Väylänpäivää vietethhin ensi kertaa 1992
Sirilluksessa, Ylikaihnuussa.
Päivä alko seminaarila Folkets Husissä.
Teema oli ”Meän vesi”.
Illala med menimä soihtukulkuessa Sirilluksheen,
missä krillattua poroa ootti,
sielä oli stokholmilaisen
Bernt Danielin taitheen osottelu.
Lapset, nuoret ja raahvaat
maalasit ison taulun yhessä.
Meitä oli varhmaan likemäs 200 ihnistä.
Olen ylpeä ko alotin tämän –ki.
Taian tänä iltana tehä tulet kotiranthaan
ja laulaa: ”Väylä oon aina ollu”.
Älvens dag firades
första gången 1992
vid gården Sirillus i Överkalix.
Dagen började med ett seminarium
på Folkets hus i Bränna.
Temat var ”Vårt vatten”.
På kvällen gick vi i fackeltåg till älvens ära,
och på Sirillus väntade helstekt ren,
en konstutställning med verk av
Bernt Daniel från Stockholm.
Barn, unga och vuxna målade
en stor tavla tillsammans.
Bortåt 200 personer hade samlats
för att hylla våra orörda älvar.
Jag är stolt över att ha tagit initiativet till detta.
Jag tror att jag i kväll
gör en liten brasa vid älven och sjunger
”Väylä oon aina ollu”. Älven har alltid funnits.