S’olekko olla menheen
Bengt Pohjanen
Ann-Gerd Simu skriver i sin essä om Hitom himlen: ”Det senaste decenniet har det utkommit flera kritikerrosade och bästsäljande romaner som utspelar sig i Norr- eller Västerbotten. En av de Augustprisnominerade var Testamente av Nina Wähä. Författaren är född och uppvuxen i Stockholm men hennes mor kommer från finska Tornedalen. I boken säger en av huvudkaraktärerna: Tornedalingar kan bara två saker: supa och föda barn. Skulle en förläggare idag godta sådana uttryck om en vilken som helst annan folkgrupp?”
Var går gränsen för hets mot en folkgrupp? När blir en skildring etnorasistisk? Vi skall inte censurera författarnas texter, men vi skall analysera, kritisera och bemöta påståenden som inte gestaltar utan påstår att människor beter sig på ett visst sätt för att de tillhör en grupp, typ tornedalingar. Vi skall bemöta totalitära ideologiskt styrda påståenden om folkgrupper. Stalindyrkande, Leninhyllande Putinkramaande författares påståenden om laestadianer och tornedalingar behöver ifrågasättas.
Avslutningsvis skall jag bemöta påståenden om min hemkommun Pajala.
Är detta Pajala och Tärendö?
Reaktionära gubbar som inte vill ha elektricitet till Pajala på 60- och 70-talet. Inte heller asfalterade vägar. Tjocka tanter. Musiken som når Tornedalen först på 60- och 70-talet. Pajalapojkar som aldrig sett en radioapparat eller grammofon förrän nämnda decennier. Testosteronstinna karlars utbrott! Västlaestadianska pojkar, uppväxta med ständig aga, slagna till tro och underkastelse, slutar prata. Fattigdom, elände, intolerans, utsocknes original och förtryck i västlaestadiansk miljö i Pajalas barnrikekvarter.
Allt detta och mer därtill finns att ta del av i riksmedia, Svenska Dagbladet 10.12.03. Och inte bara Pajala utan … ”… det är roligt när folk fiser. I Norrbotten är vi fortfarande groteska, i motsats till Västerbotten som redan genomgått det viktorianska stadiet.” (Hufvudstadsbladet 21.8.2001.
Hör här, läs: ”I Norrbotten är vi så okultiverade och grova att vi sällan haft litteratur hemma … själv kommer jag från en outvecklad del av Sverige.” (Hufvudstadsbladet 21.8.2001).
Lördag 27.9.2003 läser jag denna häpnadsväckande nyhet i Hufvudstadsbladet: ”I Pajala fanns det ingen skriftlig tradition. Där trodde man förr att man kunde bli tokig av att läsa för mycket böcker.”
I samma tidning får jag veta att underlivet är roligt och att ingen i Pajala frivilligt vare sig läst eller köpt en bok. Utom uppgiftslämnarens far förstås. Han var annorlunda. Han gillade böcker.
Nordnytt sände 27.9.2003 från Momma torget i Pajala, där även kommunalrådet saluför sin kommun med följande ord: ”Vi tornedalingar läser ju inte böcker.” Att han själv inte läser böcker betyder ju inte att vi tornedalingar inte gjort det. Själv har jag börjat samla på mitt bibliotek på 50-talet. Jag har debuterat som författare medan jag bodde i Pajala 1974. Nog känns det en aning elakt att läsa i tidningar att man varken läst eller skrivit i Pajala. Kommunalrådet ifråga har inte behövt bilda sig. Han tillhör den politiska eliten och miljonerna har regnat ner över hans projekt vid gamla tullen i Kolari och gamla ålderdomshemmet. Han behöver bara gnälla till så kommer nya miljoner. Nej, han behöver inte läsa.
Är Tärendö verkligen så efterblivet som Dagens Nyheter ger sken av den 19 oktober 2003 ”är efterbliven med mycket inavel”. Uppgiftslämnaren poängterar att han vill ha det med i intervjun.
Har vi inte haft musik?. Ingen kultur? Ingen skriftlig tradition?
Här kommer fakta
I Pajala fanns Royal biografi. Hon dansade en sommar 1952 med Folke Sundqvist och Ulla Adolphoson. Vi såg den, vi som alla andra i Sverige.
25 april 1953 blev Sven Ingemar Olofsson doktor i Uppsala. För sin avhandling hade han lärt sig 13 språk.
Vem har lyssnat så mycket på Sostekosinski som vi? 14.11.1953 kl 21:30 har jag avnjutit en pianokonsert med George de Godzinskiy. Då var jag nio år.
Vi sände Sibelius via kabel till ladugården.
Samma år får Pajala djupfryst och filmförpackat lika snabbt som stockholmarna.
12.12. läste jag Cisco Kid på finska. Samma dag som Mika Waltaris Johannes Angelos recenserades i Haparandabladet. Och i början av 1954 for de första tornedalingarna till Kanarieöarna på charter. Folk– som enligt mediauppgifter från Pajala – inte ens vågade skriva till firarprogram i radion, besökte Italien och gjorde utomlandsresor som alla andra svenskar.
I mars 1954 kom det brev från en tornedaling i Palm Springs till Sattajärvi. Vederbörande skrev att posten där inte varit större än bastun i Petäjävaaragården i Sattajärvi.
Bridgeklubbar träffades i Korpilombolo och Pajala. De hette Pääjärvi och Alatalo och Kalla.
Pajala ingen efterbliven kultur – kolla här!
JUF är bildat i Pajala, i Erkheikki 1918 på Snellgården.
Enligt uppgift i media har Pajalaborna och tornedalingarna inte känt till grönsaker. Men faktum är att Olle Wanhainen redan i juli 1954 var en svensk specialist på vitkål. Hietalas exporterade grönsaker till södra Sverige på 50-talet.
31.7. 1954 invigdes en av de mest moderna busstationerna i Pajala.
11.12.1954 Löste Leo Pohjanen, f d tullman, gulaschbaron och luntrejare gåtan med anemi hos hästar. Veterinär Lindblom vet hur det gick till. Han fick föreläsa för professorer i Stockholm.
2.7. 1955 hittades ännu en botanisk raritet i Pajala, en orkidé: Cypripedium calceolus. Samma dag besöktes Luppio av 300 turister.
3.11.1955 hade Pajala 192 elever i klasser på realskolan.
8.12. 1955 kunde man avnjuta en kantelekonsert i Pajala och Charles Portin har framgång i Florens.
Hur var det med musiken i Pajala? Kom den på 70-talet? Enligt media nådde inget av musiken i slutet av 60-talet Pajala. För att det var så långt mellan världen och Pajala.
1966, på hösten var jag tjänstebiträde i Pajala, Östen Tano och jag satt på församlingshemmet och då började det plötsligt dåna i rummet intill. Det var Jon Avenäs och hans popgrupp som spelade, i kyrkliga lokaler.
Själv har jag ett foto i ett av mina första album. Det är över 40 år gammalt. Jag står med en gitarr, runt mig sitter tre smågrabbar, mina syskonbarn med var sin liten gitarr. Det var Elvis och Beatles för hela slanten.
1956 bildades Olas kvartett: Trummis: Bernhard Tjackus Finnholm. Där var Kvarpan Håkan Westerberg och Stålfelan Ole Nygård.
Samma höst hittade Evert Hjärtberg en kräfta i Pajala..
23.1.1956 fanns det 26.013 bokband i Tornedalen – 171 på finska.
I Karungi ökade boklåningen enormt: med 80 i veckan.
1959:Erik Hjort byter nyårshälsning med Werner von Braun, atombombens skapare.
I Pajala var matlagningskurserna så populära att alla inte fick plats.
- 2. 1959: Gideon Larson från Pajala revolutionerar skogsbruket genom att uppfinna en ny maskin.
17.3.1959: Tornedalingar åter i topp på kadettskola.
26.5.1959: Tornedaling blir bäste elev på Grafiska institutet. Inte bara årets utan den bästa sen kurserna börjat 15 år tidigare.
16.4.1959: Pajala får länets förste flygande polis.
24.9.1959: Pajala har bästa indrivningen i Nb. Kihlanki en mönsterort.
15.12.1959 Per Vennnberg tämjer djur i Pajala.
13.2. 1960: Kottplockningsmaskin uppfunnen i Pajala.
19.4.1960: Sveriges första treläkarstation – i Pajala.
11.8: 11.8.60 Världsmästaren på dragspel: James Reany besöker Pajala.
3.11.60: Göran Högberg vinner uppsatstävling i radio, gör succé som radioröst.
15.12.60: Pajala först med flis.
1961: 54 ton potatis per hektar..
28.3 1961 slår Pajala kursrekord genom Anna Skarell som gått 60 kurser.
27.5.61: Pajalaflickan Ingegerd Perttu bäst i uppsatsskrivning.
17.8.61: Pajalaflickan Doris Hjärtström vinner första pris i teckningstävling.
2.9:61: Länets radioskola i svenska och finska börjar.
10.10.61: Hillevi Lugnfors från Anttis i Pajala liftar till Tyskland.
14.10: Ivar Kaati får tapperhetsmedalj i Kongo för fin insats i Jadotville.
19.10.61: Med lic Ingemar Berggård, Kangosfors, till Amerika som lärare. ”On the Freactionation of Preteins Glycoproteins, and Mucopolysaecharides, and Mucopolysaechrides in normal Human Urine by Zone Electrophoresis” 30 år. Pappan: Verner Mäkitalo. Nog finns det lite skriftlig tradition i Pajala.
21.10.61: Skoltetaer i Pajala: Moliere, Ibsen, Strindberg, Bergman.
28.10.61: Vi Ivo Andric och ser Änglar finns dom med Jarl Kulle och Christian Schollin.
Pajala ökade med 6 personer.
Och slutklämmen:
18.12.61: En unik flygning med en TV-apparat i julklapp till Ida och Arthur Forsström. Henrik och Hans Forsström flyger i eget plan via Finland med specialtillstånd och landar på isen i Pajala. Det tog 4 timmar att flyga.
När våra egna herrar lämnade vårt gemensamma språk, och försökte locka alla med på resan met olima vain menheen! (fortsatte vi som om inget hänt). Vår uthållighet och vår kärlek bar språket och kulturen vidare – som döda kära om inte annat. Nu sker en uppståndelse. Pengarna finns, men inte för oss och våra projekt.
När vällingen regnar från himmelen ner har den fattige aldrig, nej aldrig nån sked. Åt dem som har skall givas och från dem intet har skall tagas det som eventuellt har. De sista resterna och benbitarna.
När vi nu frågar vad vi ska göra med våra rättigheter är svaret detsamma:
Solekko olla menheen.