Luleås förre kommunalråd, Karl Petersen, höll ett tal som rörde de närvarande till tårar:
Jonatan Henrikssons (1990-2013) egna ord som han skrivit ned i en av sina skrivböcker, nedtecknat kort innan han avled 2013:
”Plan!
Kolla om kommunen med flera vill köpa mina tavlor. Använda pengarna till bostad och vidare uppbyggnad av min konstverksamhet.
About me
2012 avslutade jag mitt andra år ko konstlinjen i Sunderbyn och började läsa sociologi. Jag var också på en språkresa till England. Tidigare har jag gått Hotell och restaurangprogrammet och läst på Komvux.
Jag har hjort konstproduktion i cernitlera, trä, gjort supersnygga sandslott med mera.
Jag är 22 år gammal, fyller snart 23. Jag har länge funderat på vad jag vill syssla med i vuxen ålder. Det senaste jag funderat över är sociologi ….Men det var bara en del av planen att få en säker ekonomi för att kunna syssla med konst som fritidsaktivitet.
Men det här med sociologi verkar inte fungera så bra med min konstplan trots allt så nu lägger jag det på hyllan och ska satsa på att uppfylla min dröm…..
Jag vill känna mig stolt över verken jag producerar och ha ett starkt samband med alla tavlor jag gör. Om jag lyckats med det kan jag uinte avgöra…. Det står för betraktaren att avgöra.
1 Elia Ikon
2 Under the Bridge
3 Acidic rain I, II, III
4 Sova
5 Kära moln
Jonatan
En liten pojkes heta hud
mot mitt bröst,
hjärtat slår,
febern stiger,
”Kära moln
far ingenstans”, ropar han,
tystnar och viskar sorgset:
”De hörde inte,
fönstret var stängt”. /Morfars dikt
Dagens vernissage är inte bara en öppningsdag för Jonatans utställning, den är också en minnestund. Efter sig lämnade Jonathan inte bara varma minnen, han lämnade också en tik konstsamling.
För alla oss besökare är hans konst en gåva. Jonatans konst är inte skapad bara för nöjets skull, utan också för livets skull.
Tack Jonatan!
/Karl Petersen
3 februari 2016