Det gör detsamma vart du rider, kavaljer,
det gör detsamma var du stupar, kavaljer!
Även vackra rosor vissnar, hösten andas dödlighet,
och evig natt är vila för en kavaljer.
Och vinet skänker blott en stund av flykt och dröm,
och sången när den klingat vackrast är snart glömd.
Lösen din bör vara: allt är meningslöst och mycket kort.
I Dödens rike allting måste glömmas bort.
När rosen blommat kärleksfullt för dig en gång,
har evigt trohetslöfte svurits med en sång:
Löften vackra, irrbloss lika, snabbt förs bort av virvelvind
som kyssens heta eld på läpp och rodnad kind.
Det gör detsamma när du stupar, kavaljer.
Det gör detsamma när du far i döden ner.
Mörka rosor blommar alltid där i Tuonis högkvarter.
Det gör detsamma när du stupar, kavaljer.
Övers.
Bengt Pohjanen
2015-05-10