till oss f\u00f6r att sy nya vadmalsbyxor till oss pojkar. Han ville prata med oss och f\u00f6r att inte bryta v\u00e5r \u00f6verenskommelse fick vi mors l\u00f6fte att bo i ett rum f\u00f6r oss sj\u00e4lva resten av veckan. F\u00f6rst i l\u00f6rdagsbastun l\u00f6stes v\u00e5ra tungors band, s\u00e5 att vi kunde tala \u00e4ven med Pekkuli. Det var inte utan att vi under en s\u00e5dan vecka var f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en mindre v\u00e4lvillig uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n v\u00e5ra kamraters sida. Men vi hade l\u00e4rarnas och f\u00f6r\u00e4ldrarnas gillande. Vad hemmet gav V ad skolan inte gav, det fick vi l\u00e4ra oss i hemmet. Vi l\u00e4rde oss s\u00e5 gott som p\u00e5 egen hand att l\u00e4sa och t.o.m. skriva finska i n\u00e5gon m\u00e5n.<\/p>\n

Om s\u00f6ndagarna fick vi l\u00e4sa h\u00f6gt f\u00f6r far och mor ur den finska bibeln och postillan. Ur \u201dH\u00f6ga visan\u201d som mor \u00e4lskade att h\u00f6ra, minns jag \u00e4nnu l\u00e5nga stycken utantill p\u00e5 finska. Vi sj\u00f6ng finska psalmer tillsammans om kv\u00e4llarna. De var ocks\u00e5 glada att f\u00e5 h\u00f6ra oss sjunga svenska s\u00e5nger, som vi l\u00e4rt oss i skolan. Vi l\u00e4ste v\u00e5ra l\u00e4xor i regel utantill. Vid sidan av l\u00e4xorna l\u00e4ste vi \u201dFolkskolans barntidning och Hemtrevnad\u201d. De f\u00e5 l\u00e4rob\u00f6cker som fanns i skolan slukade vi. N\u00e5gon g\u00e5ng l\u00e5nade l\u00e4rararen oss sina egna b\u00f6cker. P\u00e5 det s\u00e4ttet fick vi redan i folkskolan g\u00f6ra bekantskap med \u201dF\u00e4nrik St\u00e5ls s\u00e4gner, Snoilskys Svenska bilder och Rydbergs dikter\u201d. Efter slutad folkskola best\u00e4llde vi 25-\u00f6res b\u00f6cker fr\u00e5n f\u00f6rlagen och med v\u00e5ra fattiga slantar prenumererade vi p\u00e5 Allers Familjejournal. Posten kom till byn en g\u00e5ng i veckan och det var sp\u00e4nnande att forts\u00e4tta l\u00e4sningen av f\u00f6ljetongen i tidskriften. Genom bokl\u00e5dor fr\u00e5n biblioteket i Lule\u00e5 f\u00f6rmedlades v\u00e5r bekantskap med m\u00e5nga stora i andens v\u00e4rld, med Strindberg, Heidenstam och Lagerl\u00f6f, Fr\u00f6dinge och Karlfeldt, Jack London och Rudyard Kipling och m\u00e5nga andra. Jag tror att vi l\u00e4ste minst lika ivrigt och lika mycket som ungdomen i allm\u00e4nhet i v\u00e5r bokm\u00e4ttade tid. V\u00e5rt intresse f\u00f6r svensk litteratur utesl\u00f6t inte v\u00e5r bekantskap med finskspr\u00e5kiga litteratur. Tornedalsf\u00f6rfattaren V\u00e4in\u00f6 Katajas b\u00f6cker h\u00f6rde till v\u00e5r f\u00f6rsta finska lektyr. Till v\u00e5r bokhylla hittade m\u00e5nga finska b\u00f6cker v\u00e4gen. D\u00e4r fanns b\u00f6cker av Kivi, Kianto, Aho, Linnankoski, kallas m.fl. Kivis \u201dSeitesm\u00e4n Veljest\u00e4\u201d (Sju br\u00f6der\u201d var v\u00e5r h\u00f6gl\u00e4sningsbok vid spiselbrasan under en vinter. Hur nj\u00f6t vi inte tillsammans med mor och far av Ahos \u201dRautatie\u201d (J\u00e4rnv\u00e4gen\u201d, Kallas \u201dReigin Pappi\u201d och Barbara von Tieshausen i \u201dKansan opiston laulukirja\u201d(Folkh\u00f6gskolans \u00a0s\u00e5ngbok\u201d) l\u00e4rde vi oss \u00e4lska ett flertal finska s\u00e5nger. S\u00e5 f\u00f6rkovrade vi oss i tv\u00e5 kulturspr\u00e5k samtidigt. Svenska och finska var inte f\u00f6r oss som eld och vatten i f\u00f6rh\u00e5llande till varandra.<\/p>\n

De b\u00e5da spr\u00e5ken berikade v\u00e5rt liv och befr\u00e4mjade v\u00e5r utveckling helt s\u00e4kert p\u00e5 ett effektivare s\u00e4tt \u00e4n en uppfostran i enspr\u00e5kighetsens tecken. Tv\u00e5spr\u00e5kigheten gav oss vidgade vyer och hindrade oss att bli intoleranta och fanatiska i hembygdens spr\u00e5k fr\u00e5ga. \u201dDet ena g\u00f6ra och Det andra inte underl\u00e5ta\u201d, blev v\u00e5r paroll. Det var en k\u00e4r plikt f\u00f6r oss att f\u00f6rkovra oss i fosterlandets spr\u00e5k och kultur. Men det f\u00f6rsta modersm\u00e5lets s\u00e5ng kunde vi inte heller l\u00e4ra oss utan att f\u00f6rakta. Dess r\u00f6st talade och talar \u00e4nnu ett till hj\u00e4rtat g\u00e5ende spr\u00e5k. Kan n\u00e5gon f\u00f6rneka f\u00e4drens, f\u00f6r\u00e4ldrarnas tungom\u00e5l och ringakta den kulturskatt som ligger g\u00f6md d\u00e4ri? Hur kan n\u00e5gon ens ifr\u00e5gas\u00e4tta modersm\u00e5lets utrotande hos en minoritet av v\u00e5rt folk? Varf\u00f6r skulle inte tv\u00e5 kulturers spr\u00e5k kunna leva och utvecklas i fredlig s\u00e4mja j\u00e4msides med varandra i en gr\u00e4nsbygd? S\u00e5som medlemmar av ett h\u00f6gt st\u00e5ende kulturfolk, Sveriges folk, borde vi kunna komma d\u00e4rh\u00e4n, att vi kan inst\u00e4mma med en annan folkminoritet\u00a0 i ett annat land, som om sitt modersm\u00e5l sjunger: \u201dEj har jag svikit min moder och far ej spr\u00e5ket jag jollrat i barndomens dar ej br\u00f6der och systrar, ej b\u00e4ste v\u00e4n ty lysa de stj\u00e4rnor p\u00e5 hemg\u00e5rden \u00e4n. \u201d<\/p>\n

William Snell<\/p>\n

Digitaliserad av Julia Tegelid enligt original 2015-08-07<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

EN KULTURFR\u00c5GA H\u00e4r \u00e4r jag hemma. I svenska TORNEDALEN\u00a0 bodde mina f\u00e4der s\u00e5 l\u00e5ngt jag kan sp\u00e5ra dem i kyrkb\u00f6ckerna. \u00a0Alla levde de i samma stora Tornedalssocken i minst tre sekler. Ingen enda av dem kom utifr\u00e5n. Deras namn slutade … Lue loppuun →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[15],"tags":[],"class_list":["post-349","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kielesta-ja-sen-tilanteesta"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/349","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=349"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/349\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":357,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/349\/revisions\/357"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=349"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=349"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/liipetti.net\/aviisi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=349"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}