KIRUNASVENSKARNA – OFFER, FÖRÖVARE, ANGIVARE, FANATIKER OCH SLAVHANDLARE. Tornedalska öden och äventyr II – Kirunasvenskarna.
Författaren Bengt Pohjanens uppmärksammade ”Kirunasvenskarna” i en krönika ”Det bultade på dörren till dödens barack” (Dagens Nyheter, 24.11.1998). Den handlade om Julius Fors, en sjuåring som en kall vinternatt, ensam i underkläder stod på trappan till en dödens barack i Uhtua i Sovjet och ropade efter sin mor och far som hämtats av NKVD. Två dagar efter det att krönika publicerats blev författaren uppringd av en kvinna som presenterade sig som Alice Eriksson-Kalla. Hon bodde i Kiruna men hade sina rötter i en by utanför Tärendö i Pajala kommun. Hon ville berätta om sina 59 år i Sovjet, dit hon reste som 7-åring. Tre dagar satt författaren och lyssnade, spelade in hennes berättelse. Julius hade varit en av hennes barndomsvänner i Uhtua. Bland Kirunasvenskarna fanns: OFFER, FÖRÖVARE, ANGIVARE, FANATIKER OCH SLAVHANDLARE.
KIRUNASVENSKARNA utgör den andra delen av en serie, Tornedalska öden och äventyr. Den första delen ”Korpelarörelsen” är en berättelse om Sveriges mest mytomspunna religiösa rörelse. Meänmaa – Tornedalen – har länge varit ”Sveriges tysta myr” som inte ens Nils Holgersson upptäckte. Pohjanen har sedan debuten i början av 1970-talet i romaner, sånger, pjäser, dikter, kortfilmer och operor låtit otaliga röster ljuda i detta Gränsens tredje rum, där politiska och religiösa utopier, existentiell nyfikenhet och reslust skapat en alldeles egen gränsöverskridande mentalitet och berikande interferens mellan områdets många språk och kulturer.