Rasbiologi (2) – Inte bara vi!
För Newton (1642-1727) är himlasfären en maskin, för Descartes(1596-1650) är djuret en maskin, för Hobbes (1588-1679, – en av socialismens och den totalitära statens fäder – är samhället en maskin, för La Mettrie (1709-1751 är den mänskliga kroppen en maskin, vilket han vetenskapligt vill bevisa i L’Homme machine (Människan som maskin), för Pavlov (1849-1936, Nobelpriset 1904)), och hans efterföljare är mänskligt beteende också en maskin.
Det finns inget som i vetenskapens namn inte kan reduceras till fenomen och fakta, eller matematiska hypoteser och politisk fiktion.
Många framstående vetenskapsmän var hängivet gripna av rasbiologin. Detta borde få oss idag att stanna upp och tänka efter, ställa kritiska frågor. Hur mycket av den så kallade vetenskapliga diskursen är subjektiva värderingar? Ideologi? Var går gränsen mellan pseudovetenskap och vetenskap? När förlorar vetenskapen sina etiska ramar? Är vetenskap alltid detsamma som kunskap?
Utifrån mina västerländska, judiskt/kristna värden och fri- och mänskliga rättigheter har jag rätt att ifrågasätta vetenskaplig verksamhet.
Hur kunde rasbiologin blomstra? Svaret finns i ärftlighetslärans, alltså genetikens stora genombrott. En inspirationskälla var Darwins (1809-1882) tankar och funderingar kring vårt ursprung. Spencers (1820-1903) socialdarwinism och Galtons (1822-1911) genetik gav dessa vetenskaplig grund, som man inte ifrågasatte. Vid sekelskiftet utkom vetenskapliga verk som påstod att rasrenhet var en förutsättning för den högre kulturens överlevnad. Förintelsen som överlevnadstanke fanns långt före nationalsocialismens genombrott. Tyskarna hade rätt när de påstod: Wir sind nicht allein! Inte bara vi! Massutrotning var en del av den kommunistiska ideologin, liksom den nationalsocialistiska. Överallt tillämpades dessa vetenskapliga teorier: USA, de nordiska länderna, Storbritannien, Schweiz, Belgien, de baltiska länderna, Japan.
En psykiatriker och jurist i Tyskland gav redan 1920 ut en bok som förordade förintelse (Vernichtung) med utgångspunkt i rätten till självmord och dödshjälp. Varför skulle liv, som förlorat sin mening, nytta och lust, räddas? ”Liv utan värde”, ”onyttiga liv” var ord på modet. Man betonade rätten att välja – även mellan liv och död. Till grupper som skulle förintas hörde de ohjälpligt förlorade, obotligt svagsinta. Det var faktiskt så att man i vetenskapliga kretsar menade att nationalsocialisterna bara gått för långt. Själv har jag hört om förintelsen i Sovjet att det bara var renegater och folkets fiender och förrädare. Bara? Vetenskapstron har lite för lätt att säga: bara! Människan är bara maskin! Bara djur! Bara hjärna! Ett farligt ord, detta bara!
I nästa och avslutande krönika vill jag ställa frågan: Vad har vi att lära oss av den trehövdade drakens, kommunismens-fascismens-nazismens, fasansfulla och blodiga 1900-tal?
Vad sade statsministern i våras om vetenskapens djupa kunskap om pandemin?