Yttrande- och tryckfrihetensdagen proklameras den 13 mars 2024 i Vittangi
Proklamation
Sveriges Författarförbund skriver i ett rundbrev i år att ”läget är allvarligt. Utrymmet för yttrandefriheten krymper. Hot och hat ökar … Ja, listan är lång och lämnar inget utrymme för vilopauser. Tvärtom blir organisationernas arbete allt viktigare.” Det behövs människor som kan ta sig an de problem som dyker upp och måste lösas, skriver ordförande i rundbrevet.
Konstens uppgift är att bryta tystnaden, som är full av förträngda, nertystade berättelser, glömda legender och myter, sånger som inte hörs eller får höras. Legenden är skimret över ett folk, myten ger det en fördjupad självförståelse. Tystnadskulturen skapas av rädsla för åtal på teatrar, media, förlag och bland människor. Tystnadskulturen utgör som censuren ett hot mot yttrande- och tryckfriheten.
Idag den 13 mars 2024 uppmärksammar föreningen Meänmaa och författarföreningen KEXI yttrande- och tryckfriheten i Meänmaa. Detta sker för första gången och kommer att firas årligen. Varför den 13 mars? Den 13 mars 1993 hade pjäsen Dagning röd premiär på Norrbottensteatern i Luleå och den blev bombhotad. Under en lång period före premiären utsattes de ansvariga för dagliga hot. Tidningssidorna fylldes med hatiska inlägg. Utpressning och förtal. Pajala kommun tog emot skrivelser, från företrädare för totalitära idéer, till kulturnämnden och pjäsen fick inte visas i Pajala.
Men dagen den 13 mars 1993 var en segerdag för yttrande- och tryckfriheten. Pjäsen prisades, utsågs till en av Europas bästa pjäser och framfördes vid Bonnerbiennale. Och fick de längsta applåderna.
Tystnaden är full av berättelse. Vi skall aldrig bli den tysta myr med förgråtna ögon som det fria ordets fiender och tystnadskulturens företrädare försöker skapa.
”Våld mot journalister är alltid dubbelmord”, sade förre PEN-ordförande Björn Linnell i SVT den 23 januari 2007. Det gäller även författare och för våld utsatta.
Våld mot det fria ordet är dubbelmord, censuren ger totalitära idéer makten att tysta berättelsen och tystnadskulturen skuldbelägger offret. Här finns många exempel: Barnavännen, Fylla moppe, mord och skandaler, där enkla människor utsatts för svåra övergrepp och känner skuld.
Proklamationen som vi här idag presenterar är ett bevis på det fria ordets seger: pappret är skapat av konstnären Nina Svensson, som samlat kasserade böcker från biblioteken, malt dem och tillverkat pappret, där man kan skymta rester av de många böckerna, rester av bokstäver och vår proklamation. Biblioteken kan inte kassera böcker, orden lever vidare. Alla kastade verk finns i detta ark. Det fria ordet lever. Berättelserna uppstår även efter dubbelmord, om inte i samma kropp så i pappersformat att skriva på.
Leve det fria ordet! Här i Meänmaa, i vårt land och i världen!
Bengt Pohjanen
Författare