Yttrande- och tryckfrihetens dag 2026

 Konstens uppgift är att bryta tystnader

              – Yttrande- och tryckfrihetens dag –


Föreningen Meänmaa fattade på mitt initiativ för några år sedan beslutet att den 13 mars varje år fira yttrande- och tryckfrihetens dag.
   Jag har de två senaste åren arbetat med ett litterärt självporträtt som nu äntligen är klart, Förlåt, jag är poet. Som en av Sveriges mest utsatta, hotade och överfallna författare var jag orolig, ibland rädd för att fritt berätta om min väg som författare från lekstugan i Kassa ut i världen. Vad är nödvändigt att berätta? Vågar jag berätta vad jag varit med om?
   Våld mot journalister – och förstås även författare – är enligt förre Pen-ordförande Björn Linell dubbelmord (SVT 21.3.2007). Det fira ordet dör och den överfallna blir ett lik som rör sig försiktigt för att inte råka illa ut igen. Jag hade under arbetet med nämnda bok flera gånger avbrutit arbetet – av rädsla.
   Jag delar den rädslan med många idag. Därför är denna dag viktig.
   Ja, jag var orolig. Då hittade jag Gunnel Vallquists Följeslagare, Essayer, utgiven 1975. Jag läser i hennes bok om Heinrich Böll, blir gripen och hittar en själs­frände. Och så läser jag ord som ställer många frågor och ger mig insikter om läget idag. Vallquist skriver: ”Genom att förkunna sanning­en går författaren i kamp inte bara mot lögnen utan också mot dess bundsförvant våldet, ty våldet kan inte leva utan lögn.” Terrorsystemet i totalitära län­der har sina rötter i lögnen. Tystnadskulturen i vår kultur har sina rötter i lögnen som leder till hot mot yttrande- och tryckfriheten. Lögn och våld går hand i hand i öst som i väst. Jag fick mod att fortsätta min bok. Nu har jag berättat. Igen! Trots hot och hat.
   För mig har yttrande- och tryckfriheten sina rötter i berättelsens vida famn hemma i köket i Kassa, där människor möttes och berättelsen flödade fritt.
   Tryckfrihetens dag firas till minne av en händelse den 13 mars 1993 när Norrbottensteatern bombhotades. Bombhotet hade föregåtts av skriverier, telefonsamtal och angiverier som saknar motstycke i vår tid.
   SÄPO vaktade mitt hem, där barnen skräckslagna tog skydd under bord och bakom soffor när de såg främmande bilar nära hemgården i Överkalix. Civilklädda poliser satt med vid repetitionerna.
   . ”STOPPA PJÄSEN! är rubriken i NSD. Och i hotbreven kan man läsa: ”Om Teaterpjäsen Dagning röd inte stoppas … kommer vi att organisera motstånd som ännu inte skådats.” Breven är skickade till Rolf Degerlund, lands­hövding Gunnar Brodin, kommunalråd och till statsminister Carl Bildt. De som har makten måste ta sitt förnuft till fånga, innan det är för sent. Brevskrivarna kräver att ”Samhället straffar Bengt Pohja­nen för alla lögner i hans böcker samt för brott mot religionsfriheten enligt grundlagen. Bengt Pohjanen får ta tillbaka allt han skrivit och lova att inte skriva fler lögner … teaterchefen Rolf Degerlund avsätts omgående och straffas för brott mot religionsfrihet …”

Redan då var jag övertygad om att det var en politisk rödfascistisk grupp som låg bakom hoten. En närstående till en ledande rödfascist har i brev till mig vidimerat detta.
   Det var sorgligt och skandalöst att min vackra pjäs Dagning röd inte fick visas i Pajala. (Teatern där har även för något år sedan censurerat min pjäs om ett känsligt ämne. Yttrande – och tryckfrihetens dag är viktig idag.)
   Kommunalrådet i Pajala censurerade den med ett protokollfört grundlagsvidrigt beslut i kommunsty­relsen och fullmäktige. Kulturnämnden hade fått en skrivelse från en av de mest kända hårdföra kommunisterna i Meänmaa.
   Jag borde på något sätt ha protesterat mot beslutet, i all synnerhet som alla biljetter redan var slutsålda och intresset mycket stort. Jag vet att arrangörer i kommunen ringde upp både teatern och kommunen och protes­terade men fick inget gehör för sina krav att Dagning röd skulle få visas i den kommun där det mesta av händelserna utspelat sig. Pjäsen gick till Bonner Biennale, som en Europas bästa pjäser.   Jag nämnde detta i Bonn, där man hade svårt att förstå att en kom­munledning i en demokrati kunde fatta ett sådant beslut, dessutom om en så vacker pjäs.

   Den fina föreställningens premiär blev alltså bombhotad. Teaterchefen blev utsatt för utpressning. Han betalade tretusen kronor till ut­pressaren som i sin tur skänkte pengarna till en av sina ideologiska kamrater, vars mor satt i kulturnämnden för moderaterna, men bejakade kommunisten Isakssons krav på censur. Pristagaren hojtade: ”Det är det finaste priset jag fått!” Sic transit gloria Pajalae!
    Lögnen och våldet går hand i hand. Även idag.
   Glöm inte yttrande- och tryckfrihetens dag – den behövs även här i Meänmaa, där tystnadskulturen censurerar och utövar hot och våld. Hand i hand med lögnen.   Hot går hem, jadå, men det fria ordet segrar över lögn och våld.
   Leve yttrande- och tryckfrihetens!
   Bengt Pohjanen

Kategoriat: Ylheinen | Kommentit pois päältä artikkelissa Yttrande- och tryckfrihetens dag 2026

AHMATOVAN REKVIEM

Anna Ahmatova
OMISTUSKIRJOTUS (REkVIEM, Laulu 1)

Tämän tuskan eessä vaarat kumartuva
ja valtaväylän virta heivaa, seisahtaa.
Lukittujen teräsovien takana
piilotetut ”fankien kolot, onkalot”,
kuolon surua ja yksin oloa.
Tuuli suhisee ja viiilentää, joku tuntee niin.
Lempeä oon jonku toisen aruinkon lasku.
Sitä emmä tiä, methään aina olema
kaikkialla aivan sammaa; se mitä kuulema
oon auvainknippujen vihattavaa kolinaa
ja sotihlaitten raskasta saapastöminää.
Met nousima ko aamunpalveluksen viethoon
ja marsima läpi ihmisaran kaupunkin
kohataksemme toisia enämpi kuohleina ko kuohleet.
Aurinko laski, utu nousi yllä Nevan virran
ja kaukana jo toivo upposi.
Niin tuomio lankesi … Kyynelheet virtasit.
Aivanki ponsittu, yhtäkkiä vieras vain –
aivanko ko elämä olis kiskottu syämestä
ja aivan ko olis julmasti kaaettu –
marsii … hoipertaa …. yksin …
Missäs sisaret rakhaat, jokka jaoit minun kans
kaks helvetin kauhun tuskavuotta?
Mitäs harhakuvia net näkevä Sipirjan lumituiskuissa
ja mitäs net havatteva jäisen kuutamon ympärillä?
Tämä oon minun hyvästiruno niile, heile.

Maaliskuussa 1940

Meänkielennös: Bengt Pohjanen

 

Kategoriat: Ylheinen | Kommentit pois päältä artikkelissa AHMATOVAN REKVIEM

Kvänlandsperan premiär den 5 juli 2025 på Brännaberget i Överkalix/Ylikainus.

 

Kategoriat: Ylheinen | Kommentit pois päältä artikkelissa Kvänlandsperan premiär den 5 juli 2025 på Brännaberget i Överkalix/Ylikainus.

Meän herrat

Meänmaan kielen ja kultuurin tulva alko pikkuhiljaa nousheen 60-luvula ko met 40-lukulaiset tulvima jymnaashiin, olletikki Haaparannale. Oppilaslistoila suuriin osa sai F-kirjaimen nimen perhään. Suomenkieltä sai opiskella, vaikka meitä kursila ei ollu monta. 1967 met perustimma ensimäisen föreninkin Uppsalassa ja sen tehtävä oli suojela ja kehittää meän kieltä ja kulttuuria.

70-luvula tulva pikkusen nousi ja 80-luvula tulva voimistu, ensimäinen romaani, minun Lyykeri tuli, teatteria, lauluja, runoa, Markkyksen evanjeeliymmi- Tule Leevi fölhjyyn ja 1988 met julistimma meänkielen omaksi kieleksi. 90-luvula tuli ensimäinen kielioppi. Tulva nousi karkeile ja pelloile, mutta niinku tet tiättä tulvavesi laihtuu sen myötä ko se leviää ja vesi muuttuu sakeamaksi sen kaeumas tulvasta ko se joutuu. Tämä kuvvaa meänkielen ja kulttuurin kehitystä, jossa byrokratii oon niinku aina muuttunu kahleiksi, joitten nimi oon ”kanslii” ja sieltä virtaavat kirjotukset. Niinku Kafka kerran sano: ”Kiutun väen kahleet oon kansliajulkasut!”

Tärkeät meänkielisten teatterit, oopperat ja satsaukset joutuva kahleishiin eikä pääse etheenpäin ”kansliikirjotusten” kahleissa. Istuthaan kokkouksissa, joissa kahleet kaliseva. Istuthaan valtion laitosten kans kokkouksissa ja kiertokyselyitä lentelee.

Sana byrokratii tullee latinasta ja kreikankielestä. Burrus (Latinaa)=punanen ja kratein(Kreikkaa)=hallita. Se tullee siittä, ette franskalaisela kontturiväelä oli punanen paita. Nämät oon jonku sortin ylikonheenhoitajia, joita ei näy ko net istuva laivan alavuoninkissa ja määrääävä tietämättä mihin laiva kulkee, eikä se niitä matkan päämäärä ees kiinostaa.

Ko nämät punahallittijat aikova tehä uusia päätökisä ja lakimuutoksia net ei kysy kansalta eikä väeltä, net lähättävä kierokyselyitä föreninkille, laitokshiin, joita net itte oon perustanheet. Tämä oon sitä mukademokratiita. Tämän sitä kokkee nyt meän minuriteetissa. Näitä punapaitaherroja ja punapaitaherrattaria en ole koskhaan nähny mishään eikä net vastaa jos lähättää kysymyksen. Net välittävä valtion kiertokyselyitä ja palkka juoksee laivan ylivuonkissa.
Laivan kannela tuulee. Suunta oon epäselvä. Merirosvoja oon ollu paljon ja net oon ummikkoja ja net tuntee uhritikkurin färistä, burruksesta. Net pääsit laivale viehraina, mutta katosit alavuoninkhiin, eikä niitä ennää näy. Joskus vilahtaa burrus, olletikki teeveessä.

Lucianpäivänä 2024

Bengt Pohjanen

Kategoriat: Ylheinen | Kommentit pois päältä artikkelissa Meän herrat

Våra skrivbordsmakthavare

Vårfloden började sakteliga stiga på 60-talet när vi 40-talister med den hamnade på gymnasiet, i all synnerhet i Haparanda. I elevkatalogen fick de flesta av oss ett F (finsktalande) efter namnet. Vi fick studera finska, även om vi inte var många deltagare. De flesta satsade på ”matte och füsik”. 1967 grundade vi den första föreningen i Uppsala. Målet var att stärka vårt språk och vår kultur.

På 70-talet steg översvämningen lite till och på 80-talet kom vårfloden: den första romanen, min Lyykeri, utkom, teater, sånger, dikter skapades. Översättningen av Markusevangeliet, 1988, samma dag och år som vi proklamerade meänkieli som ett eget språk. På 90-talet kom den första grammatiken och på 00-talet de stora operorna.

Floden steg och översvämmade ängar och tegar, men som ni vet: ju mer en översvämning breder ut sig, desto grundare och grumligare blir vattnet. Den här bilden ger en bild av utvecklingen inom meänkieli och oss meänkielitalande som kulturbärare. Byråkratin har förvandlat våra rättigheter till fjättrar, som benämns ”kanslier”, ”centra” och ”utskott”, varifrån skrivelser flödar och översvämmar våra postfack och mejlkorgar. Hur var det Kafka sade: ”De plågades fjättrar består av kansliskrivelser.”

Det viktigaste arbetet med teater, operor och ansökningar som skulle kunna användas i arbetet blir kedjade och fjättrade och kommer inte vidare mot premiärer och möten med människor. Utskott och styrelser sitter i möten där kedjorna rasslar och enkäten sväljer medel som skulle kunna användas i arbetet för språk och kultur.

Ordet byråkrati kommer från latinet och grekiskan. Burrus (latin)= röd och kratein (grek) = härska. Begreppet har sitt ursprung i Frankrike, där kontorspersonalen på 1700 – talet bar röd skjorta. Dessa är någon sorts skrivbordsmakthavare eller osynliga maskinöverbefälhavare som sitter i skeppets nedre rum och bestämmer utan att ha en aning om vare sig resans mål eller färdriktning eftersom det inte intresserar dem.

När dessa rödskjortor ska fatta nya beslut och lagar frågar de inte människorna, nej, de skickar enkäter och frågeformulär till föreningar och institutioner, som de själva tillsatt och godkänt. Detta är någon sorts demokratism, en ideologi som inte har med demokrati att göra.

Allt det här känner jag igen i vår minoritet. Våra herrar och herrinnor i rödskjortor har jag sällan eller aldrig sett vid våra möten och seminarier. För det mesta svarar de aldrig på mejl eller förfrågningar. Däremot vidarebefordrar de statens och byråkraternas enkäter. Lönen flödar som vårfloden. Färdriktning och mål är enkäter.

Ibland flimrar de förbi på TV. Jag känner igen dem på rödskjortan och den vackra offerkoftan.

13 december 2024

Bengt Pohjanen

Kategoriat: Ylheinen | Kommentit pois päältä artikkelissa Våra skrivbordsmakthavare

Jaroslav Seifert, Puškinin kunniaksi

Puškinin satavuotisjuhlissa

Lumihiutalheet laskeutuva
yks toisen perästä
äänettömänä runoilijan
hiuksile, vaskesta valetuile.

Menheistä ajoista
tähän päihvään saakka
kahleet oon kilisheet
hiertänheet haavoja.

Hiutalheet laskeutuva
patshaan yli
sammuttaaksheen
runoilijan hehkuvat hiilet.

Ennen hirttopuu
oli kuolemhaan tuomittujen arpa,
nyt kuula niskhaan
tappaa hopumasti.

Vaphauen rohkea
laulaja, ota vasthaan
ruusuknippu,
kuule meän sanat!

Kiitoksen arvonen oon
vainaja, joka mykkänä
oon nukkunu vuosisaan
maan syvvyyessä.

Vaphaus! Se sana
ei nyt ole käypä,
siittä puuttuu
tänäpänä arvo.

Moni ottaa runoilijan
sanat suuhunsa,
paianpältä teeskentelee ette vaphaus
oon heän laki.

Lyyrasoittimen nauha
liekehtii punasta
runo, jonka kirjotit
kestää ijäti.

Siittä huolimatta
tänäki päivänä
leirien fangit
nääntyvä nyt niinku silloin.

Menheiltä ajoilta
tähän päivhään saakka
kahleet oon kilisheet,
hiertänheet haavoja.

Lumihiutalheet laskeutuva
yks toisen perästä
äänettömänä runoilijan
hiuksile, vaskesta valetuile.

Jaroslav Seifert
10.2.1937
Puškinin satavuotisjuhlissa

Meänkielennös: Bengt Pohjanen

 

 

 

 

Kategoriat: Dikter/Runoja | Kommentit pois päältä artikkelissa Jaroslav Seifert, Puškinin kunniaksi

Jos hääyn kuola

 

 

Jos hääyn kuola

Refaat Alareer (1979-2023)

 

Jos hääyn kuola
sie hääyt ellää
ette kerrot minun asian
ette myyt minun kampheet
ette ostat vaatekappalheen
ja lankaa
(tehe se valkeaksi ja pitkäksi hännäksi)
niin ette lapsi, jossaki Gaazassa,
jos se istuu ja kattoo taivasta silhmiin
ja oottaa ommaa pappaa joka liekkinä lähti
sanomatta kelheen hyvästiä,
ei ees omale lihale,
ei ees omale ittele –
havattee lohikäärhmeen, minun jonka mulle tehit,
nousevan yllä,
ja aattelee juuri siinä ette enkeli oon sielä
noutamassa rakhautta takasi
Jos hääyn kuola
salli sen herättää toivoa
salli se syntyä tarinaksi

Meänkielennös: Bengt Pohjanen

Translation to meänkieli: Bengt Pohjanen

 

 

 

Kategoriat: Ylheinen | Kommentit pois päältä artikkelissa Jos hääyn kuola

T.S.Eliotin runo

T.S.Eliotin runo

Tehtävämme oli puhua
ja puhe pakotti
tarkoin puhistamhaan heimoväen murretta,
pani meät perhään aattelheen
ja käänthään katheen aikhaan nousevhaan.

Niin kuulkaa tetki tarkoin nyt
mitä saima kokhoon,
sinunki päänki seppelheeksi:

Ensin jaakeus, jäiset aatheet,
mieltä alentavat ja kieltä riisuvat,
ei ollu vastaus: oi, ihanaa,
ei luppauksia, ei mithään muuta ko:

Katkeruutta suuhusti,
kirmeätä raakaa terrää
erottamhaan sielun kielen
kehostamme, kurenosta,
väestä tästä omasta.

Meänkielennös: Bengt Pohjanen

Kategoriat: Dikter/Runoja | Kommentit pois päältä artikkelissa T.S.Eliotin runo

En dikt till de fromma i Wokeland/Runo Ponnenmaan kunniaksi

En jeremiad i woketider

Jag översatte Jeremia
blev ögonvittne till min egen tid
en eld tändes även i min mun
jag kunde inte hålla igen
det flammade ur min mun
och smeden smidde en syl
köpte björntråd
och satte woken att sy igen munnen på mig
fick de nedre makterna att i ödemarken
gräva en brunn, där jag nu sitter
hit kommer inte längre epost
ingen vinning i att skicka heller
men i munnen på mig
brinner en eld
som inte släcks
ens i tystnadens brunn

mina ögon
tårarnas källa
och gåva

Bengt Pohjanen

Kategoriat: Dikter/Runoja | Kommentit pois päältä artikkelissa En dikt till de fromma i Wokeland/Runo Ponnenmaan kunniaksi

Jeremiaadi ponnen aikoina

Jeremiaadi ponnen aikoina

Mie käänsin Raamattua
kaheskymmenes kaheksas kirja valmistumassa
ko suussa sytty Jeremian tuli
ja pieni tottuuen kekäle pääsi
kokkouksessa suupielestä

yks arotti änkyttäen
toinen taalinalainen sepätteli äimää
ja kolmas alapäätti naama punasenna
alapään löyhkää levisi
ja neljäs kuto ponnela suuni kiini
ja mie, no mie istun rannan talon kaivossa

jossa vettä ei ole vaikka
uuen lehon vesisunen karpala
haethiin juonia
ja rahhaaki kähvelthiin kaivoa varten

tänne ei sähköpostia woittele
mutta suussani pallaa tuli
sammumaton vaijetun kaivossa

silmäni kaltio
kyynelten lahja

Bengt Pohjanen

Kategoriat: Dikter/Runoja | Kommentit pois päältä artikkelissa Jeremiaadi ponnen aikoina