Kortspels hämnden
En dag satt tre pojkar och spelade kort hos sin mormor och morfar. Plötsligt vann den minsta pojken och då blev dom äldre arga på honom och skrek åt honom att han fuskade. Vi spelar en gång till sa den äldsta men det hjälpte inte den minsta vann igen. Då tog dom äldre pojkarna och låste in honom i en garderob där han bara fick en halv salami bit nån gång i timmen. När pojkarnas mormor kom hem så öppnade hon garderoben för att hänga in jackan. När hon fick se pojken så sa hon
”Men herregud inte kan du sitta här du är ju i vägen för skorna”
Och så tog hon pojken och låste in honom i en annan tom garderob istället. De andra pojkarna och deras morfar satte sig och spelade poker medan han satt och grät i sitt fängelse. När det hade gått en sådär fyra fem timmar så tyckte de att han kunde få komma ut och han fick dessutom en halv korv och fyra pommes frites som tröst. Efter den dagen har han aldrig fuskat i något spel igen.
Korttipelin kosto
Yhtenä päivänä kolme poikaa istu ja pelasi korttia murmuurin ja murfaarin tykönä. Yhtäkkiä pieniin poista voitti ja silloin vanheemat pahenuit ja huusit sille, ette se fyskasi. Pellaama vielä kerran vanhiin poista sano, mutta se ei auttanu, pieniin voitti taasen. Silloin vanheemat pojat lukittit sen kryphiin, missä se vain sai puoli salamikappaletta joskus tiiman aikana. Ko poitten murmuuri tuli kotia se aukasi krypin ripustaaksheen jakkansa sinne. Ko se havatti pojan se sano: ”Mutta herrajumala, ethään sie täälä sata itsua kenkien tiele.” Ja niin se otti pojan ja lukitti sen tyhjään kryphiin sen siihaan. Toiset pojat ja niitten murfaari istahtit ja pelasit sillä aikaa ko se itki linnashaan. Ko oli menny nuin neljä viis tiimaa net tykkäsit, ette se saattas tulla sieltä ulos ja se sai sen lisäksi vielä neljä pommes friteä lohutukseksi. Sen päivän jälkhiin se ei ole fyskanu mishään pelissä koskhaan.
Slut/Loppu
Författare/Kirjailia: Oscar Tegelid