Rasbiologi – tankar och fakta (1)
Jag vill lyfta fram några tankar och fakta, som kan vara viktiga att begrunda när sådana galenskaper som skallmätningar och rasbiologi blir av sådan vikt att man land och rike runt börjar mäta skallar och definiera vilken ras och vilken sorts människor vi har i samhället. Ett sådant tänkesätt är nog ganska främmande för den kulturkontext jag själv kommer ifrån. Hur uppstod detta? Vem hittade på det? Vem tog emot dessa teorier?
Jag vill ställa frågan vilken roll vetenskapen har haft, har och kommer att ha för politik, samhälle och ideologier, i all synnerhet sekularistiska och totalitära idéer. Var finns rötterna till denna på sin tid så omhuldade och respekterade vetenskap? Hur tänkte man? Vem fattade besluten?
För den humanbiologiska forskningen för 100 år sedan var rasförädling bland människor en lika självklar sak som bland djur.
Zoologer och botaniker arbetade med rasbiologi inom djur- och växtriket. Humanbiologer, framförallt läkarkåren tog emot forskningen och börja utveckla en rasbiologi som rörde människan. Kravet kom från eugenikens fader Francis Galton (1822-1911). Hans teorier ekade i Sverige, bland biologer och andra vetenskapsgrenar. Ropet ljöd: ”Tro på vetenskapen!”
Varför? Varför var det så viktigt att tro på vetenskapen?
Den första orsaken var nyttoaspekten. Om man med hjälp av eugeniken kunde hitta svagheter, dåliga anlag, genetiska avvikelser kunde man ju bespara mycket lidande och spara pengar. Det skulle vara till nytta för samhället.
Viktigare än nyttan var dock vetenskapen, den som gick under beteckningen rasbiologi och ärftlighetslära. Dessa i sin tur var barn av modern upplysning. Som för övrigt ekade in i vår egen tid när ett av kommunalråden i Pajala hånade laestadianernas stora familjer och krävde att de bara skulle få föda tre barn. Han krävde sterilisering och kastrering.
Det är alltså vetenskapen som bär huvudansvaret för den kränkande rashygienen och dess följder. Till denna vetenskap hörde tvångssterilisering, fosterfördrivning på eugeniska grunder, immigrationsförbud, förbud mot rasblandning, utarbetade eutanasiprogram för landet och såsom i det kommunistiska Sovjet och det nazistiska Tyskland, med deras drömmar om en ny människa och en ren ras – massavrättningar.
Rasbiologin i Sverige var inte en sak för ett enda parti eller regering. Rasbiologin var partiöverskridande. Och den var oerhörd hyllad.