Kysstid hyllar berget, Tornedalen och dess folk
Greger Toolanen
Genrep i går och föreställning i morgon 15 juli – Tornedalens flaggdag. – Kysstid på Luppioberget är en musikalisk berättelse som kanske väcker minnen till livs och som samtidigt hämtar höjdpunkter från år historia, menar Beng Pohjanen. Kysstid spelas upp i en naturlig och kulturhistorisk miljö som ger stycket ytterligare en djup dimension med insiktsfulla texter av Bengt Pohjanen. Kaj Chydenius svarar för musiken.
Pohjanen/Chydenius har tidigare jobbat tillsammans i flera operauppsättningar runt om i Tornedalen. Det var ett bra genrep. ASa på plats förutom solisten Carina Henriksson, Daniel Sandström besvärades av förkylning, men klarade sina sångnummer. I övrigt allt intakt.
Tipsi inför onsdageftermiddag: Ta med en bekväm stol och skydd för myggen! Föreställningen är cirka 60 minuter, utan paus.
Kysstid är tvåspråkigt, eller på svenska och meänkieli. Bengt Pohjanen förde fram föresställningen och presenterade kort varje sångnummer. Det finns många höjdpunkter i desssa historier och här publicerar vi inledningen som ett smakprov:
”För 2065 år sedan dök ordet upp för första gången, i en sång på latin av den romerske poeten Catullus: basium – kyss. Det var sången som fångade ögonblicket i dess vackraste form – kyssen. Det är därför sången, poesin, litteraturen finns: för att fånga ögonblick. I ögonblickshåven! Välkomna till En kysstid på Luppio – en sångcykel om vårt långa minne, där våra kysstider finns, korta som sommarnattens pianissimo, och eviga som bara kyssens svindlande ögonblick kan vara. Våra sånger vill vara passager till en annan tid i tiden, där våra personliga och våra gemensamma minnesfragment som likt gnistrande snöflingor dalar i ögonblickshåven.
I sångerna i dag kysser två språk varandra: svenskan och meänkieli. Två minnen likaså: det korta och det långa. Det korta när du minns en midsommar från din ungdom när du kanske med skrapat ansikte kom hem och för din oroliga mor förklarade att du försökt flyga från Luppio till Aavasaksa.
Det långa minnet är vår största siare, Kassan Salkko, bärare av. Du får möta honom här i dag.
En kysstid på Luppioberget: kärleken är aldrig tvåsam – den inbjuder alltid en tredje – Vi välkomnar er därför alla med en sång till och om Luppio”.
Sopranen Carina Stenberg, Boden, (uppväxt i Nikkala medverkade även i Mozart föreställningen i Juhonpieti. Här tillsammans me Daniel Sandström, Pajala. – Roligt att sjunga i Tornedalen, tycker Carina.
Roland Hedlund, Övertorneå, numera nestor i dessa sammanhang har långa textpatier att framföra. Producenten Doris Notlind tycker miljön för Kysstid är fantastisk, en scen direkt på urberget och publikens vy blir en fond mot Finland.
On varan laiat täynä – det finns mycket att förtälja när berget börjar minnas och fram till i dag: Nu vänar vi bara på minnets ankoms hit som regnets droppar må de falla på stenarna.
Denna följs av Bön till Visheten. Därefter kommer En kystid på Luppioerget – en hyllningssång till sommaren, dess blomsterprakt, ljusa sommarnatten är en kysstid som vi älskat sommarnatten i midnattssolens Luppio. Den följs av Illaton valo enligt det efina programbladet.
-Kysstid på Luppioberget är en musikalisk berättelse som kanske väcker minnen till livs och som samtidigt hämtar höjdpunkter från år historia, säger Bengt Pohjanen.