Runo Penktille
Sie kuulit ja tunsit
äitin hellän äänen
sielä äitin kohtussa
Kuulit syämen lyönin
elämän rytmiin
Äitin kieli
oon hellyyen kieli
Sinun ensimäinen kieli
Sitä kieltä kukkhan ei voi
halveksua
eli kuttua muuksi ko elämän kieleksi.
Dikt till Bengt
Du hörde och rördes
av moderns ömma röst
genom skyddande hinnor
i livmoderns vatten
Du hörde hjärtslagen
livets rytm
modersmålet
ömhetens språk
ditt första språk
som ingen kan förringa
eller benämna
annat än livets språk
Brita-Kaisa Välimaa, Rajaelämän luontheesta
Mulle se elämä rajala näyttäytyy jotenki rikhaampana ko muuala. Mutta en tiä katonko mie sitte asiaa sen minun kotiseuturakhauen läpi. Mie en tiä ossaisinko ees asua missään muuala ko rajala. (Siis jos ei puhuta kaupungissa asumisesta vaan pikkukylästä tai maaseutukunnasta.)
Vaikka meilä se halkoo kylät ja siittä useasti puhuthaanki niin, niin on net kuitenki jo kehittyny omiksi kylikseen. Kyse on enemmänki naapureista. Tai ehkä sisaruksista. Sillälaila sisaruksista, että sen rajan toisela puolela olehviin kokkeen ehkä olevan semmosen erilaisen yhtheyen ko muihin naapurikylhiin. Noon jotenki eri tavala samanlaisia. Ko mennee rajan yli, sitä ei tunne menevänsä sen rajan yli siinä mielessä, että menis viehraasseen paikhaan niinko ylheesä rajoja ylittäessä. Sitä mennee johonki samanlaiseen, mutta erilaisseen paikhaan. Sitä on vaikea ees selittää. Soon kuitenki ommaa elinpiiriä.
Jotenki ouosti ko mennee johonki maalaiskylhään muuala, se tuntuu jotenki tyhjältä tai hajanaiselta. Rajattomalta. Että se niinkö jatkuu ja jatkuu jonnekki, kunnes se sitte rajjautuu methään. Jotenki aivanko se olis keskelä tyhjyyttä. Mutta sitte taas ko on rajala niin se rajautuu johonki selkehään ja niinkö loppuu siihen, mutta ei lopu kuitenkhaan tyhjyytheen. Jotenki se tuntuu, että ko siitä rajalta alkaa Suomi ja Ruotti (tai loppuu siihen) niin se ei ala tai lopu tyhjään. Se ei rajau’u tyhjän rajhaan.
Ja sonki sitte jotenki niin ristiriiassa sen rajattomuuen muttei rajattomuuen kans. Soon jotenki, että vaikka se kylä rajjautuu siihen niin elämä ei lopu siihen rajhaan ko sielä on se kylän toinen puoli. Sielä toisela puolela on joku. Joku erilainen, mutta samanlainen. Joku, joka ellää samojen vuoenaikojen, ilmojen ja arjen kans, mutta sitte kuitenki erilaisten säännöstöjen kans. Soon tavahlaan jotenki selkeämpää ko on se raja. Kun se joku loppuu ja alkaa siittä. Mutta seki mikä se loppuu ja alkaa on ”vain” valtio. Se ylempi taso, ei se arkitaso. Jotenki se raja-alue ei tunnu niin irralliselta. Soon selkeää. Se ei vois olla missään muuala.
Yöjunassa 1.3.2020, ennen rajojen sulkemista
När åsikter, fria tankar och uppfattningar blivit kriminella, då har vi alla hamnat inom de kriminellas förvaltningsområden.
Ko mielipitheistä, omista aatoksista ja hunteerinkista oon tullu rikoksia niin met olema kaikin joutunheet rikolisten hallinto-aluheile.
Kari Roininen, Livets väg
Om du tror att livet går sin gilla gång,
så har du fel
Livet är inte en lång sträcka att färdas,
som många tror.
Snabbt eller sakta,
det bestämmer du själv.
I öster tror man på livets cirkel,
utan början och slut.
Svårt att bryta sig loss från tro och måsten,
dock är det värt ett försök.
Livet är dock en återvändsgränd med möjlighet att ändra kurs,
och börja om.
Detta dock så länge du lever, först efter döden går livet sin gilla gång,
i all oändlighet.
Bäst att passa på medan du lever och kan!
Våga lev,
vad hindrar dig?
Går det på tok, börja då om,
tills du hittar din väg.
Livets väg.
Jos luulet elämän kulkevan pikku hilja aina vain
niin olet väärässä.
Ei ole elämä pitkä taival, jota kulkea,
niinku moni luulee.
Kierästi taikka pikku hiljaa
sen päätät itte vain.
Iässä uskothaan elämän sirkkelhiin
ilman alkua ja loppua.
Hankalaa oon irtaintua luuloista ja pakoista
vaikka yrittämisen väärti se kuiten oon.
Elämän oon kaikesta huolimatta kuja, jossa maholisuus vaihettaa suuntaa
ja alkaa uuesthaan.
Tämä vain niin kauon ko sie elät, vasta kuoleman jälkhiin elämä jatkuu pikku hiljaa
ilman loppua.
Parasta oon passata pääle ko elät ja vielä kykenet!
Tohi ellää,
mikäs hintertää?
Jos käypi hullusti, ala uuesthaan,
kunnes löytä tiesti.
Elämän tien.
Meänkielennös:
Bengt Pohjanen
Kauasmaan koti-ikävä
Mie kaipaan täälä lunta,
ja jäitten lähtöä,
kans kielon kyyneleitä,
ja hillan kukkia.
Mie kaipaan rajatuulta,
ja pohjasvittiä,
kans laulujoukahaista,
ja haapapuitten tärinää.
En tunne maani multaa,
en kaalta pottumaan,
ei jalka väylän vettä,
ei poski lämpöä.
En maista täälä lohta,
en hillaa kypsyvää,
en poronlihhaa kuivaa
en kahvijuuston sitkeyttä.
Ei tunnu kevän tuoksut,
ei kesän poutasäät,
ei rumanlehen aika,
ei talven pakkaset.
Nyt suru mieltä painaa,
nyt kannan kaipua,
mie lähin Meänmaasta,
nyt tunnen sinne ikävää.
16 oktober 2019/10. helmikuuta 2020
Hemlängtan i Fjärranland (Fri övers)
Jag saknar snö som faller,
och isens gång och dån.
Jag saknar strandens aspar
som alltid darrar där.
Jag saknar gränsens vindar,
och bofinkskvitter här,
och svanens vackra sånger,
och himlaeldens knastrande.
Jag saknar vallens klöver
och ängens timotej,
konvaljerna som tåras
längs stigarna till ån,
jag saknar myrens tranbär
och hjortronblommorna,
jag vill se strandens stenar,
och sädesärlans vippande.
Jag saknar sommarns dofter,
och vårens varma vind,
och höstarna som glöder,
och vinterns sköra ljus.
Här känner jag mig sorgsen,
här är jag främmande,
jag längtar hem till Meänmaa
den strand jag en gång lämnade.
Övers.
16.10.2019/10 februari 2020
Bengt Pohjanen
Bara en varietet
Då jag föddes en gång utan språk,
födde jag ett som jag skapade på.
Och jag sjöng och jag skrev
både visa och brev.
Det blev erkänt och prisat,
för världen bevisat
att det duger som språk
att skriva och sjunga på.
Men nu har jag hört:
för mig är det kört,
herrarna våra, hetsiga heta
har låtit mig veta:
det är inget språk,
som du skriver på,
det är bara en varietet,
så du vet, det vi vet,
på vår idiolekt:
ditt språk är bara en varietet,
nu är det färdiglekt.
Då jag föddes en gång utan språk
får jag väl dö utan språk.
Mullen får svara på frågan en gång
om livet är en dödens varietet
och döden en livets dialekt.
Varieteettiä vain
Ko mie kielettömänä synnyin,
mie rohkasin mielen
ja synnytin kielen,
jolla kirjotin, lauloin,
kerroin ja mainoin.
Hyvinhään se meni,
sitä mailmala killathiin,
hyväksythiin ja palkithiin.
Mutta nyt meän uuet herskaapit oon
hallintokunthiin ilmottanheet
ja hallitukshiin kirjottanheet:
ei se ole mikhään kieli,
se oon vain murre ja oma mieli
se oon fiinisti sanottu vain varieteetti.
No älästä nyt huoli, älähpä nyt vain,
s’oli aijottu ylhäälä tuola:
ko kielettömänä synnyin,
saan kielettömänä kuola
nyt mullat vain toisthaan:
elämä oon kuoleman varieteetti
ja kuolema yks elämän itiolekti.
Författare och titel: Anders Holmer: Regn /Natur & Kultur) Översättning (Sae): Mona Mörtlund
Sae (Regn), är en barnbok med en aning underfundiga, dock inte svåröversatta korta texter.
Översättaren har tidigare översatt barnböcker (Totte, Emma). Hon har även gett ut egna verk, barnböcker och lyrik.
Översättningen avviker så mycket från originaltexten att det var svårt att se att det verkligen rörde sig om samma verk. Eftersom Holmers korta texter är en aning underfundiga tänkte jag först att det rörde sig om fria tolkningar men vid en noggrann genomgång upptäckte jag att det i varje text i praktiken förekommer missuppfattningar och språkliga inkonsekvenser, felaktigheter. Eftersom texterna är så pass få gjorde jag en översättning av samtliga texter och fann att de är ganska lätta att översätta och att man kan få fram det underfundiga genom att översätta, inte skriva om eller utelämna text. Översättaren använder också finska låneord trots att det finns motsvarande välkända ord på meänkieli. Översättaren har problem med grammatik och stavning, inkonsekvenser och meningsbyggnad.
Exempel: Meänkieli har i motsats till finskan en halvlång vokal som tecknas med en vokal. Översättaren stavar ”avisi” med en vokal medan ”musikki”, som också har en halvlång vokal, stavas ”musiikki”, med två vokaler. Meänkieli saknar mjuka konsonanter, vilket översättaren också har svårt att hantera. De blir inkonsekvenser där stundom svenskan, ibland finskan skapar onödiga interferenser. Samma sak gäller vokalerna. ”Tolerans” blir ”toleransi” medan ”humanismi” blir ”hymanismi”. Demokrati skrivs idag på meänkieli ”temokratii”, men översättaren skriver ”demokratii”. Det är inkonsekvensen som är besvärande.
Exempel:
Holmer:
Hästens havre gror
på åkern som den plöjer,
kråkans havre med
Översättaren:
Hevonen oottaa kauraa,
maata ko velttaa
vares jo syöpii
Översatt tillbaka till svenska:
Hästen väntar på havre,
då den myllar jorden
kråkan äterer redan
Verbet gror= orastaa/ittuu Velttaa= mylla potatisland/liten täppa (Verbet plöja=auraa) syöpii= dubbelteckning av 3 pers. sing= äter-er
Texten skulle kunna översättas mer ordagrant:
Hevosen kaura orastaa
pellola mitä se auraa,
vareksen kauraa kans
Så enkelt får man till och med fram ett rim.
Övrigt I finskt talspråk ersätts ibland 3 pers plur med 3 pers sing, vilket för meänkieli är helt främmande. Även sådan felaktigheter finns i översättningen.
Översättningen innehåller utelämnade ord. Felöversättningar av ord. Onödigt att översätta ”mjölktand” med ”tand”. Om inte författaren, förlaget och översättaren har kommit överens om en ny bok med samma illustrationer så har jag svårt att se översättningen annat än som undermålig rakt igenom. Inte en enda översatt text är försvarbar. Om det inte handlar om så fria tolkningar att det rör sig om en annan bok. Men språket är i det fall också dåligt.
Meänmaa
Gräl
Byns ledande socialist hoppade av cykeln och skrek åt smugglaren:
– Du har ställt en bil två meter in på in mark bakom garaget ditt. Jag ska ringa till polisen. Det är min mark.
Smugglaren tittade roat på socialisten som med sådan glöd tagit fighten för sin privata egendom.
– Nå, då ringer jag också till polisen, sade smugglaren med ett leende.
– Vadå? Var har jag gjort?
– Du har en smugglad häst i stallet.
– Hur kan du bevisa det?
– Jag har ju själv smugglat den, har du glömt det? Och så har ni fällt björk på min mark, så jag tänkte bli socialist jag också och börja kämpa för det som är mitt.
Socialisten hoppade upp på cykeln och trampade iväg.
Kuva: Bengt Pohjanen
Tinka
Kylän sosialisti hyppäsi pyörän päältä ja klaakotti jopparille:
– Sie olet pannu piilin kaks metriä minun maan puolele sinun karasin taa. Mie soitan polisille. Se oon minun maata.
Joppari katto sitä hymy huulila ja sano:
– No, mieki soitan polisille. –
Miksis? Mitäs mie olen tehny?
– Sulla oon jopattu hevonen tallissa!
– Milläs sie sen viisaat?
– Mie olen itte sen sulle jopanu! Ja sitte tet oletta hakahneet koijuja minun puolelta, vaikka mie en ole siittä perustannu mutta saatan nyt alkaa sosialistiksi ja perustaa.
Sosialisti nousi pyörän sölkhään ja lähti polkheen.
Maalaus: Bengt Pohjanen
KEXI – Meän kirjailiat perustethiin 27.2.2018 Pajalassa.
|
Några av KEXI’s styrelsemedlemmar/Joitaki KEXI-föreninkin johtokunnan jäseniä Från vänster/vasemalta: Bengt Pohjanen, Aili Eriksen, Hannu Alatalo, |
