Bara en varietet
Då jag föddes en gång utan språk,
födde jag ett som jag skapade på.
Och jag sjöng och jag skrev
både visa och brev.
Det blev erkänt och prisat,
för världen bevisat
att det duger som språk
att skriva och sjunga på.
Men nu har jag hört:
för mig är det kört,
herrarna våra, hetsiga heta
har låtit mig veta:
det är inget språk,
som du skriver på,
det är bara en varietet,
så du vet, det vi vet,
på vår idiolekt:
ditt språk är bara en varietet,
nu är det färdiglekt.
Då jag föddes en gång utan språk
får jag väl dö utan språk.
Mullen får svara på frågan en gång
om livet är en dödens varietet
och döden en livets dialekt.
Varieteettiä vain
Ko mie kielettömänä synnyin,
mie rohkasin mielen
ja synnytin kielen,
jolla kirjotin, lauloin,
kerroin ja mainoin.
Hyvinhään se meni,
sitä mailmala killathiin,
hyväksythiin ja palkithiin.
Mutta nyt meän uuet herskaapit oon
hallintokunthiin ilmottanheet
ja hallitukshiin kirjottanheet:
ei se ole mikhään kieli,
se oon vain murre ja oma mieli
se oon fiinisti sanottu vain varieteetti.
No älästä nyt huoli, älähpä nyt vain,
s’oli aijottu ylhäälä tuola:
ko kielettömänä synnyin,
saan kielettömänä kuola
nyt mullat vain toisthaan:
elämä oon kuoleman varieteetti
ja kuolema yks elämän itiolekti.