Aatamin elämä paratiisin jälkheen

Fil. tri Hannu Töyrylä osallistu joku vuosi aikaa homhaan, jossa uusista näkökohista tutkithiin eri uskontojen perimäaatoksia Aatamista. Oman tutkimuksen pohjaksi se löysi juutalaisen tarinan jossa selitethiin kunka Aatami oon häishään ko se paratiisistä poijes ajettunna oivaltaa, ette hään ei ymmärä mailmasta mithään ja rukkoilee armoa.

Vastauksenna katumuksheen ilmestyy enkeli, joka antaa Aatamille kirjan, jonka tioila se alkaa pärjäähmään mailmassa.

Tarinan histuuria osottautu mukkikhaaksi ja puohleensa vetäväksi. Jäljet lähtit 1700-luvun alussa painetusta Rasielin kirjasta ja johit läpi keskiaijan juutalaisten hepreankielisten ja kristittyjen latinankielisten tekstien kautta yli tuhanen vuen taka, jossa net viimen katosit. Mainintoja arapiankielisestä Aatamin kirjasta löytyi kans.

Nämä lekentat ja perimäaatokset jäit vethään puohleensa ja vaivaahmaan mieltä Töyrylän tutkimuksen jälkhiinki. Paratiisistä poijesajaminen oon kaikhiin rajumpia kokemuksia mitä ihmiselle saattaa kuvitella tapahtuvan, jonkulainen maanpaon arkkityyppi. Näissä Aatami-perimäaatoksissa oon keskheistä se aatos, ette tämän kokemuksen keskheisiin kohta oon tion puute, ja viimen tieto eesauttaa, ette selviää uuessa hurikhaassa ympäristössä.

Lopulta Töyrylä alko tekheen kuvia kertomuksen pohjalta ja kokosi net sarjaksi.

Ette kattoja pyssyy tarinan följyssä, se lisäsi puhutun tekstin, runon, aivanko Aatamin puhetta. Omasta tekstistä Töyrylä sannoo näin: ”Olin kyllä jo alusta saakka oivaltannu, ette tässä liikuthaan nyt ylheisen ihmissyyen kokemuksen paikoila, ja ette tällä sarjalla oon kans aijankohtanen tulkintansa. Tätä tekstiä tehhessä ja lukiessa tämä aijankohtanen aspekti se vain vahvistu, ja piti nuukasti hunteerata sanoja ette net toimisit niin alkuperäsessä ko aijankohtasessa kontekstissä.”

Kategoriat: Kylttyyri | Kommentit pois päältä artikkelissa Aatamin elämä paratiisin jälkheen

Leonid Avksentjev, Om Skaparen frågar/Jos Luoja kyssyy

Om Skaparen fråga
Till Olga

Om Skaparen frågar
vem jag vill bli i tiden, när det blir dags,
att ställas inför Honom
Ja, då sväljer jag en klump av oro
och dristar mig till att fråga
om han kan låta mig
sväva över Jorden.

Men inte som en himmelens fågel
med utbredda vingar,
nej, den fria vinden vill jag vara –
sådan må överenskommelsen bli!
Jag skall skingra molnen
över min jord,
för att mina vänner skall få
fler av soliga dagar.

Över Onego skall jag fara,
till vågornas skummande svall.
Jag skall stötta regattans segel i många färger.
Blomstrande ängars doft
fångar jag svepande
för andas den in
genom den älskades fönster.

Då kommer du ut,
och jag når dig en stund.
Jag omfamnar dig
i samma ögonblick.
Jag smeker dig
över axlar, över rygg
och i örat påminner jag dig om mig.

Natten kommer, med ett mjukt moln
tvättar jag månen ren.
Mot lövverket på vår björk
lutar jag mig ett tag.
Jag vilar ända tills morgonens gryr,
befriad från alla bestyr.
Det är inte lite bekymmer
vinden har på vår jord.

Översättnig: Natalja Ivanovna och Bengt Pohjanen


Jos Luoja kyssy

Olgale

Jos Luoja kyssyy kuka halvan aikakauessa olla,
ko hetki oon tullu asettua hänen etheen.
Mie nielasen vaivan tuntheen kluntin
ja tohin kysyä jos se saattas sallita sen
ette saan leijua maan yli

Mutta en taihvaan lintuna siivet levitettyinä,
ei, vaphaata tuulta mie halvan olla –
semmosta sopimusta toivon!
Halvan siirtä poijes pilvet maan päältä,
ette ystäväni saava enämpi aurinkoisia päiviä.

Äänisjärven yli mie kuljen
aalot ko vahtea lyövä.
Rekatan monifärisiä purhjeita tuen.
Kukkivien vainioitten tuoksuja pyyän kietoen
hengittääksheni tuoksut arhmaani klasin läpi.

Silloin sie tulet ulos
ja mie saavutan sinut hetkeksi.
Otan sinut sylhiin siinä samassa.
Mie pyhin sinua sinun olkapäitä, sölkää.
Ja sinun korvassa muistutan minusta.

Yö tullee ja pehmeällä pilvelä
pesen kuun puhthaaksi
Meän koijun lehvisthöön
mie noijaan vähän aikaa.
Mie leppään kunnes aamu sarastaa,
vaphaaksi päästynä kaikesta puohasta.
Ei tuulen huolet ole vähäset täälä maan päälä.

Meänkielennös: Bengt Pohjanen

 

 

 

Kategoriat: Kauasmaat | Kommentit pois päältä artikkelissa Leonid Avksentjev, Om Skaparen frågar/Jos Luoja kyssyy

Leonid Avksentjev, Dikter/Runoja

En gång till om kärlek

Du sårade kärleken med ett bittert ord
på festen, när du hade kul med vänner.
Hon bara kastade en förebrående blick
och gick sin väg längs en gångväg.
Läpparna var fortfarande sneda av mys,
men något knastrade inne tunt.
Det hamrade i tinningarna och nacke,
och du rusade iväg i hennes spår.

Du hann ifatt och gick tyst bredvid.
Hon blev liksom högre.
Med blicken bad du om förlåtelse.
Du visste, orden hör hon inte längre.

Kärleken kan inte förlåta allt
Vänta inte i onödan och trösta dig inte med förhoppningar.
Även om hon förlåter, ångrar hon,
Kommer att inte vara som förr.

Övers. Natalja Ivanovna och Bengt Pohjanen

År 2008

Kerran vielä rakhauesta

Sie haavotit rakhauen katkerilla sanoila pioissa,
ko ystävien kans piit hauskaa.
Se vilkasi vain moittien
ja lähti poijes kävelytietä pitkin.

Huulet vielä vinossa mukavuuesta,
mutta jotaki sisälä krapisi ohhuutta.
Ohimoila ja niskoissa tykytti
ja sie törmäsit sen perhään.

Sie sautoit sen ja marsit hiljaa
sen rinnala, se aivanko piteni ja nousi.
Katheela pyysit antheeksi, sie tiesit,
ette sanoja se ei ennää kuule.

Rakhaus ei kaikkia saata antheeksi antaa.
Älä turhasti oota, älä lohuta itteä toivomuksila.
Vaikka se antheeksi antaa, se kattuu sen.
Ei ole ennää niinku oli ennen.

Meänkielennös: Bengt Pohjanen

Kategoriat: Kauasmaat | Kommentit pois päältä artikkelissa Leonid Avksentjev, Dikter/Runoja

Kesäpraatari pliisaa

Pliisata kaikkia

Mie olin kesäpraataajanna raatiussa 80-luvula.
Ihmiset muistava hyvin yhen näistä praatista:
ko mie selitin ette minun elämä oon tätä
siksi ko mie en ole saattanu sanoa: ei!
Uusi meänkielen sana ohjelmalle oon ”kesäpraataaja”
ja kyvyttömyyele sanoa ei, ”pliisata kaikkia”.
Ja se oon minun vastaus nyt ko ihmiset mainoten kysyvä,
olletikki ko mie taasen olen ollu teevessä,
Nordnytissä ja Landet runt-prukrammissa: ”Mutta milläs sie kerkiät?”
Vastaus oon enkkeltti:
Mie pliisaan kaikkia, olletikki omia mielenjohtoja.
Nyt olis aika alkaa pliisaahmaan minun jarrua
ja voia paremin… elikkä??

 

Pleasa alla

Jag var sommarpratare på 80-talet. Det händer att människor än i denna dag kommenterar ett av programmen, nämligen där jag hade som tema att mitt liv ser ut som det gör för att jag aldrig har kunnat säga nej. Det heter ”pleasa” på nusvenska. Och det är också svaret på den fråga jag ofta får, i all synnerhet efter ett inslag i Nordnytt och Landet runt, om översättningen av de fyra evangelierna. ”Men hur hinner du?” Svaret är enkelt: Jag pleasar alla, framför allt mig själv och alla mina infall. Nu tänker jag börja pleasa min broms – och må bättre… eller?

Kategoriat: Ylheinen | Kommentit pois päältä artikkelissa Kesäpraatari pliisaa

Tre unga berättare/Kolme nuorta kertojaa III – Oscar

Kortspels hämnden

En dag satt tre pojkar och spelade kort hos sin mormor och morfar. Plötsligt vann den minsta pojken och då blev dom äldre arga på honom och skrek åt honom att han fuskade. Vi spelar en gång till sa den äldsta men det hjälpte inte den minsta vann igen. Då tog dom äldre pojkarna och låste in honom i en garderob där han bara fick en halv salami bit nån gång i timmen. När pojkarnas mormor kom hem så öppnade hon garderoben för att hänga in jackan. När hon fick se pojken så sa hon

”Men herregud inte kan du sitta här du är ju i vägen för skorna”

Och så tog hon pojken och låste in honom i en annan tom garderob istället. De andra pojkarna och deras morfar satte sig och spelade poker medan han satt och grät i sitt fängelse. När det hade gått en sådär fyra fem timmar så tyckte de att han kunde få komma ut och han fick dessutom en halv korv och fyra pommes frites som tröst. Efter den dagen har han aldrig fuskat i något spel igen.

Korttipelin kosto

Yhtenä päivänä kolme poikaa istu ja pelasi korttia murmuurin ja murfaarin tykönä. Yhtäkkiä pieniin poista voitti ja silloin vanheemat pahenuit ja huusit sille, ette se fyskasi. Pellaama vielä kerran vanhiin poista sano, mutta se ei auttanu, pieniin voitti taasen. Silloin vanheemat pojat lukittit sen kryphiin, missä se vain sai puoli salamikappaletta joskus tiiman aikana. Ko poitten murmuuri tuli kotia se aukasi krypin ripustaaksheen jakkansa sinne. Ko se havatti pojan se sano: ”Mutta herrajumala, ethään sie täälä sata itsua kenkien tiele.” Ja niin se otti pojan ja lukitti sen tyhjään kryphiin sen siihaan. Toiset pojat ja niitten murfaari istahtit ja pelasit sillä aikaa ko se itki linnashaan. Ko oli menny nuin neljä viis tiimaa net tykkäsit, ette se saattas tulla sieltä ulos ja se sai sen lisäksi vielä neljä pommes friteä lohutukseksi. Sen päivän jälkhiin se ei ole fyskanu mishään pelissä koskhaan.

Slut/Loppu

Författare/Kirjailia: Oscar Tegelid

Kategoriat: Ylheinen | Kommentit pois päältä artikkelissa Tre unga berättare/Kolme nuorta kertojaa III – Oscar

Tre unga berättare/Kolme nuorta kertojaa II – Leo

MANNEN

 

En dag satt tre pojkar och spelade kort hos sin mormor och morfar. Plötsligt kom det in en man med svart rock, mörka glasögon och väldigt långt skägg. När den mystiske mannen klev in i rummet stelnade alla i rummet till av skräck och den minsta pojken som  hette Erik började gråta. Deras mormor och morfar hade åkt för att köpa colastrutar.  Den äldsta pojken som hette Oscar försökte alltid att vara modig men även han började gråta. Men den näst äldsta pojken som hette Leo ställde sig upp och frågade:  ”Vad gör du i vårat hus och om du inte går nu ringer jag polisen”. Mannen vände sig långsamt om och sa: ”Jag har kommit för att hämta er.” Då sprang Leo till telefonen för att ringa polisen men den var trasig och dörren var igenbommad. Då gick Leo tillbaka och satte sig ner. Det gick några sekunder av tystnad som kändes som evigheter. Till slut sa mannen: ”Ni skulle få kunna gå om ni vinner över mig i ett parti poker.” Då slutade alla att gråta och tittade på varandra. Allihopa nickade långsamt. ”Men ni måste självklart ha någonting att satsa.” Oscar gick iväg och hämtade en hink med guld som deras morfar hade samlat ihop på sin tid som guldgrävare. Mannen tog av sig sina glasögon och tittade imponerat på guldet. ”Okej” sa mannen, ”låt oss börja spela.” De la in sina bud, mannen en miljon kronor och pojkarna la in guldet och så satte de sig ner och började spela tidernas pokermatch. Men efter fem minuter fick Erik en straight flush och mannen försvann. Direkt efter kom mormor, morfar och Sofia hem och vi åt jättemånga colastrutar. Och de köpte colastrutar för alla pengarna.

MIES

Yhtenä päivinä kolme poikaa istu ja pelasi korttia murmuurin ja murfaarin tykönä. Yhtäkkiä sisäle tuli mies mustassa rokissa, tummissa silmiklasissa ja villin pitkässä parrassa. Ko tämä ouonsorttinen mies astu huohneesheen kaikin huohneessa jäykistyit kauhusta ja pieniin poista, jonka nimi oli Erkki, alko itkheen. Niitten murmuuri ja murfaari olit menheet osthaan colastryyttiä. Vanhiin poista, jonka nimi oli Oscar freistasi olla urhoolinen, mutta seki alko itkheen. Mutta vanheempa nuorempi poika nousi seishoon ja kysy: ”Mitäs sulla meän talossa oon tekemistä ja jos sie et mene tästä mie soitan polisille.” Mies käänty hithaasti ja sano: ”Mie olen tullu teitä nouthaan.” Silloin Leo laukko telefoohniin soithaan polisille mutta se oli rikki ja ovi oli puomissa. Silloin Leo meni ja istahti. Meni joku sekuntti mikkä tunnuit ikusuuelta. Viimen mies sano: ”Tet saattasitta päästä jos tet voitatta mulle pokkakierossa. Silloin kaikin heitit itkemästä ja vahtasit toisia. Kaikin nyökkäsit hithaasti. ”Mutta teilä häätyy tietenki olla satsattavvaa.” Oscari meni ja nouti ämpärin kultaa, jota sen murfaari oli koonu aikakausilta ko se oli ollu kullankaivaja. Mies otti silmiklasit päästhään ja katto imppuneerattuna kultaa.  ”No niin”, mie sano, ”alama pellaahmaan.” Net satsasit, mies pani miljoonan kruunua ja pojat panit kullan ja niin net istahtit ja aloit pellaahmaan aikakauen pokkaottelua. Viien minutin päästä Erkki sai färisuoran ja mies katosi. Varsin sen jälkhiin murfaari ja murmuuri ja Sofia tulit kotia ja met söimä hllun monta colastryyttiä. Ja net ostit colastryyttiä kaiken rahan eestä.

 

SLUT/LOPPU

 

Författare/Kirjailia : Leo Forsman

Kategoriat: Lasten kirjotuksia/Barnens berättelser | Kommentit pois päältä artikkelissa Tre unga berättare/Kolme nuorta kertojaa II – Leo

Tre unga berättare/Kolme nuorta kertojaa I – Erik

En dag satt tre pojkar som hette Erik och Leo och Oscar och dom var hos sin mormor och morfar och spelade kort. Plötsligt kom en man in och sa, kom med mig så ska jag lära er spela kort så ni aldrig förlorar. Först tänkte dom en stund men efter ett tag så sa dom ja. Sen så for dom iväg och då sa pojkarna att dom höll på att svälta ihjäl och då gav manen dom en smörgås som var magisk. Sen spelade dom kort och den omgången tog fyra år innan alla gav upp. Sen så sa dom att det var konstigt att dom var så bra och då berättade manen att det var smörgåsen som gjorde dom så bra. Efter det så har dom aldrig förlorat igen.

Yhtenä päivänä kolme poikaa, Erkki ja Leo ja Oscar, pelasit korttia murmuurin ja murfaarin tykönä. Yhtäkkiä siihen tuli mies ja sano, ette tulkaa myötä mie opetan teitä pellaahmaan korttia niin, ette tet koskhaan että häviä. Ensin net hunteerasit mutta vähäsen päästä net sanoit joo. Sitte net lähit siittä ja pojat sanoit, ette het oon nälkhään nääntymässä ja silloin se mies anto niile maakisen voileivän. Sitte net pelasit korttia ja se kieros kesti neljä vuotta ennenkö kaikin annoit perhiin. Sitte net sanoit, ette oli kummaa kunka hyviä net olit ja siihen mies sano, ette voileipä net oli tehny net niin hyviksi. Sen jälkhiin net ei koskhaan ennää ole hävihneet.
Författare/Kirjailia Erik Forsman, 8

 

Slut/Loppu

Kategoriat: Lasten kirjotuksia/Barnens berättelser | Kommentit pois päältä artikkelissa Tre unga berättare/Kolme nuorta kertojaa I – Erik

Väylänpäivä/Älvens dag

IMG_3993

 

Väylänpäivää vietethhin ensi kertaa 1992
Sirilluksessa, Ylikaihnuussa.
Päivä alko seminaarila Folkets Husissä.
Teema oli ”Meän vesi”.
Illala med menimä soihtukulkuessa Sirilluksheen,
missä krillattua poroa ootti,
sielä oli stokholmilaisen
Bernt Danielin taitheen osottelu.
Lapset, nuoret ja raahvaat
maalasit ison taulun yhessä.
Meitä oli varhmaan likemäs 200 ihnistä.
Olen ylpeä ko alotin tämän –ki.
Taian tänä iltana tehä tulet kotiranthaan
ja laulaa: ”Väylä oon aina ollu”.

Älvens dag firades
första gången 1992
vid gården Sirillus i Överkalix.
Dagen började med ett seminarium
på Folkets hus i Bränna.
Temat var ”Vårt vatten”.
På kvällen gick vi i fackeltåg till älvens ära,
och på Sirillus väntade helstekt ren,
en konstutställning med verk av
Bernt Daniel från Stockholm.
Barn, unga och vuxna målade
en stor tavla tillsammans.
Bortåt 200 personer hade samlats
för att hylla våra orörda älvar.
Jag är stolt över att ha tagit initiativet till detta.
Jag tror att jag i kväll
gör en liten brasa vid älven och sjunger
”Väylä oon aina ollu”. Älven har alltid funnits.

Kategoriat: UUTISIA | Kommentit pois päältä artikkelissa Väylänpäivä/Älvens dag

Shakespearin sonetti 85

Shakespearin sonetti 85

Ko Muusa ymmälhäänsä vaiti oon
ja ylistykset sulle satava,
niin kultapännä tänne kuttukhoon
nyt muusat toisthaan: olet sanava.
Ko toinen fiinin sanan kirjottaa,
mie tollo klerkki joota kiekhautan,
ja joka virtheen huuan ammenta.
Mie myönän toisten riimit suurina,
ja lissään ylistystä korkeinta.
No näin mie kuiten viimen aattelen:
oon rakhaus sannaa paljon suurempaa.

Ko toiset saava sanan kunniaa,
oon mykkä aatos mulle piisaavaa.

Bengt Pohjanen
14.8.2016

Kategoriat: Dikter/Runoja | Kommentit pois päältä artikkelissa Shakespearin sonetti 85

Ord, bild, dans och drama för barn 10-16 år

För tionde året i rad anordnar författaren Lina Stoltz, Luleå, sommarläger för barn. I år får barnen skapa med ord, bilder, koreografi, dans och teater. Lägret är populärt och när Meänmaa besöker det hörs flera olika språk. Även meänkieli hörs när barnen sjunger Bä bä vita lamm på meänkieli och räknar yks, kaks… när de tar koreografiska steg.grupp

Samling inför eftermiddagspasset

Kathrine

Cathrine Henriksson Guerron är danslärare på lägret.
– Det känns riktigt roligt att vara här, säger hon.
Barnen vill dansa och Meänmaa hör att några bokar redan
in sig för nästa år.

Alma

Alma Bencivenni lär barnen formgivning.
Med en dator i famnen visar hon hur
fina och spännande saker man kan designa.
– Det finns de som bara sysslar med det här, säger hon.
Barnen hänger med. Intresset är stort. Det är andäktigt tyst i rummet.
Alma fångar barnens intresse.

Fredirk och Hanna

Hanna Ek och Fredrik Eder från Huddinge arbetar
med rytm när Meänmaa besöker deras grupp.
Barnen klappar i händerna rytmiskt och säger
samtidigt sitt namn. Ett spännande sätt att
presentera sig på.

– Jag kände att jag vill göra något här i Överkalix för unga som är kulturintresserade, säger författaren Lina Stoltz, som ansvarar för lägret, till i Norrbottens-Kuriren, som också besöker lägret.

– Vi har många deltagare och vi har superbra ledare, säger Lina entusiastiskt.

Se även video:

Kategoriat: Ylheinen | Kommentit pois päältä artikkelissa Ord, bild, dans och drama för barn 10-16 år