Kexin tiuku

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång.”

Ett år har gått! Vart då? 12 månader, 366 dagar, 8 784 timmar, 527 040 minuter, 31 miljoner 536 tusen sekunder är förvunna + en sekund i bonus? Var finns de?

Tidevarv komma, tidevarv försvinna? Varifrån kommer tiden, vart försvinner den?

Vad är tiden? Om du INTE frågar mig, så vet jag, så vet du, så vet vi när vi sjunger: Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Vad är oss mer förtroget och bekant än tiden? Vi pratar om den, vi besjunger den, vi är i den, vi möts i den och vi lämnar den. Men vad lämnar vi och vart går vi? Om du INTE frågar mig, vet jag, men om du frågar mig vet jag inte. Hur skulle jag kunna veta eftersom den tid som gått, det år som är till ända inte längre är och det nya som kommer ännu inte är. Och nuet, där jag nu är, finns inte eftersom det försvinner medan jag talar. Om nuet alltid vore nutid skulle det inte längre vara nutid utan evighet, ett evigt nu, där vi alla redan samlats, för att citera vår nobelpristagare Eyvind Johnson. Ett evigt nu är bortom tid och rum.

Det som nu pågår, kan bara bli tid genom att inte längre finnas, vare sig i det som nyss var, i det som nu är eller det som kommer. Tiden är tid därför att den strävar efter att inte vara, inte vara till, inte finnas. Även den förlängda sekunden är borta. Våra vänner på andra sidan Tsarens röda streck och Kungens svarta band har redan förlorat sin extra timme. Den är här hos oss nu. Men inte länge.    Vi står på isen, men under oss strömmar vattnet och i den strömmen kan vi aldrig stiga ner två gånger. Panta rei! Allt flyter, sade Herakleitos för 2 500 år sedan.

Älven har alltid funnits, strömmen är här under mina fötter, den var, den är redan borta men älven själv far ingenstans, ändå kan jag inte stiga ner i den två gånger. Älven firar inte nyår två gånger. Den splittrar inte, den delar oss inte. Älven förenar oss, besjungen, strömmande, den är bilden av vår resa, vår gemensamma möda, ett evigt nu. När vi som är här i kväll är borta, strömmar älven utan att fara någonstans.    När du kommer hit, från fjärran land, som i kväll, vad skall jag då visa dig, om inte älven, strömmen, friden, Gud. Detta är Tornedalen. Våra mest älskade sånger har tiden som tema. Tiden och resan. Längtan och friden, den eviga, bortom tid och rum.    Vad mer finns att säga? Träden har slocknat och vintern är här! Båtarna ligger frusna på stranden. Snön har åter fallit och mörkret, än en gång.

Vad mer finns att säga? I en orolig och omvälvande tid? Att fruktan och rädsla skall förlama oss trots alla politiska tal och mantran på EU:s desperanto, engelskan.    Att vår jord nu blivit så känslig, att en fjärilsvinge i fjärran land kan orsaka storm och förödelse här, att en ängel kan föda en tromb med sin vinge.

Vad mer finns att säga? Här är min plats, där den gamla korpen som vanligt sitter på det svarta renhornet i den vita snön.     Vad mer finns att säga? Att glömma sina fäder är att glömma sin framtid! När ett språk dör, dör ett folk – en gång till.

Vad mer finns att säga? Att Finland nyss fyllde 100 år.

På svenska önskar vi gott nytt år, på meänkieli lyckligt nytt år, Onnelista uutta vuotta. I all synnerhet det nyfödda Finland. Mitä vaatii Suomessa vapaus maan, se isästä poikaan maksetaan. Friheten i Finland är ett lån som betalas av far och av son.

Paloma äter hö/Paloma syöpi heinää.

Vähän ennen Lucian päivää nuoret juhlit Luciaa hevosen sölässä ja iltapimeässä. Pohjostuuli oli kylmä mutta nuorten ja lasten laulu kaiku komeasti kinoksia pitkin.

Lucia hevosen sölässä kuoroihneen.

Uusi monikielinen Meänmaa-avisi oon tullu; siinä oon runoa, laulua, novelliä ja paljon muuta.
Ett nytt nummer av tidskriften Meänmaa, 3/4-2016 utkommen. Texter på och meänkieli/finska. Många språk.

Eyvind 2016 – ett initiativ av Bodens kommun och kommunalrådet Inge Andersson. Två dagar med möten mellan författare-läsare och förlag.

Eyvind 2016 – Puutin kunnan alotheesta ja sen takana kans kunnanraati Inge Andersson. Kaks päivää kohtaamisia: kirjailioita-lukijoita ja kostantajia.

Lina Stoltz, Luleå, signerar barn- och ungdomsböcker.
Lina Stoltz, Luulajasta, sikneeraa lasten- ja nuortenkirjoja.

MEÄNMAA 26.11.2016

Suomen Instituutissa Stokholmissa viethiin ”gaalaa”, jossa valithiin vuen ruottinsuomalainen, vuen nuori ruottinsuomalainen ja Arjen sankari.

Arjen sankariehokhaat olit Ritva Karlsson, Eeva Lehmussaari ja Clarisse Niva. Ritva Karlsson valithiin.

Nuoren ehokhaaksi pääsit Miriam Bryant, Derice Shumilov Susoho ja Lina Puranen ja Maija Waris. Miria, Bryant valithiin.

Ehokhaina vuen ruottinsuomalaiseksi olit Kristian Borg, Anna Järvinen ja Bengt Pohjanen.

Kristian Borg

Bengt Pohjanen

Anna Järvinen, vuen ruottinsuomalainen